Hur kan vi som kristna bli avskiljda för Gud om vi inte tror på Gud?
Denna artikel är hämtad från den "kristna" sajten ”Midnattsropet". Kommentar följer efter artikeln.
http://www.midnattsropet.se/search?q=avskiljande
Är vi, för det första, lösta från denna världen som Egypten förebildar? Har vi, för det andra, låtit Gud bryta ned vår egenvilja och lämnat plats för Guds vilja i våra liv? För det tredje, är vi församlade till ett Guds utvalda folk så att vi har blivit ett heligt prästerskap?
Gud visar sin makt genom de människor som han får avskilja för sin räkning. I våra liv finns tre områden som berörs av detta avskiljande. Vi finner dem i de förebilder vi har i G.T. När Guds folk var i Egypten, när de vandrade i öknen och när de befann sig i Kanaans land. Innan denna avskiljning kunde äga rum behövde de vara med om en nedbrytningsprocess.
I Egypten var det Faraos makt som måste brytas ner. Träldomens tid för Israels folk skulle upphöra och en befrielsens vandring skulle börja. Tiden var inne för Mose att likt Jesus predika ett frihetens budskap för folket. Budskapet handlade om hur Guds kraft blir uppenbarad till frälsning för den som tror, Rom 1:16. Nedbrytningsprocessen skulle leda fram till ett avskiljande från Egypten.
I öknen skulle på samma sätt en nedbrytning ske. Under vandringen skulle denna process från Gud leda till att befria var och en från egenviljan, att man inte längre skulle tänka och handla individualistiskt. Mose påminner folket att när de kommer till ro i landet, när man fått sin arvedel som Herren ville giva dem, så skall man inte göra som man gör i öknen. 5 Mos 12:8 ”Ni skall inte göra som vi gör här i dag, när var och en gör som han vill”.
Jakob blev en gudsman när han efter sin ökenvandring fick erfara hur Gud bröt ner hans starka egenvilja vid Jabboks vadställe. Därefter kunde Jakob samla ihop alla främmande avgudar. Han grävde ner dem vid terebinten vid Sikem. Genom det som skedde med Jakob kom Guds kraft i rörelse. Det står att ”en förskräckelse från Gud kom över städerna runt omkring...” 1 Mos 35:5”
Det stora problemet med folket som hade lämnat det onda i Egypten var att man inte lät sig frälsas från det onda som fanns i deras hjärtan. I Apg 7:39 står det om Mose som fick levande ord från Gud för att ge dem det. Men de stötte bort honom och vände sina hjärtan mot Egypten.
Öknen var ju en avgiftningsplats och en förberedelseplats. De flesta av folket som drog ut kom aldrig in. Det gjorde endast Kaleb och Josua. När Gud är färdig med sin nedbrytningsprocess och vi har bedit som Jesus lärde sina lärjungar att be: ”fräls oss ifrån det onda..” Matt 6:13, då har vi blivit avskilda inte bara från Egypten utan också från egenlivet.
Paulus konstaterar så tragiskt i Fil 2:21 ”Allesammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till..” Timoteus däremot kan liknas vid Kaleb och Josua.
Guds nedbrytningsprocess leder till ett liv i avskildhet. Avskild betyder att man är helgad åt Herren. Efter den fyrtioåriga ökenvandringens turbulens var man äntligen framme vid självuppgivelsens Jordan för att inta sin arvedel.
Nu skulle Guds rike uppenbaras i form av ett landområde, ett folk, en stad och ett tempel. Allt detta är underbara förebilder på ett sant församlingsliv. Om detta skulle ske var det nödvändigt också där i Kanaan att en nedbrytning skulle ske. Landet skulle intas, renas och avskiljas för Guds räkning.
Man måste utrota de sju folk som fanns inom landets gränser. De skulle slå sönder deras stoder, bränna upp deras aseror, hugga ned deras gudabeläten och utrota deras namn från sina platser. Gud vill ha ett avskilt folk för att bo ibland dem. Vi blickar tillbaka på Moses och Josuas erfarenheter som Hebreerbrevets författare gör med de allvarliga varningarna i kap 4:1-16.
Där står bl a att med fruktan och bävan se till att inte bli efter på vägen och att löftesordet, vilket vi som nya förbundets folk också har mottagit, inte genom ohörsamhet blir till intet gagn för oss. Att komma till landet innebär att komma till ro och vila. Guds sabbatsvila får vi erfara när vi är föremål för Guds gärningar som är motsatsen till döda gärningar. Heb 6:1.
Tre viktiga frågor riktas till oss idag genom de förebilder vi har i vad som skedde i Egypten, öknen och Kanaans land. Är vi för det första lösta från denna världen som Egypten förebildar? Har vi för det andra låtit Gud bryta ned vår egenvilja och lämnat plats för Guds vilja i våra liv? För det tredje, är vi församlade till ett Guds utvalda folk så att vi har blivit ett heligt prästerskap? 1 Petr 2:5. Gud vill idag genom oss låta sin kraft och sitt rike bli synliggjort. Amen! N
Kommentar till artikeln:
”Guds kraft blir uppenbarad till frälsning för den som tror, Rom 1:16. Nedbrytningsprocessen skulle leda fram till ett avskiljande från Egypten” (citat från artikeln).
Är det inte i dessa två meningar som sanningen ligger men som kristna (även artikelförfattaren), blundar för eftersom de fortfarande håller fast vid att alla som kallar sig judar tillhör Guds utvalda folk i det nya förbundet vilket bibeln talar om att de inte gör.
Det nya förbundet byttes av Gud ut mot ett nytt förbund som innefattar alla på Jesus Kristus troende enligt vad bibeln lär. Men många som kallar sig kristna väljer att kalla detta för en ”ersättningsteologi” och gör därmed både Jesus och apostlarna till ersättningsteologer vilket är hädelse och knappast något som ger Guds välsignelse.
Detta kommer de att få stå tillsvars för inför Gud en dag om de inte redan i detta livet ställs tillsvars.
De som inte tror, tror på Herren Jesus Kristus, oavsett vad de väljer att kalla sig, tillhör inte Guds utvalda folk i det nya förbundet och de tillhör inte Guds familj. De har Antikrists ande och är motståndare till Herren Jesus Kristus och därför skall kristna inte ha med dem att göra (även om de är snälla) för det är lika med att bjuda in Satan i den kristna gemenskapen/familjen.
Så frågorna som ställs i slutet av artikeln,
1. Är vi för det första lösta från denna världen som Egypten förebildar?
2. Har vi för det andra låtit Gud bryta ned vår egenvilja och lämnat plats för Guds vilja i våra liv?
3. För det tredje, är vi församlade till ett Guds utvalda folk så att vi har blivit ett heligt prästerskap? 1 Petr 2:5. Gud vill idag genom oss låta sin kraft och sitt rike bli synliggjort.
kan inte besvaras på annat sätt än att så länge kristna håller fast vid att alla judar (såna som kallar sig judar men som inte är några judar utan en Satans synagoga, se Uppenbarelseboken 2:9 och 3:9) och som inte tror på Jesus Kristus (som är GUD), är Guds utvalda folk i det nya förbundet, blir det omöjligt för Gud att ge av sin Andes kraft till dessa ”kristna” (de som kallar sig kristna).
De är förankrade i världen (i Egypten och bland världens människor) och världens människor må kalla sig judar, muslimer, buddister, newagare eller vad som helst. Alla drivs de av den antikristliga anden och är motståndare till Jesus Kristus om de inte tror på honom. Detta är vad bibeln lär.
Om vi inte vill ta till oss denna sanning utan som kristna är kvar i Egypten/världen, hur skall då Gud kunna bryta ner vår egenvilja så att han kan ta plats i våra liv? Skall han tvinga sig på oss? Nej, det kommer han inte att göra för han har gett oss en fri vilja.
Hur kan vi vara församlade till ett Guds utvalda folk, ett heligt prästerskap, om vi inte tror på detta (som bibeln säger) utan tror på att Guds utvalda folk är dom som INTE bekänner att Herren Jesus är Kristus (Gud) kommen i köttet och som är antikrister?
Detta bevisar bland kristenheten i Sverige (i andra västländer) inget annat än otro och rädsla för en grupp (som kallar sig judar men som är en Satans synagoga) som sedan deras förfäder spikade upp vår Herre på korset, har förföljt de sant kristna och som fortsätter att göra det i vår tid genom att kalla alla som inte står upp för staten Israel (Satans synagoga) eller för Satans synagogas intressen som handlar om att med hjälp av deras herre (Satan) förstöra alla länder genom krig eller massinvandring av främmande folkslag, för antisemiter eller rasister.
De kristna i västländerna har blivit matade med en god ekonomisk standard och falska herdar (ulvar i fårakläder) inom kyrkorna/samfunden vilka älskar världen (Egypten) och livnär sig på världen, med andra ord på Satans synagoga, som styr både världen och kyrkorna, vågar inte opponera sig av rädsla för att bli av med sitt levebröd. Frågan som kan ställas är om de leds av Guds Ande eller vilken ande de leds av.
Därför existerar det en ljum ”religion” i alla etablerade kyrkor i dag (Guds Ande finns inte i kyrkorna) och man predikar ett humanistiskt/socialt evangelium som syftar till att locka folk (kreti och pleti) till kyrkorna genom att erbjuda aktiviteter och underhållning så att pastorernas och predikanternas bukar kan fyllas. ”Kom som du är och tro på vad du vill” är mottot.
Huvudsaken är att alla, oavsett tro, kan samsas trots att det inte står någonstans i bibeln om att vi som tror på Jesus Kristus skall samsas med icke troende eller sluta förbund med dem. Tvärtom så står det att vi skall skilja mellan andar (avslöja de falska andarna), det vill säga mellan vilka som tillhör Guds familj eller världens familj. Att vi inte skall gå i ok/par med icke troende.
Detta gör inte kyrkorna idag (har antagligen inte gjort sedan apostlatiden) och det är ett bevis på att Satan har tagit över. Ändå så slår sig de kyrkokristna för bröstet och menar att de tror på Jesus, på Jesus/Guds evangelium trots att de bevisar motsatsen.
Nu är det snart dags för Pride festivalen i Göteborg (7,e till 11,e juni) och även fast en del frikyrkliga är emot de ogudaktiga perversiteter som Pride rörelsen (den svenska kyrkan/skökan aktivt står upp för genom regnbågsmässor och annat) vill dela med sig av så är det knappast någon som vågar gå emot. Vi måste samsas till vilket pris som helst heter det. Splittra inte Guds församling. Alla vill väl!!
Hur skall kristna kunna komma ut från Egypten/Babel om de väljer att stödja/kompromissa med Egypten och Babel? Om de väljer att stödja/kompromissa med antikrister och även är beredda att kalla alla som kommer till deras skökoväsen för broder eller syster och inbjuder dem till bönemöten?