Laglöshetens hemlighet

Den under gårdagen avlidna ”EVANGELISTEN” Billy Graham (1918 - 2018) som påstod sig vara en kristen samtidigt som han älskade världen och gjorde sig känd som andlig rådgivare åt flera krigshetsande presidenter i USA (vilka har haft eller fortfarande har mycket blod på sina händer då vissa av dem lever än idag), bland annat Truman, Dwight D. Eisenhower, Richard Nixon, Lyndon B Johnsson, George H.W Bush, Bill Clinton och George W Bush, sörjs nu av hela den samlade kristenheten i världen.

Det är alltid tragiskt när människor avlider men hur kan man som kristen sörja en människa som älskade världen och som livnärde sig på världen under den största delen av sitt liv samtidigt som den påstod sig vara ett Guds barn? Han (Billy Graham) må ha fört tusentals eller miljontals människor till Herren Jesus Kristus men vad betyder det om han själv väljer att gå i maskopi med världen av bekvämlighetsskäl eller av andra skäl och lämnar alla dem som han har fört till tro, på Jesus, bakom sig? Lämnar dem i sticket genom att liera sig med världen och världens makthavare?

Är det inte så förrädare gör? Är det inte det största kännetecknet för en förrädare?

Att dessutom ha haft ett nära samarbete med påveskökan (den katolska kyrkan) fram till sin död och stått upp för ett samarbete över alla religionsgränser (läror) eller med andra ord för att världskyrkan skall kunna utvecklas och byggas upp, tyder väl ganska uppenbart på att han inte har haft Gud/Jesus som sin följeslagare under största delen av sitt liv även om han, vilket jag tror till hundra procent, hade det när han började som evangelist i sin ungdom.