Laglöshetens hemlighet

Här publiceras politiskt inkorrekta texter ur ett kristet perspektiv

"Giving Peoples" den nya socialtjänsten för fattiga barnfamiljer

Publicerad 2017-12-13 16:23:25 i Allmänt,

Jag blev för några dagar sedan uppringd av en organisation som kallar sig ”Giving Peoples”, de ville att jag skulle bli månadsgivare, och som sedan starten i september 2013 arbetar med att ge akut hjälp (mat och andra förnödenheter) till de 230.000 barn och deras familjer som lever i fattigdom (är på väg in i fattigdom) i Sverige.

Giving People arbetar med ärenden. När en barnfamilj söker hjälp hos Giving People gör organisationens administratörer ett utredningsarbete för att säkerställa att familjen lämnat sanningsenliga uppgifter. När utredningsarbetet är utfört och barnfamiljerna blir godkända för att få hjälp skapas ett ärende.

Barnfamiljen matchas sedan i Giving Peoples givarregistret, läggs ut som ett ärende på Giving Peoples Facebook sida (och inom kort även på webbplatsen) eller tilldelas presentkort. Barnfamiljen får hjälp snabbt och väntetiderna är korta.

De sökande informeras om att eventuella kreditupplysningar kommer att tas och de måste alltid lämna personnummer, fullständig adress samt telefonnummer. Giving Peoples utredningsarbete är enkelt, målet med utredningen är att bekräfta att de uppgifter den sökande lämnat är sanningsenliga och att hindra bedragare från att lura till sig hjälp.

Det började med att en kvinna vid namn Linda Hellqvist hade en önskan om att få hjälpa barnfamiljer som har det svårt att få ihop mat för dagen. Nu har Linda Hellqvist "Giving People" blivit en etablerad hjälporganisation som hjälpt över 2700 familjer.

Här ett utdrag ur en artikel från Sveriges radio i april 2014 (läs resten nedan):

Organisationen hjälper till att para ihop barnfamiljer som behöver hjälp med mat och andra förnödenheter med människor som vill hjälpa.

– Det finns en stor vilja att bidra. I de större städerna kan det vara fler som anmäler sig frivilliga att hjälpa än som behövs i varje enskillt fall.

Från att ha varit en sidosysselsättning har Giving People blivit Linda Hellqvists heltidsjobb. Hon har tre anställda och verksamheten kommer att utvidgas än mer.

- Vi vill knyta till oss människor i hela landet som kan hjälpa till att leverera det som skänks via organisationen. Dessutom arbetar vi mer med juridik, hjälp att fylla i blanketter, få samtalsterapi, frisörbesök eller liknande.

Enligt ”Giving People så finns det alltså 230.000 fattiga barn i Sverige vilket måste innebära att det finns många många tusentals fattiga föräldrar. Dessutom finns det ett par hundra tusen fattigpensionärer (som lever under eller en bra bit under EU,s gräns för fattigdom) och övriga fattiga vuxna och unga vuxna som inte tillhör ”Giving Peoples” målgrupp.

Detta är dock inget som medierna lyfter fram.

Istället heter det att Sverige är ett välmående land (ekonomin har aldrig varit bättre) och därför är det inga problem att ta emot tiotusentals asylsökande (ekonomiska migranter/lycksökare) varje år från fjärran länder och ge dem permanenta uppehållstillstånd, bostäder och tillgång till allt vad det sociala välfärdssystemet har att erbjuda även om de har kommit hit och uppgett falska identiteter (har kallat eller kallar sig för barn trots att de är vuxna) och saknar skyddsskäl.

Det räcker numera med att vara fattig eller påstå sig vara det samt att hävda att man saknar möjligheter i sitt hemland för att få uppehållstillstånd i Sverige för egen del och på sikt för hela familjen (som förr eller senare dyker upp likt gubben i lådan som anhöriginvandrare) och allt serverat på silverfat.

Detta trots att det uppenbarligen (enligt Giving People) finns hundratusentals fattiga i Sverige (däribland 230.000 stackars oskyldiga barn) som behöver akut hjälp med mat och andra förnödenheter och som nu inför jul dessutom förväntar sig någon julklapp vilket de fattiga föräldrarna inte har råd att ge dem men som däremot ”Giving People” och Linda Hellqvist samt hennes anställda kan ge dem genom att tigga allmosor och pengar av allmänheten för att sedan kunna ta åt sig äran.

Sedan när blev det tillåtet för hjälporganisationer att starta alternativa socialtjänster (utreda de hjälpbehövande genom att ta kreditupplysningar, tvinga dem att uppge personnummer, adress och telefonnummer) för det är ju vad det handlar om och var i hela fridens namn håller Socialtjänsten, som har det yttersta ansvaret, för att alla medborgare får sina fundamentala behov tillgodosedda (numera gäller det även alla som sätter ner fötterna i Sverige) hus?

Får alla dessa fattiga barnfamiljer (barn) ingen hjälp från socialen (även om föräldrarna arbetar eller har arbetat och betalat massvis med skatt) samtidigt som det väller in folk från hela världen till Sverige (ett tusental varje vecka) vilka får hjälp från främst  försäkringskassan (läs mer nedan) som numera kan kallas för hela världens socialbyrå men även från socialtjänsten inklusive arbetsförmedlingen utan att ha betalat ett öre i skatt?

Vad är det som händer och vad är syftet med detta om inte att på sikt (det har redan börjat och började för många år sedan) avveckla hela välfärdssystemet som människor har betalat för (många under den största delen av sitt liv) och som deras förfäder även de har betalat för, för att sedan finna ut att det endast finns hjälporganisationer bestående av människor som tar parti för vad de personligen står upp för och det kan var barn, barnfamiljer, handikappade, zigenartiggare från Rumänien eller Gambianer från Gambia med mera med mera, att förlita sig på när det inte längre finns något som kallas socialtjänst, försäkringskassa, arbetsförmedling eller dylikt och som skall vara och har kallat sig opartiska.

Laglösheten fortskrider och alla människor (även Bert Karlsson) vill självfallet det bästa för sina medmänniskor oavsett om de kallar sig kristna eller inte och har inga problem med att tigga pengar och allmosor när organisationen har startats för att få ett arbete och kunna gå runt (för det mesta med en väl tilltagen lön) och för att kunna ta åt sig äran. Kanske kunna vinna fina priser som Linda Hellqvist vars hjärta blödde för barn och barnfamiljer när hon startade sin tiggarverksamhet.

Andra fina och goda människor (kristna eller ej) väljer att ta sig an vuxna barn i sina hem (vilka kommer från länder där det inte pågår något krig) i utbyte mot pengar från samhället/staten eller med andra ord från sina medmänniskor som kanske inte vill att dessa förvuxna skäggiga män och kvinnor skall få livstidsförsörjning i Sverige för sig själva och hela släkten som kommer efter (vilket ju de betalar för) eller att de sedan de anlänt skall kunna löpa amok hur som helst på gator och torg och i gränder och kunna råna, misshandla, våldta (barn) unga kvinnor och sedan inte ens bli utvisade trots att de begått grova brott.

Läs mer här om den alternativa socialtjänsten som kallar sig ”Giving People”:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=5836695

Giving Peoples hemsida:

https://www.givingpeople.se/

Och här om de bidrag som alla stackars lycksökare blir påtvingade eller som de kanske vill ha från försäkringssystemet trots att fattigdomen eskalerar i Sverige och de inte har betalt en enda krona till försäkringen: 

http://experimentlandet.blogg.se/2016/march/nyanlandas-bidrag-fran-forsakringskassan.html

Här om äldreförsörjningsstödet till nyanlända äldre vilka inte heller de har betalat en enda krona till social"försäkrings"systemet:

http://experimentlandet.blogg.se/2016/april/aldreforsorjningsstodet-till-aldre-parasiter.html

Kristna stäppvargar

Publicerad 2017-11-15 19:53:59 i Allmänt,

Jag vet inte hur många av er läsare (jag tror i alla fall att jag har läsare) som känner till boken ”Stäppvargen” av den tyska författaren Hermann Hesse (1877-1962) och som handlar om en man vid namn Harry Haller, en udda människa i medelåldern, smått paranoid, och som bor inneboende i ett vindsrum där han tillbringar en stor del av sin tid om han inte under sena kvällar och nätter (för att ångesten driver ut honom) irrar runt på gatorna på jakt efter något/någon som kan lindra hans existentiella ensamhet och oro.

Denna Harry passar helt enkelt inte in i samhället och känner sig totalt främmande inför den moral (värderingar) och de traditioner som råder och därför tror han sig vara en blandning mellan varg och människa. En varg, en ensamvarg (stäppvarg) samtidigt som han är en människa med behov av andra människor och gemenskap vilket han söker utan större framgång. 

När jag första gången läste boken vilket var för lite över tjugo år sedan när jag var runt tjugosju så var jag inte frälst (hade inte avgjort mig för Jesus) men kunde identifiera mig så starkt med stäppvargen Harry Haller och hans utanförskap utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det handlade om.

Jag var ännu inte i medelåldern och inte heller en man utan en kvinna med barn och jag bodde inte inneboende i något vindskyffe utan hade en riktig bostad samt en sambo, föräldrar, syskon, släktingar vänner etcetera. Jag var inte någon vinddriven existens som irrade runt på gatorna mitt i natten utan jag både arbetade och studerade men trots detta kunde jag på ett märkligt sätt känna igen mig i denna romanfigur Harry Haller.

För inte så länge sedan lånade jag boken igen men drabbades av diffusa skuldkänslor redan på biblioteket. Varken Hermann Hesse eller romanfiguren var ju kristna. Det kändes som om jag bar på en förbjuden bok när jag gick därifrån. När jag började läsa den hemma i min läsfåtölj så fick jag ännu mer skuldkänslor då jag återigen tänkte på att varken Hermann Hesse eller romanfiguren var bekännande ”kristna”.

Hermann Hesse var mer dragen åt det buddistiska hållet vilket inte minst en annan bok han har skrivit ”Siddhartha” antyder och dessa tankar fick mig till att lägga bort boken och att lämna tillbaka den dagen efter.

En god kristen läser bara bibeln och kristen uppbyggelselitteratur ekade det i huvudet på mig. Då hittade jag en annan bok, en bok av Billy Graham i bokhyllan och som jag också har läst tidigare men kom dessvärre ganska snabbt på att han är en 33,e gradens frimurare trots att han, vad det sägs, har fört så många människor till Jesus och då var det bara till att sätta tillbaka den i bokhyllan och så fortsatte det fram tills att jag insåg att det inte finns något annat att läsa än bibeln om man vill vara en sant kristen och följa Jesus och att hela min bokhylla består av böcker skrivna av ogudaktiga människor (icke troende), falska kristna samt falska herdar, präster och pastorer och av allehanda Satans lakejer även om det kallas ”kristen uppbyggelselitteratur”.

Men för att återgå till Stäppvargen (Harry Haller). Trots att han inte var en bekännande kristen så kanske det var så som Jesus och apostlarna kände sig. Det vill säga som främlingar i världen, malplacerade och udda och oförstådda av världen (världens människor), den värld de föddes in i och med mänskliga behov precis som världens människor.

Alla föddes de till jorden som människor. Även Jesus. Trots att han var Gud så var han också en människa under sitt liv på jorden och han brottades med allt det som människor har brottats med och kommer att få brottas med fram tills att han kommer tillbaka.

Är det inte därför bibeln säger att vi som kristna lever i världen men att vi inte är av världen och att världen inte är vårt rätta hem? Vi har vårt hem någonannanstanns och det hemmet finns inte här på jorden hur mycket vi än söker och ränner runt för att hitta ett hem, en plats där vi kan känna oss accepterade och älskade (precis som Stäppvargen gjorde) som dem vi är och inte som dem vi borde vara enligt världen.

Guds rike och världens rike är två helt olika riken som står i opposition till varandra!

Hur udda och malplacerade känner sig dagens så kallade präster och pastorer (religiösa förståsigpåare som breder ut sig överallt) samt alla karismatiska så kallade kristna ledare (auktoriteter) som drar tusentals och åter tusentals människor till sina möten ivrigt påhejade av världen och världens människor och som genom detta kan leva lyxliv (ett liv i sus och dus under skenet av att vara kristna) på andras bekostnad och inte minst de vanliga medlemmarna i kyrkorna och samfunden?

Känner de sig udda, malplacerade här i världen? Ställer de sig någonsin den fråga Jesus ställde till sina apostlar ”skall också ni nu lämna mig”? efter att en stor skara av människor fick klart för sig att de inte kunde vinna guld och gröna skogar här i världen genom att följa honom utan att det kostar på att följa honom?

Jesus har i sitt ord gjort klart att det kostar allt att följa honom och han sa att som jag har lidit så kommer också ni att få lida.

En sann kristen kan inte känna sig annat än udda, oförstådd, malplacerad här i världen. Det kan ses som ett bevis på att någon är en sann kristen. En sann kristen kan inte hur mycket den än vill, hur mycket den än försöker att passa in i världen, förlika sig med världen och det som världen upphöjer och åtrår.

Pengar, karriär, status och dylikt är inget som biter på ett sant Guds/Jesus barn. Ett sant barn till Gud/Jesus kan se igenom de lögner som serveras inom dagens kyrkor och samfund (i samhället) och som endast handlar om att få kyrkorna och samfunden (skökoväsendena) samt samhället att gå runt med sina anställda som de måste (tvingas) avlöna med andras pengar.

Därför, och tyvärr måste jag säga, har jag mer gemensamt med sådana som Harry Haller som skulle kunna bli frälsta än vad jag har med dem som påstår sig vara frälsta, ”kristna” men som inte är det utan ljuger.

Men här och där vandrar det runt stäppvargar (sant kristna) och som till skillnad mot Harry Haller är frälsta människor som söker efter en sann gemenskap vilket de aldrig kan finna i världen eller i det som kallas för kyrkor och samfund. De passar inte in vare sig i världen eller i kyrkor och samfund. 

Inte heller kan de finna gemenskap bland de ”lagiska kristna” som genast pekar finger och säger att om du syndar en enda gång efter frälsningsögonblicket (oavsett vad det handlar om för synd) trots att de själva har syndat massvis med gånger efter att de blev frälsta men kommer med olika bortförklarningar när man påpekar detta, så är du evigt fördömd och förtappad och det är den brinnande eldsjön som väntar.

Går det att vara ödmjuk och samtidigt säga sanningen?

Publicerad 2017-11-11 17:39:24 i Allmänt,

Ödmjukhet är något som de flesta människor ser som något positivt liksom att stå upp för sanningen.

Ingen vill stå upp för lögn/för lögner, och alla vill ”helst” vara ödmjuka när de för fram sanningen eller väljer att låta bli att göra det, vilket de flesta gör, och som är det största problemet idag.

Att föra fram sanningen/sanningar/stå upp för sanningen i det klimat som råder idag när det inte går att föra fram sanningar hur ödmjukt man än framför dem för att sanningar ses som lögner/konspirationsteorier, som kärlekslöshet, obarmhärtighet, rasism, antisemitism, nazism, främlingsfientlighet med mera, och samtidigt vara ödmjuk, är något som inte går ihop, är omöjligt.

De som säger sanningen blir alltid hatade av dem som inte vill kännas vid sanningen hur ödmjuka de än är i sin framtoning precis som Herren Jesus blev hatad av de skriftlärda och fariseérna (judarna) trots att han sa sanningen om dem och att de var barn till djävulen (samt mycket annat KÄRLEKSLÖST).

Att säga sanningen är lika med att inte vara ödmjuk (och därför är den som gör det dömd på förhand) och när den/de som säger sanningen inte är ödmjuka så menar man att den/de framför lögner/konspirationsteorier, hat med mera och då blir det omöjligt för dem att vara ödmjuka i ett större perspektiv även om de är ödmjuka (mycket ödmjuka) och önskar vara det av hela sitt hjärta. 

Sanningen må finnas kvar men ödmjukheten kan omöjligt finnas kvar om nu inte ödmjukhet betyder UNDERKASTELSE vilket är något helt annat och som faktiskt ordet ödmjukhet tyvärr kan översättas till idag.

Att vara ödmjuk betyder med andra ord inte stå upp för sanningen idag, att stå upp för det som är sant och rätt, utan att stå upp för lögnen och lögner, den ena lögnen efter den andra för att kunna rädda sitt eget skinn, eller för att kunna bli populär och vinna framgång på det ena eller det andra sättet och sedan inta en överslätande min som skall fås till att likna ödmjukhet.  

Sanning och ödmjukhet är inget som prioriteras i denna vår värld utan det är ord som används av dem som hatar sanningen och som inte har någon tillstymmelse till något som liknar ödmjukhet. Sanningen och ödmjukheten använder de som ett vapen för att nå sina egna mål.   

FWT Homepage Translator

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Creeper MediaCreeper Politik