Laglöshetens hemlighet

Här publiceras politiskt inkorrekta texter ur ett kristet perspektiv

Kyrkliga mötet i Växjö 1928

Publicerad 2013-06-23 11:58:00 i Jesus,

För ett tag sedan hittade jag en gammal bok med titeln “Kyrkliga mötet i Växjö 1928“, i en kristen secondhand affär. Varken titeln eller bokens skick (det faktum att den skrevs nästan ett halvt sekel innan min egen födelse), kändes särskilt lockande, men när jag började bläddra i den, förstod jag att den var speciell.

Jag köpte boken för en tia och i den fanns namn som Ludvig Lindberg, J. E Andren, Viktor Rundgren, L. M Engström, Olaf  Moe, Gösta Nelson, J. M Danielsson med flera. Det enda namnet jag kände igen var  L. M Engström. De andra hade jag aldrig hört talas om.     

Ett kapitel handlar om tidsläget och de kristnas ansvar. De kristnas ansvar, i synnerhet de kristna ledarnas ansvar, är vad jag själv återkommer till gång på gång i mina egna texter trots att jag egentligen vill skriva om något roligare och mer upplyftande än ansvar.   

Ordet ansvar låter så betungande, så krävande, kritiskt, dömande och är det inte nästan så att man kan ana ett uns av förtryck i detta så trista ord? Eller är det tvärtom, den enda vägen till befrielse i Kristus? Ansvar inför Gud och hans skapelse!

“Tidsläget och de kristnas ansvar” Föredrag av Kontraktsprosten L. M Engström, Bolstad

“Gent emot de ogudaktigas djärva, mörka syndaliv ha de kristna ett stort ansvar. De äro i dessa dagar synnerligen kallade till att ådagalägga härligheten och kraften i en helig vandel. Mitt i all syndens förruttnelse är deras höga uppgift att vara ett jordens salt. Mitt i det dystra syndamörkret är deras plikt att vara världen ljus, en stad på berget, vars sken synes vida ut i den mörka natten.

Vi präster ha framför alla andra ett stort ansvar. Vi måste själva göra allvarlig bot. Vi måste bliva de första i att göra en djupgående bättring. Vi måste leva i daglig vaksam sinnesändring. Vidare: Vi skola med ord och exempel predika bättring och omvändelse för andra, även om de icke lida denna bättringspredikan.

Vi få icke vara sådana pastorer, som taga det lätt med boten och bättringen hos oss själva eller andra. Taga vi lätt med boten hos oss själva, komma vi snart att taga det lätt med den i fråga om andra. Taga vi lätt med bättringspredikan för våra åhörare, bli vi snart slappa i att predika bot för oss själva.    

O, att vi bleve sanna botpredikanter i denna tid! Ve oss präster, om vi tiga med synden, om vi äro tysta varnare och lättvindiga tröstare, som till och med hugsvala dem, som icke äro bedrövade, såsom många präster göra denna tid.

Ve oss präster, om vi predika ett annat evangelium, en annan Kristus än evangelister och apostlar hava predikat. Aposteln Paulus betygar: Om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad. Ja, så som vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad. Gal. 1:8,9.

Ve oss, om vi predika, ett evangelium för köttet, ett evangelium utan lag, ett evangelium, som lämnar den gamla människan i lugnt bo, ett evangelium, som icke kan trösta i stor nöd, och framförallt icke i döden och domen.

Ve oss präster, om vi bliva förnuftspredikanter istället för trospredikanter, kulturpredikanter istället för äkta Kristus predikanter.

Ve oss, om vi äro oklara, ostadiga, halvhjärtade, ljumma predikanter, två själars män (Jak. 1:8), vilka den ena gången visa en salighetsväg, en annan gång en annan.

Ve oss, om vi vilja predika så, att vi behaga tidsanden istället för Guds Ande, på vilkens närhet och kraftiga verkan allena en predikans välsignelse beror. Då har vi fått vår lön. Vår dom blir fruktansvärd.

Ve oss, om vi mottaga predikoinstruktioner av radikala, förnekande teologer istället för att ödmjukt och lydaktigt lära i den Helige Andes högskola.

Ve oss, om vår predikan smakar av mänsklig vishet, men saknar det himmelska ljuset och livet, den himmelska smaken och kraften.

Ve oss, om vår predikan är kulturellt och vetenskapligt präglad, men blottad på Helig Ande och kraft.

Ve oss, om vi predika tvivel istället för tro, torftiga människotankar - låt vara professorstankar - istället för Guds tankar, Guds rena ord.

Ve oss, om vi predika oss själva istället för Jesus Kristus, om vi predikar bort Honom istället för att predika fram honom, om vi avkläda honom hans frälsarehärlighet, vi som skulle leva och arbeta för att göra honom stor och härlig inför syndares ögon.

Ve oss, om vi spilla bort vår korta arbets och nådetid med att lära sådant, som icke duger, så att varken vi eller våra åhörare hålla provet. Hur förfärande att med en falsk tröst och en falsk Kristus avfärda våra församlingsmedlemmar in i evigheten!

Hur skall det då gå med oss i provet? Såsom med halmstrån i den virvlande domsfloden. Hur skall det gå i räkenskapen? Då blir domedagen föross ingen glädjedag. Den blir istället en osäglig smärtedag. Tänk att då se Domaren in i ögonen! Och tänk att se våra åhörare in i ögonen i domen!

Hur gripande att på den dagen höra våra åhörare veklagan och förebråelser, att de för vår skull gått förlorade! Vart skola vi taga vägen, om våra åhörares själar då skola krävas ur våra händer, därför att vi vore falska vägvisare och onda herdar för hjorden?

Någon måhända tänker: Det är en mörk målning av tidsläget. Alldeles rätt. Men det är en sann målning. Och det är alltid bäst med sanningen” 

Man kan fråga sig vad som hade hänt idag om en präst eller pastor hade predikat i samma anda som L. M Engström. Nu tänker jag mer på hur turerna hade gått innan avskedandet från kyrkan eller församlingen, varit ett faktum.

Vilka argument hade samhället använt sig av för att få bort en präst eller pastor som drivs av Guds Ande och inte av världens ande, och hur hade den samlade kristenheten ställt sig till en predikan av denna sort?

För det är väl ingen som tror att en präst eller pastor kan predika om synd, bot, bättring och om Guds tankar och Guds rena ord utan att hamna i kontrovers med världen, världens företrädare och den onde själv, vilka öppet är motståndare till Guds rike.   

Social rättvisa och evangelisation är flöden ur samma källa, Guds ord. Det är bibelns människosyn som ligger till grund för social rättvisa medan det är bibelns evangelium som ligger till grund för evangelisationen.

Evangelisation som inte grundar sig på bibelns lära eller människosyn är inte från Gud. Jesus säger:

“Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt. 28:19-20)

Jesus säger inte enbart att hans lärjungar skall gå ut till alla folk och döpa dem i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Han säger även att de skall lära dem att hålla alla de bud han har gett dem. De flesta av bibelns bud bygger på att det finns andra människor att ta hänsyn till och därför kan de bara hållas när människor befinner sig bland andra människor eller i sociala sammanhang. 
  
Tyder inte detta på att Gud inte bara är frälsningens Gud utan också skapelsens Gud? Att Gud värnar om hela sin skapelse (allt i himmelen och på jorden) men mest av allt om människan som är skapelsens krona och hans avbild?

“Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem” (1.Mos.1:27)

Det är sant att bara individer kan ta emot frälsningen. Samhällen kan inte rättfärdiggöras genom tron eller stå i ett personligt förhållande till Gud. Därför kan inte förkunnelsen riktas mot ekonomiska eller politiska strukturer utan enbart till individer.  

Social rättvisa kan inte ersätta evangelisation och evangelisation kan inte ersätta social rättvisa. Båda existerar i sin egen rätt men hör ihop då människan inte enbart är en själ och en ande utan även en kropp och en social varelse.

Att gå emot orättfärdigheten i världen, handlar om att värna människans av Gud givna rättigheter och värde därför att Gud värnar om människan. Kristna som tar strid mot synden och lögnen, (inte mot syndarna och lögnarna vilket Gud förbjude då det är dem som vi skall leda till omvändelse), och som därmed går emot orätten och det onda i världen, värnar således om Gud, Guds rike och om hans skapelse.

Det antikristliga systemet

Publicerad 2013-06-21 09:09:00 i

I samband med tron på en kommande antikrist med världsmakt, har man ofta hänvisat till de ord i bibeln som säger att man inte skall kunna köpa och sälja utan att ha vilddjurets/odjurets märke på handen eller på pannan.

“Och det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet. Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666” (Upp. 13: 16-18)

En del verkar tro att odjuret är en person, en antikrist, som skall framträda utan att några förberedelser har gjorts och först efter det börja bygga upp sitt imperium. De förstår inte att det antikristliga systemet snart är färdigt för att tas i bruk och att det är ett världsrike som genom en jättelik kontrollapparat kommer att tvinga alla människor till lojalitet med en satanisk världsordning, ett antikristligt ekonomiskt, socialt, religiöst och andligt system under vilket majoriteten av världens befolkning kommer att vara slavar.  

Så länge det förkunnas att odjuret/vilddjuret i uppenbarelseboken är en personlig antikrist som saknar medhjälpare på jorden, samt att han skall träda fram efter “brudens” (församlingens) uppryckning, så märker man inte vad som sker idag och att de ogudaktiga gör sig beredda på att utplåna en stor del av mänskligheten. Det är satans plan. Satans plan har alltid varit att förgöra Guds skapelse.

Under tiden som de kristna (och alla andra) slumrar, befinner sig i djup dvala, ägnar sig åt att träta med varandra eller glor på sinnesförslöande tv program, erövrar den ateistiska antigudsrörelsen, hela världen. Man förstår inte att Guds och mänsklighetens fiende redan är här och dominerar denna världen.

Istället för att avslöja hans planer låter man honom fortsätta att tillsammans med sina anhängare, stjäla länder, ta ifrån befolkningarna deras frihet och skapa misär samt kaos överallt.

Vem är nu lögnare om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har heller inte Fadern. Den som erkänner Sonen har också Fadern” ( 1. Joh. 2: 22-23) 

Det fanns många antikrister redan på Johannes tid och alla som förnekar att Jesus är Kristus kan enligt skriften vara den “antikrist” som uppenbarelseboken talar om. Den antikristliga anden, ogudaktighetens ande var i verksamhet redan under det första kristna århundradet i det som bibeln beskriver som “laglöshetens hemlighet”.

“Ty laglösheten är redan verksam, som en hemlighet; det som återstår är att han som ännu hindrar röjs ur vägen. Då skall den Laglöse uppenbaras, han som herren Jesus skall dräpa med andedräkten ur sin mun och förinta med glansen vid sin ankomst. Den Laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under och med orättfärdighetens alla konster, som bedrar dem som går i fördärvet - de har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem. Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan har valt orättfärdigheten” ( 2.Tess. 2: 7-12)

Att en person från den antikristliga gruppen, väljs till president när den gigantiska kontrollapparaten till fullo kan börja tas i bruk vilket kommer att ske när kontanterna har avskaffats, nationerna upplösts, den privata egendomen förbjudits och friheten reducerats till ett minimum för alla utom för psykopaterna som äger bankerna (världens ekonomier) samt deras vänner, är högst troligt.
 
“De har inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde har räddat dem” Tror vi på detta eller är det kärlekslöst att tro på vad Guds ord talar om för oss? Ska vi istället skriva om Guds kärlek och nåd över alla som har brutit hans bud och som i detta fall inte har velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem?

Hur kan det ske utan att man förändrar Guds ord genom att lägga till något i stil med att det visst finns en möjlighet att alla kan bli räddade och att Gud inte alls låter villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda? Skulle inte det vara samma sak som att säga att Gud har fel? Om någon anser att Gud har fel, hur kan han eller hon då tro på honom och kalla sig kristen?

Är det inte sådant här som den romersk katolska kyrkans (skökans) prästerskap har sysslat med sedan kristendomen blev statsreligion och lierade sig med den världsliga makten i början av 300 talet och som de fortfarande sysslar med?

Steg för steg har man förvandlat den apostoliska läran, Jesus Kristus rena lära och hans evangelium om Guds rike (som bygger på sanning, rättfärdighet och kärlek), till människomeningar (människopåbud) för att man inte har velat stöta sig med de världsliga makthavarna och världens furste. 

Resultatet ser vi i form av en avfällig, splittrad och oenig kristenhet som är uppdelad i en massa falanger och skumma sekter trots att bibeln, som är en och samma för alla dessa falanger och sekter, talar om en Guds församling som endast rent geografiskt är uppdelad i flera församlingar, och om Kristi kropp som en levande organism där de enskilda församlingsmedlemmarna ses som lemmar av samma kropp.

Bibeln talar inte om kyrkosystem och om partibildningar som skall finnas till för att vara människor till lags. Bibeln talar inte ens om några kyrkor. Det är först i de nyare översättningarna av bibeln som ordet kyrka överhuvudtaget nämns.

Avfallet som tog fart när man började bygga och dyrka kyrkorna, inklusive de kyrkliga ledarna som av många kristna ses likt ställföreträdande Gudar på jorden (se påven), har snart nått sin kulmen med den sataniska världsordningen och det har lett till att de kristna auktoriteterna numera öppet kan förfalska Guds ord utan att någon reagerar eller vågar reagera.

Det står riktigt illa till i Guds församling och jag ser det som min plikt att tala om det. De som i tanke eller i handling (pannan är en symbol för tanke och handen för handling) tar emot världens ateistiska ideologi, tar emot vilddjurets märke och blir således djävulens barn.

Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader.” (Joh. 8:44)  

Har vi däremot Kristi sinne, så är vi Guds barn.

“Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud” (Joh. 1:12-13)

Det är vårt sinne som kan bli ett redskap i djävulens eller Guds hand. Om man tänker som den onde och arbetar för hans ideologi, så har man vilddjurets märke på pannan och på handen. Man har valt den herre man vill tjäna och det går inte att tjäna två herrar samtidigt.

“Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon” (Matt. 6:24) 

För att kunna handla enlig Guds vilja måste vi få så mycket som möjligt av Jesus tänkande.

“Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus” (Fil. 5:2) 

Satan och hans anhängare önskar fred men en annorlunda fred som inte stämmer överens med den kristna läran, Guds ord och Guds vilja. De önskar fred för att kunna få vara ifred med vad de har stulit så att de kan förbereda nästa steg framåt mot mänsklighetens fullständiga förslavning och förintelse.

Freden är för ett fåtal (som det ser ut idag) men ingen fred kommer någonsin att kunna uppnås mellan de få individer som styr världen när resten har eliminerats eller robotiserats, allt enligt deras agenda. Det beror på att deras herre och fader, inte vill ha fred under några omständigheter. Han är en upprorsmakare och har så varit från första början.

Han vill alla människors undergång (även den självutnämnda elitens) men utnyttjar de styrande på olika nivåer, för sina egna syften. Han vet att det är auktoriteterna inom de olika områdena som med list och lögn, kan snärja enskilda människor vilka tillhör den så kallade “stora massan“. Ju fler de lyckas snärja ju större blir hans makt.

Dessa auktoriteter är hans duktiga drängar. De drivs av mammon och kan liksom sin herre omskapa sig så att de framstår som ljusets änglar inför en lättlurad och lättmanipulerad allmänhet. De talar ofta och gärna om fred men om fred utan rättvisa.

För kristna, men också för många andra religioners anhängare inklusive de flesta bland ateisterna, är begreppet “fred” förbundet med rättvisa. Fred skapas då kriminella får sitt rättmätiga straff och det stulna återlämnas till den legitime ägaren. 

De talar också ofta och gärna om demokrati men om demokrati utan folkmakt, ja helt enkelt utan folket. Den demokrati som den självutnämnda eliten önskar, består av en centralisering av makten och ett utplånande av nationerna. För kristna, men också för många andra religioners anhängare inklusive de flesta bland ateisterna, är begreppet “demokrati” förknippat med folkmakt eller åtminstone med något som inkluderar folket i olika beslutande processer.     

De talar också ofta och gärna om solidaritet men om en solidaritet mellan dem som blivit bestulna, utsugna och fråntagna sin frihet. Den solidaritet de önskar är en påtvingad solidaritet som de själva (eliten) har ställt sig utanför. En solidaritet vars syfte är att ytterligare kunna plundra befolkningarna in på bara skinnet vilket man gjorde “helt lagligt” under kommunisttiden i det forna sovjet.

Älska inte världen

Publicerad 2013-06-14 12:09:10 i Jesus,

“Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen förgås med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt” (1. Joh. 2: 15-17)

Bibeln talar om tre slags begär. Det är köttets, ögonens och högfärdens begär. Ett begär är en önskan eller en längtan som har tagit Guds plats i och med att det skapade har blir viktigare för människan än skaparen som har skapat allt i himlen och på jorden.

Allt vad Gud har skapat är gott i lagom mängd. Det är alltså inget fel att äta, att tycka om vackra föremål eller att vilja ha ett bra liv i allmänhet. Det är när människan låter sina egna själviska begär och önskningar ta Guds plats som det går henne illa. När de blir en avgud.

Du skall inga andra Gudar hava jämte mig, säger det första av Guds tio budord. Varför står detta budord först? Är det inte för att avgudadyrkan i alla former, leder bort från Gud och hans nåd och för att en människa som väljer andra gudar och därmed tar avstånd från Gud och hans plan med hennes liv samt säger nej till den vägledning han önskar ge, omöjligt kan uppfylla de följande nio budorden eftersom de bygger på det första?

Faderns kärlek kan inte finnas i honom eller i henne och faderns kärlek, en relation med Gud, krävs för att människan skall lyckas avhålla sig från all slags synd och omoral. Det är människan som vänder sig från Gud när hon sätter maten, ägodelarna, någon annan människa, samhällspositionen, pengarna eller makten som nummer ett.    

En avgud behöver inte nödvändigtvis, vilket många tror, vara en guldkalv i öknen eller något annat synligt föremål. En avgud är allt som ersätter Gud. Avgudadyrkan leder till gudlöshet i tanke såväl som i handling. Människor håller sanningen fången i orättfärdighet när de dyrkar och prisar sig själva, varandra och ting som är skapade istället för att dyrka, ära och prisa Gud som är skaparen.

“Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty allt sedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.  Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom.

Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. De ville gälla för visa men blev till dårar. De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem år orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade istället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen” (Rom. 1:18-25)

Gud är kärlek, sanning och rättfärdighet. I människan kan det inte finnas någon kärlek sanning eller rättfärdighet att tala om när hon står utanför Guds nåd eftersom hon då styrs av köttet (sina begär och sin syndiga natur) och inte tar avstånd från det onda som gör sig gällande i världen.

Gud kan inte göra det han vill i och genom människan om hon inte tar avstånd från det system som råder i världen. Det system som kommer från världen, inte från Gud, och som vilar på köttslig grund. 

Världens system är ett resultat av maktfullkomliga människors vilja och deras önskan att bli som Gud. När människor är uppfyllda av begär, böjelser, högfärd och har ett stort behov av att försvara det som de anser sig ha rätt till (mycket mer än alla andra inom livets olika områden), står de under det system som satan har valt för att regera världen. Han som vill ta Guds plats. 

En människas motiv avslöjar om de ord hon uttalar och de handlingar hon utför, härrör från mörkrets eller från ljusets rike. Mörkrets furste kan omskapa sig till en ljusets ängel (och gör så hela tiden) i syfte att förvilla människor. Detta gäller även för hans medarbetare som har samma förmåga. Det går inte att komma ifrån att mörkrets rike har som enda mål att förstöra och förgöra hela Guds skapelse.

De som är medvetna om detta och om satans system för att regera världen men ändå inte tar avstånd från det eller opponerar sig, ställer sig på det ondas sida då de ger sitt tysta medgivande till hans härjningar.

“Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” (Ef. 6:12)

Andevärlden består av två riken, ljusets och mörkrets rike och människan är antingen medborgare i det ena eller det andra av dessa riken. Det går inte att vara neutral. Grundtanken i mörkrets rike är motstånd och rebelliskhet mot Gud för att hindra hans vilja vilket också reflekterar satans inställning allt ifrån den dag han greps av tanken att göra sig större än Gud.
 
Vi måste fråga oss och detta är viktigt. Finns det krafter mitt ibland oss som vill göra sig större än Gud? Krafter som önskar styra och detaljstyra allt ifrån enskilda individer, deras göranden och låtanden, till väder och vind? Om svaret är ja, hur ställer vi oss till detta?

Räcker det med att som kristen konstatera att Gud har kontrollen, det blir som det blir och att luta sig tillbaka i väntan på Jesus återkomst? 
FWT Homepage Translator

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Creeper MediaCreeper Politik