Laglöshetens hemlighet

Har ni tänkt på att medierna ofta gör stort rabalder av enskilda personer som har lyckats i livet/i Sverige eller som det är synd om (kanske något mittemellan) men som egentligen inte har lyckats med något speciellt annat än att bli uppmärksammade av media och som det kanske inte ens är synd om mer än det är synd om dom flesta?

Gemensamt för alla så kallade fall som media skriver om är att det som de lyckliga eller de olyckliga framför i regel inte landar hos läsarna. De kan inte känna igen sig och det är inte meningen heller. Glädjen som en sopåkare, för att ta ett exempel, känner om han vinner 12 miljoner eller mer på lotto eller glädjen som en asylsökande pojke/ försäljare av majblomman känner om han lyckas med att sälja majblommor för 5 miljoner eller den sorg som den gamla kvinnan känner över att inte få bo med sin make de sista åren på hemmet eller den sorg en villaägare kan känna om den behöver börja att amortera på skulden till banken, är hämtat från en annan verklighet.

Från en verklighet som så kallade ”vanliga människor/Svenssons” inte är delaktiga i, kan påverka eller har något att göra med egentligen. Det handlar om fascisternas verklighet, om den prostituerade medelklassens verklighet, och om att få människor/alla till att tro på deras agenda och att vilja tillhöra denna grupp.

Om en arbetare, en sopåkare, kan vinna en massa pengar, om en asylsökande pojke kan tjäna en halv miljon kronor trots att det handlar om ett barn, så kan väl även en undersköterska göra det,,,,om hon har tur? Kanske inte sälja majblommor och förstå mig rätt. Det gäller att ha tur om man inte har någon röst och att vara lycklig över att alla människor har ett lika värde för det har ju alla enligt fascismens, socialismens och kommunismens och alla andra ismers ideologi. Islamismen räknar jag inte in bland dessa godhets ismer då det inte är ett svenskt påfund.

Hur det ser ut i verkligheten är en annan sak och där pengar bestämmer en persons värde om den/de inte tillhör de kriminella som vägrar att göra rätt för sig.

Oavsett grupptillhörighet (se detta som en liten avstickare) så har kriminella med mycket pengar ett värde bland kriminella. Det går inte att förneka och lika barn leka bäst som det brukar heta men vilket värde har en fattig, en utblottad, en hemlös bland sina egna?

Har inte den eller de som är framgångsrika (enligt definitionen av vad det innebär) och oavsett vad de arbetar med, eller gör, och får sina pengar ifrån ett högre värde bland den arbetande befolkningen, bland arbetarna/underklassen som är helt nedsövda numera?

Om någon eller några medelmåttor gör tjo och hejsan i TV som programledare/som underhållare eller som nyhetsankare och tjänar miljoner på det, handlar det då om att de har ARBETAT sig upp till sina positioner eller handlar det om att de har ett namn (SOM WAHLGREN, SE WAHLGRENS VÄRLD, PERNILLA, BENJAMIN, BIANCA INGROSSO, HÖR OCH HÄPNA ETT ANNAT EFTERNAMN, FÖR ATT TA ETT EXEMPEL?) eller om att de gör och är beredda på att göra vad ägaren/ägarna för TV kanalen säger åt dem att göra?

Vad har dessa pajasar med underklassen och de så kallade arbetarna att göra och som de roar frenetiskt under mottot ”bröd och skådespel åt folket”? Vad har sionistmedierna/journalisterna som går i deras ledband med arbetarklassen att göra om de endast rycker ut vad de vill rycka ut och gör det till en nyhet för alla för att inte människor skall bli varse om att de arbetar för fascismen?

Det är glädjevalser och gråtvalser om vartannat i sionistmedierna som saknar substans och nyheter efter nyheter och allt i syfte att få människor till att anamma det som inte betyder något för DEM egentligen.

Vem inom arbetarklassen i Sverige bryr sig egentligen om Putin och Ukraina och om att Muraf, en asylsökande pojke, har lyckats med att sälja majblommor för 5 miljoner och från ena dagen till den andra har tjänat mer än vad en arbetare tjänar under ett eller två års tid brutto och som hans mamma som har sökt asyl men fått avslag 11 eller 12 gånger och lever på socialbidrag, har rätt att förfoga över då han är omyndig?

Jag har skrivit om detta, om pojken, i tidigare inlägg men inte för att jag inte unnar honom/den duktiga entreprenören pengar (han har ju arbetat med blod, svett och tårar eller kanske rättare sagt endast med tårar) utan för att påvisa hur SJUKT det är i Sverige och hur stendumma vissa svenskar är som faller pladask känslomässigt och för sionistpropagandan och sedan kanske får äta blodpudding resten av månaden inom en snar framtid för att de är för korkade för att reflektera över sitt eget bästa.