En fortsättning på det förra inlägget
Här är några utdrag från den artikel jag länkade till i föregående inlägg och som Jan Norberg, en konsult med en bakgrund inom Svensk industri har skrivit och som är en engagerad samhällsdebattör i Sverige men som konstigt nog bor i Portugal:
Han skriver:
”Om det inte lönar sig att arbeta så är det något grundläggande som är fel, istället för att politikerna förklarar konsekvenserna för alla bidragsälskare så fortsätter de flesta politikerna att behålla medborgarna i ett bidragsberoende.
Och så fortsätter han:
Många i Sverige tycks vara av uppfattningen att det är Statens uppgift att försörja dem via olika bidragsformer. Hur har denna mentalitet kunnat etablera sig så djupt i Sverige? Vilka är det då som betalar för att tex kunna hålla A-kassaersättningen så hög att det inte lönar sig att arbeta?
Titeln på mitt förra inlägg var ”Vad är ett arbete”? som ni kan läsa här:
https://experimentlandet.blogg.se/2022/september/vad-ar-ett-arbete.html
Vad Jan Norberg (som tror att han är smart då han kallar sig för en ”konsult” med rötterna i svensk industri) och många med honom inte förstår eller vill förstå är att Sverige de senaste decennierna har varit ett bidragssamhälle och att det finns mängder med människor som tjänar mycket pengar på bidragstagare och på att det finns bidragstagare.
Det är de som ger dessa sitt levebröd men som inte kallar sig för bidragstagare för att de menar att de klarar sig helt och hållet utan alla bidrag som finns trots att så inte är fallet.
Att det är sanningen är inget han eller andra som honom vill gräva i utan det är bara ut och ”arbeta” om någon är LAT och inte vill arbeta. Att bidragstagare genererar mängder med arbeten för alla som inte går på bidrag men som i många fall även de har bidrag, det slår honom inte. Det är en specifik grupp som denna människa är ute efter.
Att det är normalt att någon som flyttar till ett annat land utan någon utbildning som efterfrågas i landet och kanske utan att kunna språket och därför måste slita hund dom första åren och ta vilket arbete de kan få och vara tacksamma för det, är inte vad jag talar om. Det är något normalt och så har det alltid varit.
Det som Jan Norberg och många som honom är ute efter är de som kan språket perfekt för att de är svenskar och har varit det under generationer tillbaka. Det är dem som han kallar för lata bidragstagare och som svensk men numera boendes i Portugal där han kan tycka och tänka vad han vill om det mesta.
Nuförtiden är det ont om grävande journalister men om någon skulle börja gräva i hans liv och i hans gelikars liv så finns det säkert hur mycket bidrag som helst att hitta. Det skulle kanske kunna täppa till TRUTEN på dem på STUDS!
Sanningen är den att det är bättre för samhället Sverige att ge människor bidrag, överlevnadsbidrag på cirka 11.000 kronor efter skatt (för hyra, mat, kläder, telefon med mera) än att hitta på arbeten för dem där de kräver en riktigt lön enligt kollektivavtal och som är minst det dubbla efter skatt eller mer.
Jan Norberg och hans gelikar samt arbetsförmedlingen skall med andra ord vara tacksamma över att så många nöjer sig med så lite!
De som nöjer sig med så lite är de som bidrar till att han och andra kan få mer men de är inte det minsta tacksamma utan slår vilt runt sig och mot alla som de anser vara parasiter, lata och som vägrar att arbeta för dem och för att samhället skall kunna ge dem vad mer de vill ha ut av samhället.
Att skriva som jag gör ser jag som ett arbete men inte många skulle hålla med om att det är ett arbete. Om jag däremot hade varit en knapptryckare i riksdagen (en riksdagsledamot som kommer till riksdagen för att trycka på en knapp och för övrigt inte gör något) då hade jag haft ett bra och ansvarsfullt arbete och arbetat stenhårt enligt dom flesta.
Då hade många antagligen tyckt att jag hade gjort bra ifrån mig, arbetat bra under stort ansvar och då hade de sett upp till mig. De hade inte ens nämnt ordet bidragsparasit om jag hade haft någon form av bidrag vilket de har själva från skattebetalarna men som då kallas för ett ARBETE!
