Laglöshetens hemlighet

Här publiceras politiskt inkorrekta texter ur ett kristet perspektiv

Vad är synd i det nya förbundet?

Publicerad 2017-05-29 12:18:00 i Religion,

De tio budorden (lagen) i det gamla testamentet talar om hur människor skall förhålla sig till Gud och till varandra. Den som gör tvärtemot vad dessa tio budord lär, går emot Guds rättfärdighetslagar och begår därmed synd mot Gud och mot människor. Att bryta mot ett enda av buden placerar människan i kategorin syndare.

Tack och lov så insåg Gud för över 2000 år sedan att ingen enda då levande människa (inte ens hans utvalda folk/judarna i det gamla förbundet) klarade eller skulle klara av att hålla dessa bud och därför valde han att ta plats på jorden som människa och i form av Herren Jesus Kristus som var/är hundra procent Gud och även var hundra procent människa när han vandrade på jorden.

Jesus var helt och hållet människa under sin tid på jorden samtidigt som han var/är Gud och han fick tampas med samma problem som människor får tampas med, har fått tampas med i alla tider, men med skillnad att Jesus var och förblev syndfri.

Han tog syndarnas synder (alla människors synder, det finns ingen enda människa som aldrig har syndat och det har aldrig funnits någon enda människa som inte har syndat) med sig upp på korset och även alla sjukdomar. Det nya förbundet i Kristus gav mänskligheten en ny chans att nalkas Gud (trots människans tillkortakommanden och synder) beroende på Guds stora nåd.

Istället för att skriva lagen på stentavlor så har han i det nya förbundet skrivit sin lag i människors hjärtan hos dem som tror på honom och som vill följa honom vilket långt ifrån alla människor gör och vill. När Herren Jesus Kristus av sin Fader (Gud) rycktes upp till himmelen så lämnade han sin Ande (den Helige Ande) kvar på jorden och det är denna Ande som verkar i dom SANT troende idag.

Jag skriver och poängterar SANT troende för att det finns väldigt många som kallar sig kristna i vår tid (har alltid funnits sedan Jesus levde på jorden) men som inte är kristna (sanna Jesu efterföljare) då de har lierat sig med världen på olika sätt genom ekumenik och villoläror som syftar till att upprätthålla det köttsliga hos människan men som föraktar Anden.

Dessa kristna är inte Guds barn utan barn av världen då de har gett sig själva åt världen. De tror att de kan bygga upp Guds rike genom att inkludera alla världens människor, människor som inte vill eller kan tro för att Gud inte har kallat dem.

De tror (vill tro) att de kan föra folk till frälsning om dessa kommer till deras kyrkor/samfund och tar del av alla trevliga aktiviteter som erbjuds. Trevliga aktiviteter för allas speciella behov vilket kan vara regnbågsmässor för bögar och flator, kvinnogrupper för feminister, grupper för ungdomar som gillar rockmusik eller annan musik, grupper för invandrare som vill värna sin kultur/sitt språk och därför tillåts att ha egna bönemöten i kyrkorna, grupper för missbrukare, språkgrupper, SFI, med mera med mera, men som bortser från behovet att ära och prisa Gud genom ENHET I ANDEN.

Enhet i Anden (I Guds Ande) är inget som människor kan fixa till även om de är de bästa fixare och fuxare som världen har skådat i övrigt. De kanske kan fixa allt möjligt och hur lätt som helst och på olika sätt men inte någon enhet i Anden. Enheten i Anden kommer från Gud och inte från människor och det är Guds Ande som bibeln talar om att vi skall upprätthålla och vandra i. Enheten med världen leder människan bort från Gud.

Med andra ord så har en kristen som har tagit emot Guds Ande, inget annat att förhålla sig till än Guds Ande som är Guds kraft här på jorden sedan Jesus lämnade jordelivet.

Vad Guds Ande talar till en enskild troende talar Guds Ande om för andra troende och därför står det i bibeln att om vi vandrar i ljuset och i Jesus Kristus (som är ljuset) och är ledda av den Helige Ande så har vi kontakt med varandra. På annat sätt kan vi inte ha kontakt med varandra.

Trots det så vimlar det av människor som kallar sig kristna (som har varit kristna under lång tid) och som verkar vilja läxa upp Guds Helige Ande som verkar i den människa som har fått ta emot Guds Ande senare än dom själva har fått gjort. De vill gärna utmärka sig som lärare (präster, pastorer, religionsvetare med mera) trots att dom kanske har levt i synd under perioder när det passat dem (de kanske fortfarande lever i synd) och de ser sig själva som förträffliga eftersom de har lyckats hålla alla budorden. Vad de gör är inget annat än att försöka döda Anden (Guds Ande i en annan människa) och i allt för många fall lyckas de tyvärr med det.

Såna fanns det gott om under den gammaltestamentliga tiden (de, de falska judarna och Gudsbespottarna, lyckades till och med döda Herren Jesus Kristus) men om vi som lever i det nya förbundet tror på att det är Guds Ande som talar till de troende (till oss) och att det är Guds Ande som leder de troende (oss) så skall vi inte lyssna på vad de säger. Lyssnar vi på dem så begår vi en synd.

Synd är allt som går emot Gud, allt som sker mot Guds vilja, och att gå emot Guds Ande (vilken är den verkande kraften i de SANT troende), är i det nya förbundet lika med att göra sig skyldig till synd.

De som saknar Guds Ande (de religiösa som endast vill upplyfta sina egna skökoväsen, kyrkor och samfund, och kunna bli upplyfta av dessa, ja, de kan till och med bli pastorer genom att tillhöra ett skökoväsen) vill hela tiden pådyvla dåligt samvete till dem som har Guds Ande för att de själva saknar Guds Ande.

De har sina fina gemenskaper (de kallar sig kristna) och tycker sig göra så mycket bra för mänskligheten men de har inte fattat att Gud hatar mänskligheten som lever efter sitt kött och att de icke troende på Jesus Kristus inte tillhör hans (Guds) familj utan är Antikrister och Guds motståndare.

De begår en synd genom att bjuda in icke troende till sina skökoväsen (kyrkor/samfund) för att de verkar snälla, då de samtidigt bjuder in världens herre som är Satan och som styr dessa icke troende. Av den anledningen kan det inte bli någon väckelse (väckelse från Gud) hur mycket kyrkorna/samfunden än ber om det.

Dags att ta protokollen på allvar

Publicerad 2017-05-26 20:40:00 i Satans synagoga,

Så gott som allt i protokollen (Sion vises protokoll) förda vid Sion vises sammankomster i slutet av 1800 talet har gått i uppfyllelse i vår tid men trots det så får mänskligheten lära sig att det som står i dessa protokoll är antisemitisk propaganda.

Att en grupp människor (falska judar/Satans synagoga) med sådan exakthet för långt över hundra år sedan lyckades beskriva den verklighet vi lever i idag (över hundra år senare) borde väcka stort intresse hos forskare och andra (som gärna forskar i allt möjligt) men att forska i detta är inte intressant då det skulle betyda att karriären tar ett abrupt slut.

Förutom att karriären/karriärs möjligheterna tar slut så får den/dem som ger sig på ett sådant projekt räkna med att bli kallad antisemit/antisemiter, rasist/rasister och andra okvädningsord och den/de kan inte förvänta sig någon sympati från något håll, inte ens från kyrkornas/samfundens håll vilka även de anser att vad som står i protokollen är antisemitisk propaganda.

En kristen måste känna kärlek till alla världens människor även om de önskar förgöra dem och deras samhällen.

Det är av den anledningen som kyrkorna (de kristna inom kyrkorna och samfunden) av idag älskas av världen samtidigt som världen älskar dem och deras kyrkor/samfund.

Kyrkorna och samfunden i Sverige och i västvärlden skyr sanningen (de hatar sanningen) och bereder en väg för antikrist. De tar till alla de medel som Satan ställer till sitt förfogande.

Massinvandring av främmande folkslag (religioner) som av Sveriges skattebetalare får sin försörjning är bara ett av Satans knep (de falska judarnas knep vilkas förfäder spikade upp Herren Jesus Kristus på korset) och som handlar om att söndra och splittra och som de kyrkokristna/samfundskristna väljer att blunda för, ivrigt påhejade av de judiskt ägda massmedierna som säger att de (de kristna) har en skyldighet att ta hand om alla som lyckas sätta ner sina fötter i Sverige.

Dom flesta kristna är inte intresserade av annat än sin kyrka (det som har med kyrkan att göra) och därför låter Satan dem vara ifred. Varför skulle han (Satan) lägga ner tid och energi på människor som redan går i hans ledband och som varje söndag gör alla de cermonier som kyrkan har bestämt sedan kyrkan blev en del av världen då Konstantinus av Rom, en kejsare som valde att på sin dödsbädd konvertera till kristendomen, men som innan det hade byggt en massa avgudatempel och som efter sin konvertering såg till att det skulle byggas en massa kyrkor och att kristna skulle gå till kyrkan/kyrkorna vilket lever kvar än idag (har gjort så sedan kyrkorna börjades byggas på initiativ av Konstantinus)?

I samma veva blev kristenheten/kristendomen en institution i världen (innan dess så talade man om församlingen). Man utsåg plötsligt biskopar, Påvar, präster, diakoner och övriga förståsigpåare vilket inte bibeln talar om att man skall göra och alla dessa fick makt över de övriga troende. De har sedan dess utnyttjat sina positioner och gör så än idag. Se hur "kristna" med makt har betett sig under århundradenas gång gentemot både kristna och icke kristna.

Att bli medlem i en kyrka handlar om att se upp till dem som predikar och som kallas präster eller pastorer och att gilla deras utvattnade (lamslagna) evangelium. De som blir präster och pastorer är noga uppkollade av Satans synagoga för ingen kan läsa till pastor eller präst (få en teologie examen att skryta med och verka med) utan att älska världen och Satan. Det är en förutsättning att man älskar världen för att kunna bli präst eller pastor i Satans synagoga men som de kristna väljer att kalla kyrka.

De som kommer till tro på Jesus Kristus måste tillhöra en kyrka för att kunna kalla sig troende (bli accepterade av andra ”troende” säger de kyrko och samfundskristna) men det är inte alls vad bibeln lär. Bibeln lär att de som kommer till tro tillhör Guds församling (en enda församling över hela världen) och att när en människa har tagit emot Gud/Jesus så leds den av Guds Helige Ande och inte av några kyrkor eller människor/regeringar eller annat. 

Det är idag ”religion” det handlar om inom skökoväsendet. Kyrkorna har förfalskat Guds evangelium till att handla om religion (om bokstaven) trots att Herren Jesus Kristus lever och verkar i dem som har tagit emot honom och Han, endast Han, kan ge LIV och liv i överflöd.

Därför är det livsfarligt att för en nyfrälst gå in i kyrkor och samfund för där är det inte Guds Ande (Jesus/Gud) som prisas utan det är gärningslära/gärningsläror som prisas. Gör lite bra för kyrkan får de nykristna/frälsta lära sig. Ställ upp på alla aktiviteter som kyrkan har och det ideellt så att prästerna och pastorerna kan få maten på bordet (få ägna sig åt välgörenhet, ta åt sig äran (för välgörenheten som sker i kyrkans namn) och samtidigt ägna sig åt att skriva böcker.   

Satan är inte intresserad av kyrkokristna (falska herdar) för han vet var han har dem. De sjunger halleluja varje söndag, lyssnar till en betald predikant som predikar att Jesus älskar alla människor oavsett vad de gör och vad de tror och sedan går de hem och lever sitt liv som världens människor lever sitt liv.

De han intresserar sig för är de som står utanför lägret och som tillhör Guds församling. Det är där han sätter in stöten så att det dundrar och brakar och han försöker med alla trix som finns och som han vet, biter. Men vi som tillhör Guds församling vet att inget av Satans trix funkar. Den Ande som finns i oss är starkare än den ande som finns i världen. Tji tji till dig Satan. Gå och lägg dig, försvinn!

Vi må lida en tid men om vi står ut och tror på sanningen så kommer vi bli fria.

Nu till inledningen av protokollen. Om ni inte orkar läsa alla så läs nummer 12 och 13 som handlar om pressen.

Inledning av S. Nilius

År 1901 lyckades jag komma över en till sitt omfång jämförelsevis oansenlig handskrift, som kom att utöva en så djup omvälvning i min världsåskådning som endast en gudomlig kraft kan utöva på människoanden likt undret med en blindfödd som plötsligt kan se.

Denna handskrift hade titeln "Protokoll förda vid Sions Vises sammankomster", och jag fick den av den numera avlidne Tschernska häradsadelsmarskalken. sedermera Stavropolska viceguvernören Alexej Nikolajevitsch Suhotin. Jag hade redan då börjat mitt skrivande till Guds ära, och till Suhotin stod jag i ett sådant vänskapsförhållande som till en man, som delar mitt synsätt och mina övertygelser - en man "av yttersta högern", som det nu heter.

Suhotin lämnade handskriften till mig med orden:

"Jag överlåter den till din fulla disposition. Läs igenom den och sätt dig in i den och gör något av den till nytta för den kristna andan, för annars kanske den bara blir liggande hos mig förgäves. I politiskt avseende är den värdelös eftersom det numera är för sent att göra något av den, men i andligt avseende kan den i dina händer, Gud give, komma till nytta."

I förbigående meddelade mig Suhotin att han i sin tur fått denna handskrift av en dam som permanent är bosatt utomlands, att denna dam har en egendom i det Tschernska häradet (jag vill minnas att han nämnde hennes namn men jag har glömt det) och att hon kommit över den på ett mycket hemlighetsfullt sätt. Suhotin nämnde vidare att damen ifråga efter sin återkomst från utlandet, överlämnat ett exemplar av denna handskrift till Sipjagin, d v s inrikesministern, och att denne omedelbart därefter blev mördad .... Suhotin berättade ytterligare ett och annat på samma hemlighetsfulla sätt, men då jag senare tittade närmare på handskriftens innehåll, blev jag övertygad om att den med sin fruktansvärda och skoningslöst uppriktiga sanning till den grad vittnar om äktheten av sin härkomst från "de Sionska Vise", att den inte är i behov av något annat vittnesbörd om sitt ursprung.

Men jag var då ännu ganska ung, inte tillräckligt bekant med Guds ord, inte heller med den ortodoxa lärans förkämpar och därför försökte jag främst vända mig till de världsliga makthavarna med avsikten att, genom "protokollen" varsko dem om den kommande faran.

En högt uppsatt person som jag trodde skulle intressera sig för min handskrift och vilken, som det föreföll mig, hade kunnat inverka på händelsernas gång i Ryssland, svarade mig att den slaviska folkstammen ännu inte uttalat sitt sista ord och att däför Sions Vise, hur listiga och märktiga de än var, inte skulle lyckas förverkliga sina ansträngningar och "följaktligen finns det ingen anledning att oroa sig för dem".

En annan person i ännu högre ställning, till vilken jag vände mig med de sionska protokollen, var storfursten - och martyren - Sergej Alexandrovitsch. Sedan han läst igenom dem lät han, genom en honom närstående person, delge mig sin åsikt med två ord:

"För sent!"

Därefter gjorde jag ytterligare ett försök att bringa min handskrift tillvederbörandes kännedom, men även de blev resultatlösa.

På detta sätt gick tiden från 1901 till december 1905, då slutligen andra upplagan av min bok "Det stora i det ringa" utkom. I den vände jag mig för första gången till läsaren med ord om Antikrist i innebörden av "en snar politisk möjlighet". I denna bok ingick även "protokollen". Detta var, såvitt jag vet, första gången den hemliga frimurar-judiska sammansvärjningen mot den kristna världen enligt urkällorna, d v s enligt erkännande av denna sammansvärjnings egna ledare, offentliggjordes.

På den utom den kristna kyrkan liggande världen gjorde offentliggörandet av dessa protokoll ett knappt märkbart intryck. Den periodiska pressen, vars flesta organ befinner sig antingen i judehänder eller under judarnas ledning och inflytande, bemödade sig att tiga ihjäl dem genom att nämna dem i förbigående som ett halvgalet påhitt eller en saga. Men bland de troende kristna gjorde "protokollen" starkt intryck och gav min bok en framgång som översteg varje förväntan och spred kunskapen och insikten om nutidens förborgade hemligheter i vida kretsar av den kristna världen.

Sedan dess har min bok med "protokollen" redan utkommit i 4 upplagor, men först nu har jag med full säkerhet, enligt judiska källor, fått erfara att dessa "protokoll" inte är annat än en strategisk plan att bringa världen under Israels häl. Protokoll utarbetade av det judiska folkets ledande män under loppet av många århundraden av dess spridning kring världen och föredragen i de äldstes råd av "landsflyktens furste"*) Theodor Herzl, vid den 1:sta Sionistiska kongressen som sammankallades av Herzl i Basel i augusti år 1897.

Den s k "sionistiska" rörelsen bland intelligentsian representanter för det judiska folket, liksom deras strävan efter ett nytt intåg i det "Förlovade landet", föddes för inte mer än 30-40 år sedan, men ett riktigt genombrott fick den just av Hertzl, som liksom hade förkroppsligat i sig den falske Elias' bild, till vilken det talmudiska Israels förhoppningar ger en plats bland föregångarna till den kommande falske Messias, "världshärskaren av Davids säd".

Hur dessa dokument, vilka utgör "det allra heligaste" av Israels förhoppningar, deras ledares hemlighet under flera århundraden, hade kunnat tränga ut till de "oinvigdas", den stora allmänhetens kännedom - det är okänt och blir knappast någonsin uppdagat. Jag fick dem, som ovan nämnts, år 1901, och samma år, i en cirkulärskrift Nr:18 och andra meddelanden till sionisterna i den sionistiska "Actions Comity's" namn, anför Herzl klagomål över att "några konfidentiella meddelanden, trots utfärdade varningar, inte hemlighållits utan spridits ut."

Även om detta vore ett rent tillfälligt sammanträffande, så är det inte utan sin betydelse. Men jag ser i detta faktum inte bara en händelse: det är Guds finger, som vidrört den förlåt, som dolt en sekelgammal henlighet och tecknat på hela kristenhetens tempelmur med eldskrift de bibliska orden: Mene-Tekel-Ufarsin.

Jag är övertygad om, att alla mina bröder i den kristna tron delar denna övertygelse med mig. Det var inte för intet som 1:sta Basel-kongressen, som tände så otroliga förhoppningar bland det judiska folket, upphöjde till dessförinnan okänd höjd bland judarna namnet på dess spiritus rector (andlige ledare). Det var inte för intet som dessa "protokoll" fick en så omfattande spridning i den kristna världen.

Var det därför att förvåna sig över om de känsliga sönerna av det "förföljda folket" vid en sådan "hänryckning" skulle ha förtalat sig och förrått hemligheten? T o m själve Herzl var, enligt hans anhängares medgivande inte främmande för pratsjuka och han blev även tvungen att rättfärdiga sig inför sina meningsfränder. Med anledning av en liknande anklagelse för alltför stor uppriktighet i ett tal, som han hållit i London under färskt intryck av de glädjande underrättelser han erhållit om Wilhelm II:s förhållande till sionismen, urskuldade sig Herzl med följande ord: "Det finns tillfällen, då man erfar ett nytt faktum, en gynnsam omständighet, en händelse, som man av försiktighetsskäl tillsvidare bör förtiga, då man inte vill tända en för tidig entusiasm, utan önskar hålla rörelsen inom försiktighetens och det gradvisa framåtskridandets gränser.

Men ni bör finna det fullt förklarligt, om inte ur politisk så ur mänsklig synpunkt, att man kan hamna under det omedelbara intrycket av ett sådant nytt faktum, som då skedde med mig. Några av de här närvarande vet vad jag talar om.

Om i en sådan stund, då man plötsligt blir övertygad om att den, som vanvettig betraktade, sionistiska rörelsen blivit tillfullo erkänd i de realpolitiska faktorernas värld (vilket inte den värsta fiende skulle kunna förneka, om vi skulle komma på den tanken att berätta allt för honom) om - säger jag - i ett sådant ögonblick av glad tillfredsställelse, man även låter undslippa sig orden: "ja tror att våra planer kommer att gå i uppfyllelse och t o m i en så nära framtid att även män i min ålder kommer att uppleva den" - så är detta ännu inte ett tomt löfte och hotar inte att framkalla en skadlig entusiasm.

De ord jag uttalade i London föll till all lycka i en fruktbringande jordmån och stegrade våra vänners iver, vilken knappast kunde hållas uppe på önskvärt sätt endast med tal och matematiska beräkningar. Jag vet inte med mig att jag skulle ha syndat på så sätt emot den sionistiska rörelsen och emot det förnuftiga i vår agitation".

Om själve "landsflyktens furste" "i glädjen" inte kunde tygla en överflödig "pratsjuka", hur kan man då med säkerhet räkna på absolut tystnad hos varenda en av hans hantlangare?

Detta är troligen förklaringen till att den i sekler dolda "laglöshetens hemlighet" har uppdagats nu i våra dagar. Detta är orsaken till att nedan offentliggjorda "Sions Vises protokoll" avslöjats.

Enligt vad Herzls sagt så har han erhållit de "konfidentiella meddelandena om de viktigaste sakerna" av "tre aktade personer, nämligen överste Goldschmidt, Sir Samuel Montague och den hedervärde herr Singer". Av dessa tre "aktade" judar är Sir Samuel Montague f n krigsförnödenhetsminister hos vår bundsförvant England, den "hedervärde herr Singer" känner varje rysk by, där det finns en på avbetalning såld Singer symaskin. endast "överste" Goldschmidt är tillvidare okänd för ryssarna.

Protokoll 1

Styrkans rätt. - Friheten endast en inbillning. - Guldet. Tron. Självstyrelsen - Kapitalets despotism -

1. Låtom oss utan alla fraser tala om betydelsen av varje tanke, låt oss genom jämförelser och slutledningar belysa varje omständighet.

2. Därför vill jag formulera vårt system såväl ur våra som gojernas *) synpunkter.

[* Gojim - de kristna eller i allmänhet icke judar.]

3. Vi bör komma ihåg, att människor med dåliga instinkter finns överallt flera än goda sådana; därför uppnås de bästa resultat genom att styra dem med våld och skräck och inte genom akademiska resonemang. Varje människa strävar till makt, var och en skulle vilja bli diktator, om han bara kunde det, men då skulle denna människa därvid vara förmögen att uppoffra allas väl för att uppnå sitt eget.

4. Vad är det, som har tyglat de vilda djur vi kallar människor? Vad har lett dem hittills?

5. I begynnelsen av samhällslivet underkastade de sig den råa och blinda styrkan, senare - lagens, som utgör samma styrka, endast maskerad. Härav drager jag den slutledning, att - enligt naturens lag - rätten ligger i styrkan.

6. Den politiska friheten är en idé, men inte ett faktum. Denna idé måste man kunna tillämpa, då det är nödvändigt att genom ett inbillat lockbete dra folkkrafterna till sitt parti, om detta senare har föresatt sig att störta ett annat, som innehar makten. Denna uppgift underlättas, om motståndaren själv smittas av frihetsidén, av den s k liberalismen, och för idéns skull ger efter i sin makt. Här visar sig då vår teoris överlägsenhet: de lössläppta regeringstyglarna grips omedelbart enligt tillvarons lag och samlas i en ny hand, emedan den blinda folkmakten inte kan existera en enda dag utan ledare, och den nya makten endast intar den gamlas plats, sedan den försvagats av liberalismen.

7. I vår tid har guldets makt intagit de liberala styrelsemännens plats. Det fanns en tid, då tron styrde. Frihetsidén är ouppfyllbar, emedan ingen kan begagna sig av den med måtta. Ge åt ett folk, om ock för en kort tid, självstyrelse, och denna skall övergå i självsvåld. Därefter uppstår inre stridigheter, vilka snart övergår till sociala slaktningar, i vilka staterna förbrinna och deras betydelse förvandlas till aska.

8. Utmattas riket i egna, inre konvulsioner eller överlämna de inre stridigheterna detsamma i händerna på yttre fiender, i vardera fallet kan det anses vara oåterkalleligen förlorat: det är i vår makt. Kapitalets despotism, som helt och hållet är i våra händer, räcker det ett räddande halmstrå, vid vilket det måste hålla sig fast emot sin vilja, i annat fall störtar det i avgrunden.

9. Jag frågar den, som i sin liberala anda skulle säga, att ett sådant resonemang vore omoraliskt: om ett rike har två fiender och om det gentemot den yttre fienden är tillåtligt och inte anses vara omoraliskt att begagna vart stridssätt, som t ex att inte meddela fienden sina krigsplaner, att anfalla honom om natten eller med övermakt, så varför kan man kalla sådana medel i förhållande till den farligare inre fienden, förstöraren av allmän ordning och välstånd, otillåtliga och omoraliska?

10. Kan det sunda, logiska förnuftet räkna på att med framgång leda folkmassorna med hjälp av förnuftiga förmaningar och övertalningar under möjlighet av motsägelse, om ock förnuftsvidrig, men som kan förefalla det ytligt resonerande folket behagligare? Under inflytande av låga passioner, fördomar, seder, traditioner och sentimentala teorier hänger sig människorna åt massorna och massornas individer åt partisplittringar, som förhindrar varje överenskommelase t o m på basen av fullt förnuftig förmaning. Varje folkmassebeslut beror på en tillfällig eller hopagiterad pluralitet, som till följd av okunnighet om de politiska hemligheterna fastställer ett absurt beslut, som sätter fröet till anarki i styrelsen.

11. Politiken har ingenting gemensamt med moralen. En regent, som låter leda sig av moralen, är därför inte säker på sin tron. Den, som önskar regera, bör tillgripa list och hyckleri. Ädla folkegenskaper - uppriktighet och hederlighet - är brister i politiken, eftersom de bättre och säkrare störtar regenter från tronen än den starkaste fiende. Dessa egenskaper kan vara attribut för gojim-regeringarna; vi ska i intet fall ledas av dem.

12. V?r r?tt ligger i styrkan. Ordet r?tt ett abstrakt begrepp, en p? intet s?tt bevisad tanke. Detta ord betyder endast: giv mig det jag ?nskar, p? det jag d?rigenom f?r bevis p? att jag ?r starkare ?n du !

13. Var b?rjar r?tten? Var slutar den?

14. I ett rike med en dålig organisation av makten, värdelösa lagar och en svag regent, försvagad genom en mängd rättigheter, som uppstått tack vare liberalismen, hämtar jag en ny rättighet - att med den starkes rätt störta mig över och slå ned alla existerande förordningar och föreskrifter, lägga vantarna på lagarna, omskapa alla institutioner och göra mig till herre över dem, som överlämnat åt oss sin styrkas rätt, eftersom de avstått den frivilligt, liberalt.

15. Nu, då varje välde vacklar, kommer vår makt att bliva oövervinneligare än varje annan, emedan den kommer att vara osynlig, tills den blir så fast, att ingen slughet är i stånd att undergräva den.

16. Ur det tillfälliga onda, som vi nu är tvungna att utöva, uppstår det goda i en orubblig regering, vilken återupprättar den regelrätta gången i folkexistensens mekanism, störd av liberalismen. Resultatet helgar medlen. Låt oss fästa vår uppmärksamhet vid våra planer, inte så mycket vid det goda och moraliska, som vid det nödvändiga och nyttiga.

17. Framför oss ligger en strategiskt utstakad plan, från vilken vi i intet fall böra avlägsna oss, utan att riskera tillintetgöra många seklers arbete.

18. För att utföra ändamålsenliga handlingar bör man ta i betraktande massornas låghet, ombytlighet, deras oförmögenhet att hålla ord och att förstå och högakta sitt eget livs villkor, sitt eget välstånd. Man bör ha klart för sig, att massornas makt är blind, oförnuftig, oresonlig, lystrande till höger och vänster. En blind kan icke leda blinda utan att föra dem till avgrundens rand. Alltså, massornas individer, uppkomlingar av folket, om ock genialiskt kloka, men utan insikter i politiken, är inte förmögna att uppträda som massornas ledare, utan att bringa hela nationen på fall.

19. Endast den, som från barndomen uppfostrats till självhärskare, kan tillfullo fatta de ord, som är skrivna med politiska bokstäver..

20. Folkmassan, överlämnad åt sig själv, dvs åt uppkomlingar ur sin egen mitt, tillintetgör sig själv genom partistrider, som uppväcks av maktbegär och popularitetsjäkt samt genom därav uppstående oordningar. Är det ens möjligt, att folkmassorna skulle kunna lugnt, utan rivalitet bedöma eller reda sig med landets affärer, vilka inte få förblandas med personliga intressen? Är de i stånd att försvara sig mot yttre fiender? Det är inte ens tänkbart, ty en plan, som är fördelad i så många delar, som det finns huvuden i folkhopen, förlorar sin enhetlighet, och därför blir den obegriplig och outförbar.

21. Endast under ett sådant kan statsplanerna utarbetas vidlyftigt tydliga, i ordningsföljd, fördelande allt i statsmaskinens mekanism. Härav måste man dra den slutsatsen, att en ändamålsenlig styrelse, som skall vara till nytta för landet, bör koncentreras i händerna på en ansvarig person. Utan absolut despotism kan en civilisation inte existera, genomförd, inte av massorna, utan av deras ledare, vem han än må vara. Folkhopen består av barbarer, som visar sitt barbari vid varje tillfälle. Så snart folkmassan bemäktigar sig friheten, förvandlas den till anarki, vilken i sig själv är höjden av barbari..

22. Betrakta de av sprit överlastade djur, som förlorat förståndet av vin, vars obegränsade förtärande är givet samtidigt med friheten! Inte kan vi tillåta oss att de våra gå därhän ... Gojim-folken är bortkollrade genom spritdrycker, och deras ungdom har blivit förslöad av klassicismen och tidigt liderligt leverne, vartill våra agenter lockat dem - informatorer, lakejer, guvernanter i rika familjer, bodbetjänter och alla våra kvinnor i gojernas förlustelseinrättningar. Till dessa senare räknas s k "damer ur societeten". frivilliga föregångerskor i liderlighet och lyx.

23. Vår paroll är - makt och hyckleri. Endast styrka segrar i politiska saker, i synnerhet om den är dold i de talanger, som är nödiga för statsmän. Våld bör vara principen och list och hyckleri - reglerna för regeringar, vilka inte ämnar nedlägga sin spira inför fötterna på någon ny makt. Detta onda är det enda medlet att uppnå målet - det goda. Därför bör vi inte rygga tillbaka för mutor, bedrägeri och förräderi, då de kan tjäna till att föra oss till målet. I politiken bör man kunna ta annans egendom, utan att vackla, om man därigenom vinner undergivenhet och makt.

24. Vårt rike, som följer den fredliga erövringens väg, har rättighet att förbyta krigets fasor mot mindre märkbara och mera ändamålsenliga dödsdomar, varmed man får underhålla terrorn, som tvingar till blind lydnad. Rättvis, men obeveklig stränghet är den verksammaste faktorn i statsmakten; icke endast för fördelens skull, utan även i poliktens namn, för segerns skull, bör vi hålla oss till ett program av våld och hyckleri. Beräkningens doktrin är lika så stark, som de medel den begagnar sig av. Därför är det icke så mycket genom själva medlen, som genom stränghetens doktrin vi komma att segra samt underkasta alla regeringar vår överregering. Det är nog att man vet, att vi äro obevekliga, för att varje olydnad skall upphöra.

25. Redan i forntiden utslungade vi bland folken orden: "frihet, jämlikhet, broderskap", ord, otaliga gånger sedan dess upprepade av de själlösa papegojor, som från alla håll flyger till dessa lockbeten. Med dem har välståndet i världen, den verkliga personliga friheten, förr så skyddad mot massornas tryck, förintats. Man skulle inte tro, att kloka, intelligenta gojer inte skulle klargjort för sig den abstrakta beskaffenheten av de uttalade orden, att de inte skulle märkt motsägelsen i deras betydelse och i deras förhållande till varandra, att de inte skulle sett, att det i naturen inte existerar någon jämlikhet, inte kan finnas frihet, att själva naturen har fastställt olikhet i förstånd, karaktär och anlag ävensom beroendet av dess lagar, att de inte skulle insett, att massan är en blind kraft, att uppkomlingar, valda av och ur massan för att styra, på politikens område, är lika blinda som den själv, att en invigd, om också enfaldig kan styra, medan däremot en inte invigd, även om han vore ett geni, intet begriper i politiken - allt detta har förbisetts av gojerna.

På alla håll i världen har orden "frihet, jämlikhet och broderskap" ställt i våra led, genom våra blinda agenter, hela legioner, vilka med jubel burit våra fanor. Likväl är dessa ord maskar, som undergrävt gojernas välstånd, överallt tillintetgjort fred, lugn, solidaritet, i det de förstört alla deras rikens grundvalar. Framdeles får ni se, att detta har bidragit till vår triumf: detta har givit oss möjlighet bl a att få den viktigaste triumf på hand - upphävandet av privilegierna eller m a o grunden för gojimaristokratin, vilken var folkens och staternas enda försvar mot oss.

26. På alla håll i världen har orden "frihet, jämlikhet och broderskap" ställt i våra led, genom våra blinda agenter, hela legioner, vilka med jubel burit våra fanor. Likväl är dessa ord maskar, som undergrävt gojernas välstånd, överallt tillintetgjort fred, lugn, solidaritet, i det de förstört alla deras rikens grundvalar. Framdeles får ni se, att detta har bidragit till vår triumf: detta har givit oss möjlighet bl a att få den viktigaste triumf på hand - upphävandet av privilegierna eller m a o grunden för gojimaristokratin, vilken var folkens och staternas enda försvar mot oss.

På ruinerna av den forna bördsaristokratin har vi i spetsen för all intelligens-aristokrati - ställt penningens. Denna nya aristokratis värdesättning har vi lagt i den av oss beroende rikedomen samt i den av våra vise utbildade vetenskapen.

27. Vår seger har underlättats ännu därigenom, att vi i relationer med för oss behövliga personer alltid spelat på det mänskliga väsendets känsligaste strängar - på beräkning och begär, på människans omättliga materiella behov, och de uppräknade mänskliga svagheterna är, till och med tagna var för sig, i stånd att döda initiativet, i det de utlämnar människan till den, som köper hennes verksamhet.

28. Frihetens abstraktion har gjort det möjligt att övertyga massorna om att regeringarna inte är annat än förvaltare hos landets ägare - folket, och att man därför kan byta desamma som man byter handskar.

29. Statsöverhuvudenas avsättlighet har överlämnat dem i våra händer och gjort dem till våra lekdockor.

Läs mer här:

https://100777.com/protocols_se

 

Hur kan vi som kristna bli avskiljda för Gud om vi inte tror på Gud?

Publicerad 2017-05-26 15:45:52 i Religion,

Denna artikel är hämtad från den "kristna" sajten ”Midnattsropet". Kommentar följer efter artikeln.

http://www.midnattsropet.se/search?q=avskiljande

Är vi, för det första, lösta från denna världen som Egypten förebildar? Har vi, för det andra, låtit Gud bryta ned vår egenvilja och lämnat plats för Guds vilja i våra liv? För det tredje, är vi församlade till ett Guds utvalda folk så att vi har blivit ett heligt prästerskap? 

Gud visar sin makt genom de människor som han får avskilja för sin räkning. I våra liv finns tre områden som berörs av detta avskiljande. Vi finner dem i de förebilder vi har i G.T. När Guds folk var i Egypten, när de vandrade i öknen och när de befann sig i Kanaans land. Innan denna avskiljning kunde äga rum behövde de vara med om en nedbrytningsprocess.

I Egypten var det Faraos makt som måste brytas ner. Träldomens tid för Israels folk skulle upphöra och en befrielsens vandring skulle börja. Tiden var inne för Mose att likt Jesus predika ett frihetens budskap för folket. Budskapet handlade om hur Guds kraft blir uppenbarad till frälsning för den som tror, Rom 1:16. Nedbrytningsprocessen skulle leda fram till ett avskiljande från Egypten.

I öknen skulle på samma sätt en nedbrytning ske. Under vandringen skulle denna process från Gud leda till att befria var och en från egenviljan, att man inte längre skulle tänka och handla individualistiskt. Mose påminner folket att när de kommer till ro i landet, när man fått sin arvedel som Herren ville giva dem, så skall man inte göra som man gör i öknen. 5 Mos 12:8 ”Ni skall inte göra som vi gör här i dag, när var och en gör som han vill”.

Jakob blev en gudsman när han efter sin ökenvandring fick erfara hur Gud bröt ner hans starka egenvilja vid Jabboks vadställe. Därefter kunde Jakob samla ihop alla främmande avgudar. Han grävde ner dem vid terebinten vid Sikem. Genom det som skedde med Jakob kom Guds kraft i rörelse. Det står att ”en förskräckelse från Gud kom över städerna runt omkring...” 1 Mos 35:5”

Det stora problemet med folket som hade lämnat det onda i Egypten var att man inte lät sig frälsas från det onda som fanns i deras hjärtan. I Apg 7:39 står det om Mose som fick levande ord från Gud för att ge dem det. Men de stötte bort honom och vände sina hjärtan mot Egypten.

Öknen var ju en avgiftningsplats och en förberedelseplats. De flesta av folket som drog ut kom aldrig in. Det gjorde endast Kaleb och Josua. När Gud är färdig med sin nedbrytningsprocess och vi har bedit som Jesus lärde sina lärjungar att be: ”fräls oss ifrån det onda..” Matt 6:13, då har vi blivit avskilda inte bara från Egypten utan också från egenlivet.

Paulus konstaterar så tragiskt i Fil 2:21 ”Allesammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till..” Timoteus däremot kan liknas vid Kaleb och Josua.

Guds nedbrytningsprocess leder till ett liv i avskildhet. Avskild betyder att man är helgad åt Herren. Efter den fyrtioåriga ökenvandringens turbulens var man äntligen framme vid självuppgivelsens Jordan för att inta sin arvedel.

Nu skulle Guds rike uppenbaras i form av ett landområde, ett folk, en stad och ett tempel. Allt detta är underbara förebilder på ett sant församlingsliv. Om detta skulle ske var det nödvändigt också där i Kanaan att en nedbrytning skulle ske. Landet skulle intas, renas och avskiljas för Guds räkning.

Man måste utrota de sju folk som fanns inom landets gränser. De skulle slå sönder deras stoder, bränna upp deras aseror, hugga ned deras gudabeläten och utrota deras namn från sina platser. Gud vill ha ett avskilt folk för att bo ibland dem. Vi blickar tillbaka på Moses och Josuas erfarenheter som Hebreerbrevets författare gör med de allvarliga varningarna i kap 4:1-16.

Där står bl a att med fruktan och bävan se till att inte bli efter på vägen och att löftesordet, vilket vi som nya förbundets folk också har mottagit, inte genom ohörsamhet blir till intet gagn för oss. Att komma till landet innebär att komma till ro och vila. Guds sabbatsvila får vi erfara när vi är föremål för Guds gärningar som är motsatsen till döda gärningar. Heb 6:1.

Tre viktiga frågor riktas till oss idag genom de förebilder vi har i vad som skedde i Egypten, öknen och Kanaans land. Är vi för det första lösta från denna världen som Egypten förebildar? Har vi för det andra låtit Gud bryta ned vår egenvilja och lämnat plats för Guds vilja i våra liv? För det tredje, är vi församlade till ett Guds utvalda folk så att vi har blivit ett heligt prästerskap? 1 Petr 2:5. Gud vill idag genom oss låta sin kraft och sitt rike bli synliggjort. Amen! N

Kommentar till artikeln:

”Guds kraft blir uppenbarad till frälsning för den som tror, Rom 1:16. Nedbrytningsprocessen skulle leda fram till ett avskiljande från Egypten” (citat från artikeln).

Är det inte i dessa två meningar som sanningen ligger men som kristna (även artikelförfattaren), blundar för eftersom de fortfarande håller fast vid att alla som kallar sig judar tillhör Guds utvalda folk i det nya förbundet vilket bibeln talar om att de inte gör.

Det nya förbundet byttes av Gud ut mot ett nytt förbund som innefattar alla på Jesus Kristus troende enligt vad bibeln lär. Men många som kallar sig kristna väljer att kalla detta för en ”ersättningsteologi” och gör därmed både Jesus och apostlarna till ersättningsteologer vilket är hädelse och knappast något som ger Guds välsignelse.

Detta kommer de att få stå tillsvars för inför Gud en dag om de inte redan i detta livet ställs tillsvars.

De som inte tror, tror på Herren Jesus Kristus, oavsett vad de väljer att kalla sig, tillhör inte Guds utvalda folk i det nya förbundet och de tillhör inte Guds familj. De har Antikrists ande och är motståndare till Herren Jesus Kristus och därför skall kristna inte ha med dem att göra (även om de är snälla) för det är lika med att bjuda in Satan i den kristna gemenskapen/familjen.

Så frågorna som ställs i slutet av artikeln,

1.     Är vi för det första lösta från denna världen som Egypten förebildar?

2.     Har vi för det andra låtit Gud bryta ned vår egenvilja och lämnat plats för Guds vilja i våra liv?

3.     För det tredje, är vi församlade till ett Guds utvalda folk så att vi har blivit ett heligt prästerskap? 1 Petr 2:5. Gud vill idag genom oss låta sin kraft och sitt rike bli synliggjort.

kan inte besvaras på annat sätt än att så länge kristna håller fast vid att alla judar (såna som kallar sig judar men som inte är några judar utan en Satans synagoga, se Uppenbarelseboken 2:9 och 3:9) och som inte tror på Jesus Kristus (som är GUD), är Guds utvalda folk i det nya förbundet, blir det omöjligt för Gud att ge av sin Andes kraft till dessa ”kristna” (de som kallar sig kristna).

De är förankrade i världen (i Egypten och bland världens människor) och världens människor må kalla sig judar, muslimer, buddister, newagare eller vad som helst. Alla drivs de av den antikristliga anden och är motståndare till Jesus Kristus om de inte tror på honom. Detta är vad bibeln lär.

Om vi inte vill ta till oss denna sanning utan som kristna är kvar i Egypten/världen, hur skall då Gud kunna bryta ner vår egenvilja så att han kan ta plats i våra liv? Skall han tvinga sig på oss? Nej, det kommer han inte att göra för han har gett oss en fri vilja.

Hur kan vi vara församlade till ett Guds utvalda folk, ett heligt prästerskap, om vi inte tror på detta (som bibeln säger) utan tror på att Guds utvalda folk är dom som INTE bekänner att Herren Jesus är Kristus (Gud) kommen i köttet och som är antikrister?

Detta bevisar bland kristenheten i Sverige (i andra västländer) inget annat än otro och rädsla för en grupp (som kallar sig judar men som är en Satans synagoga) som sedan deras förfäder spikade upp vår Herre på korset, har förföljt de sant kristna och som fortsätter att göra det i vår tid genom att kalla alla som inte står upp för staten Israel (Satans synagoga) eller för Satans synagogas intressen som handlar om att med hjälp av deras herre (Satan) förstöra alla länder genom krig eller massinvandring av främmande folkslag, för antisemiter eller rasister.

De kristna i västländerna har blivit matade med en god ekonomisk standard och falska herdar (ulvar i fårakläder) inom kyrkorna/samfunden vilka älskar världen (Egypten) och livnär sig på världen, med andra ord på Satans synagoga, som styr både världen och kyrkorna, vågar inte opponera sig av rädsla för att bli av med sitt levebröd. Frågan som kan ställas är om de leds av Guds Ande eller vilken ande de leds av.

Därför existerar det en ljum ”religion” i alla etablerade kyrkor i dag (Guds Ande finns inte i kyrkorna) och man predikar ett humanistiskt/socialt evangelium som syftar till att locka folk (kreti och pleti) till kyrkorna genom att erbjuda aktiviteter och underhållning så att pastorernas och predikanternas bukar kan fyllas. ”Kom som du är och tro på vad du vill” är mottot.

Huvudsaken är att alla, oavsett tro, kan samsas trots att det inte står någonstans i bibeln om att vi som tror på Jesus Kristus skall samsas med icke troende eller sluta förbund med dem. Tvärtom så står det att vi skall skilja mellan andar (avslöja de falska andarna), det vill säga mellan vilka som tillhör Guds familj eller världens familj. Att vi inte skall gå i ok/par med icke troende.

Detta gör inte kyrkorna idag (har antagligen inte gjort sedan apostlatiden) och det är ett bevis på att Satan har tagit över. Ändå så slår sig de kyrkokristna för bröstet och menar att de tror på Jesus, på Jesus/Guds evangelium trots att de bevisar motsatsen.

Nu är det snart dags för Pride festivalen i Göteborg (7,e till 11,e juni) och även fast en del frikyrkliga är emot de ogudaktiga perversiteter som Pride rörelsen (den svenska kyrkan/skökan aktivt står upp för genom regnbågsmässor och annat) vill dela med sig av så är det knappast någon som vågar gå emot. Vi måste samsas till vilket pris som helst heter det. Splittra inte Guds församling. Alla vill väl!!

Hur skall kristna kunna komma ut från Egypten/Babel om de väljer att stödja/kompromissa med Egypten och Babel? Om de väljer att stödja/kompromissa med antikrister och även är beredda att kalla alla som kommer till deras skökoväsen för broder eller syster och inbjuder dem till bönemöten?

FWT Homepage Translator

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Creeper MediaCreeper Politik