Laglöshetens hemlighet

Motivet för en kristens handlande får aldrig vara att knyta intresset kring sin egen person för att på så sätt få uppmärksamhet, förmåner, privilegier eller vinning på annat sätt. Ändå är detta vad många av de ”så kallade kristna” (inte minst de som befinner sig i ledarställning) gör eller medverkar till dagligen.

De tar tacksamt emot priser och utmärkelser från världen och världens människor och från sina egna och älskar att befinna sig i rampljuset (vara föremål för andras dyrkan och beundran). De betraktar sig själva som Jesuslika (högtstående i andligt avseende) och skryter inte så sällan om alla sina ”fina” titlar och teologiska utbildningar men vill inte kännas vid att motiven bakom deras handlingar syftar till att upphöja dem själva (deras ego, deras kött/köttsliga natur) eller den kyrka/det samfund de tillhör och inte Jesus Kristus och hans evangelium.

De är likt fariseérna som Jesus sa så här om:

”Och alla sina gärningar gör de för att bliva sedda av människorna. De gör sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora. De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna, och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas ”rabbi”.

Men I skolen icke låta kalla eder ”rabbi”, ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder. Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder ”fader”, ty en är eder Fader, han som är i himmelen. Ej heller skolen i låta kalla eder ”läromästare”, ty en är eder läromästare, Kristus. Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare”. (Matt. 23:5-11).

Dessa kristna kallar sig ofta pastorer och präster eller ledare, lärare, förståsigpåare, och som pastorer och präster anser de sig vara överlägsna de övriga medlemmarna i församlingarna/kyrkorna. De förväntar sig att bli betjänade av dessa trots att Jesus (Guds) evangelium inte talar något om att de troende/kristna (församlingen) skall tillsätta präster eller pastorer (läromästare) som får sitt levebröd (lön av dem varje månad) genom att predika Guds ord.

”I åter ären ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus” (1.Pet.2:9)

Och de som är ”störst” (vill vara störst) skall som sagt vara de andras tjänare.  

Detta är exempel (finns hur många som helst och en del har vi skrivit om på bloggen tidigare) på hur de falska kyrkorna (skökoväsendena) har förvrängt Guds ord (skapat en hierarki bland de kristna) vilket har lett till att Guds Ande inte kan verka i kyrkorna (församlingarna).

Guds Ande kan bara verka där det råder frihet. Någon frihet för Guds Ande att verka kan det inte bli tal om när majoriteten av kyrkornas medlemmar förvandlas till passiva åskådare (Guds Ande finns inte i byggnader/kyrkor utan i varje sant troendes hjärta) under Gudstjänsterna/sammankomsterna, vars enda uppgift är att ta emot och inte att ge ut vad Guds Ande manar dem till att ge ut.

Det enda de (församlingsmedlemmarna) förväntas göra är att ge ut sitt tionde (helst varje månad trots att bibeln inte någonstanns talar om att ge tionde i pengar, inte ens i det gamla förbundet) och pengar till kollekten (välgörande ändamål) så att pastorerna och prästerna kan fylla sina bukar och byggnaderna/kyrkorna underhållas.

Detta samtidigt som de (prästerna och pastorerna) genom att predika ett falskt (förvanskat) evangelium vilket inte går ut på annat än att hålla sig väl med världen (att nära sitt eget kött) och med dem som kallar sig kristna men som vill gå sin egen väg (den breda vägen), för folk till helvetet.

De är livrädda (rent av skräckslagna) för att Guds Ande genom pånyttfödda kristna skall avslöja sanningen om dem och om kyrkorna för det skulle innebära att deras arbeten (levebröd) liksom möjligheten att få priser och utmärkelser samt status och ära (vinning av världen) tas ifrån dem.

Därför gör de allt för att kuva och förtrycka Guds Ande som finns i de pånyttfödda kristna och som också kallas för ”SANNINGENS ANDE” i bibeln och gör det genom att reducera församlingsmedlemmarna till passiva åskådare/konsumenter istället för att erkänna det faktum att Guds Ande verkar i och genom de pånyttfödda troende och att det inte går att tygla och tämja Guds Ande till att bli sådan som kyrkorna och de självutnämnda herdarna vill att Guds Ande skall vara för att det skall bli så lite problem som möjligt för dem och deras kyrkor.

Om försvararna av det falska prästerskapet (kyrkorna) liksom prästerna och pastorerna själva, får höra att de älskar sig själva (sina avgudatempel/kyrkor) och världen (den ofrälsta världen) mer än vad de älskar Gud (Jesus) och alla sant troende som är ledda av den Helige Ande, vilket de bevisar gång efter annan, samt att de i och med det inte befinner sig i sanningen och därför antagligen inte är frälsta, blir de i regel mycket upprörda och går till attack mot den eller dem som yttrar sig.

De vägrar att ställa sig frågan om de (de själva) som inte vill kännas vid sanningen (Jesus, Guds Helige Ande, de bibliska sanningarna), som står emot Guds Ande, och som föredrar att skapa sina egna sanningar, sina egna läror, allt efter behov och smak, kan vara frälsta? Och om de är frälsta vad de i såna fall är frälsta till? Inte kan det väl vara till Guds rike?

Om de som kallar sig kristna tror att de är frälsta för att de spriger runt och gör ”goda” gärningar (vilket jag har förstått att många tror) i tid och otid (för att de vill vara snälla och få beröm och uppmärksamhet) så skulle ju majoriteten av mänskligheten kunna kalla sig frälsta. Alla (de flesta människor) gör goda gärningar då och då och andra gör det dagligen. En del ofrälsta gör fler goda gärningar än vad en kristen någonsin kommer i närheten av om det nu handlar om någon slags tävling vilket det verkar göra för vissa så kallade kristna.

Ingen kan bli frälst genom att slå rekord i att göra goda gärningar i köttet, men det är vad kyrkorna lär ut och därför tror många som kallar sig kristna att de är frälsta för att de är snälla och lyder pastorn/prästen/kyrkan och arbetar på i sitt kött för att tillmötesgå världens (en värld som är dömd att gå under enligt bibeln) och världens människors behov och inte minst krav (ibland orimliga krav om de lyckas ta sig till Sverige och slå rot här) vilka genom det får fritt spelrum att utbreda det antikristliga riket (Satans rike) här på jorden (i Sverige) vilket sker på bekostnad av Guds rikes utbredande.