Vad kyrkorna inte vill att de kristna skall veta
Det folk som kallas judar idag (och som kallas judar i både GT och NT) skiljer sig från alla andra folk därför att de blev uttagna av Gud för ett speciellt uppdrag. De fick speciella löften gällande deras relation till Gud och till alla andra folk. Genom dem har vi fått Guds ord, Guds uppenbarelse och genom Abraham skall Gud välsigna alla nationer på jorden.
Stamfadern Abraham var dock ingen jude utan en rättfärdig man som Gud utvalde på grund av att han var beredd att lyssna på Gud. Inte av någon annan anledning. Det existerade inga judar på Abrahams tid.
Det judiska folket hade inte uppstått än. Ordet judar är benämningen på ättlingarna till en man som hette Juda och tillhörde hans stam. Juda stam.
Juda var en av Israels tolv söner och Israel kallades även för Jakob. Hans farfar hette Isak och Isaks far var Abraham. Abraham var alltså en av judarnas förfäder. De första judarna som fanns var hans sonsonssons Judas barn. Dessförinnan fanns det alltså inga judar och de första Israeliterna var ättlingar till Israel (till Jakob).
LÖFTENA TILL ISRAEL I GAMLA TESTAMENTET VAR DESSUTOM FÖRKNIPPADE MED VILLKOR:
Så här står det i andra Moseboken:
“Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk” (2. Mos. 19:5-6)
När judarna (Israel) trots detta väljer att bryta förbundet står Gud kvar vid sin del av löftena/pakten och ger i sin kärlek Israel ett nytt förbund. Det nya förbundet innefattar inte bara de troende judarna utan också alla icke judar (hedningar) vilka tidigare var utan medborgarskap i Israel och inte hade del i förbunden och löftena.
Det nya förbundet är förbundet i Kristus som vi kan läsa om i Nya Testamentet.
Tack vare Kristus Jesus har alla som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.
I sin person skapade han en enda människa av de två, en ny människa. Han försonade de båda med Gud genom korset då han i sin person dödade fiendskapen.
“Kom därför ihåg att ni som av födseln var hedningar och kallades oomskurna av dem som var omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen av människohand, kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.
Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då ha i sin person dödade fiendskapen.
Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud” (Ef. 2:11-19)
Detta betyder att:
“Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet” (Gal. 3: 28-29).
Detta är inget som de flesta präster och pastorer lär ut i dagens kyrkor och samfund. Frågan är om man någon gång har gjort det. Istället får de troende lära sig att judarna (alla judar) än idag tillhör det utvalda folket oavsett om de tror på Gud eller inte och trots att de bröt förbundet med Gud.
Deras biologiska härkomst kvalificerar dem enligt det kristna ledarskapet till utvaldhet (till att stå över andra folk och grupper oavsett vilka de är och vad de gör) trots att det som ni ser ovan, står något helt annat i bibeln.
Denna utvaldhet (dessa lögner) har lett till att judarna har fått en egen stat, staten Israel, och denna stat är helig för de flesta kristna som lider brist på kunskap. Detta beroende på att deras ledare för dem vilse och vägrar ge dem kunskap. Kanske det är så illa att de själva inte har någon kunskap.
Kyrkor och samfund ber om väckelse men om de vägrar ta till sig vad som står i bibeln så kommer det knappast att kunna bli någon väckelse varken förr eller senare på grund av att de inte vill vakna.
Hur många kristna har egentligen klart för sig att det är de (de pånyttfödda och troende kristna) som är avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet och att inte alla de barn som Abraham blev upphov till.
Ett medborgarskap i Israel är inte detsamma som att ha ett pass ifrån staten Israel eller att tillhöra gruppen judar för att man har råkat haft turen (ibland oturen) att födas in i denna grupp.
Ett medborgarskap i Israel (i biblisk mening) är att vara medborgare i Guds rike.
Så här säger bibeln:
“Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn” (Rom. 9:6)
“det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom; det är löftets barn som räknas som hans efterkommande” (Rom. 9:8)
“Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham” (Gal. 3:7).
Klart och tydligt talar bibeln om att de som TROR (tror på Kristus) är söner till Abraham. Inte alla som är födda inom judendomen eller som bor i Israel.
Profeten Jeremia talar här om det nya förbundet:
“Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren.
Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: Lär känna Herren, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas.” (Jer. 31:31-34)
Och hör här vad Paulus säger i Hebreerbrevet:
“Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte ha funnits behov av ett annat. Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister” (Heb. 8: 7-8)
Sedan följer orden från Gud genom Jeremia 31:31-34 ovan och som avslutar det åttonde kapitlet med:
“Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna” (Heb. 8:13)
Det som blir gammalt och föråldrat SKALL SNART FÖRSVINNA. Går det verkligen att tolka detta på mer än ett sätt?
Många kristna lever (trots att Gud är hur tydlig som helst) i villfarelsen att det existerar två förbund, ett för Israel och ett för församlingen. Dessa två förbund menar man, leder till samma slutmål som är frälsning för judar och hedningar. Därför (resonerar man) behövs det inte läggas någon större energi på att missionera bland judar.
Man hävdar i sin förblindelse att judarna inte behöver Jesus Kristus för sin frälsning eftersom de kan bli frälsta och stå i relation till Gud ändå. Men kan de verkligen det enligt Kristus egna ord:
“Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh. 14:6).
INGEN kommer till Fadern utan genom mig, står det. Om judarna inte hade varit medräknade och om de hade haft en annan frälsningsväg, så hade säkert Paulus låtit oss få veta det.
Ofta hör man att Israel som folk är “det äkta olivträdets rot” men i romarbrevet (11:16-24) kan vi läsa att både judar och hedningar är grenar i trädet. Hedningarna skall inte förhäva sig över de naturliga grenarna utan tänka på att det är roten som bär grenarna.
Hedningarna har inympats som grenar i Guds rike.
OCH (DETTA ÄR VÄLDIGT VIKTIGT):
Judarna kan återinympas i det äkta olivträdet om de inte framhärdar i sin otro. Om detta kan vi läsa här. De ANDRA är judarna:
“De andra blir däremot inympade, såvida de inte framhärdar i sin otro. Det står i Guds makt att ympa in dem igen. Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd”. (Rom. 11:23)
En jude kan alltså lätt återinympas i det äkta olivträdet men det är tron som är avgörande. Därför befinner sig judar och hedningar som inte tror på Jesus Kristus lika långt borta från Gud. En jude befinner sig inte närmre bara för att han eller hon är en jude. Om och när de kommer tro är de lika nära och blir ett i Kristus, en ny människa som kan nalkas Fadern i en och samma Ande.
Vad bibeln säger är alltså att judarna blir inympade och att det står i Guds makt att ympa in dem igen.
SÅTILLVIDA ATT DE INTE FRAMHÄRDAR I SIN OTRO!
Det är med andra ord en förutsättning att de tror och inte framhärdar i sin otro (vilket är motsatsen till att tro) om de skall kunna bli inympade igen i det äkta olivträdet..
Men kan det då vara så illa att Gud förskjutit sitt folk? Så här säger Paulus i Romarbrevet om detta:
“Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju själv Israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt. Ni vet ju vad skriften säger i berättelsen om Elia, då han anklagar Israel inför Gud: Herre, dina profeter har de dödat och dina altaren har de rivit ner, jag är ensam kvar, och nu står de efter mitt liv.
Vad får han för svara från Gud? Jag har sparat åt mig sju tusen män som inte har böjt knä inför Baals bild. På samma sätt finns det i vår tid en rest som Gud har utvalt av nåd. Men om det var av nåd var det inte för gärningars skull - då vore nåden inte nåd. Det betyder att Israel inte har uppnått vad det strävar efter, bara de utvalda har uppnått det.
De andra har blivit förstockade, som det står skrivet: Gud har gett dem en ande som omtöcknar dem, gett dem ögon som inte kan se och öron som inte kan höra, ända till denna dag. Och David säger : Låt deras bord bli en fälla som fångar dem, en stötesten, ett straff för dem. Förmörka deras ögon så att de inte kan se, och böj deras ryggar för alltid.
Jag frågar då: kanske snavade de för att de skulle falla? Visst inte. Men när de föll blev det till räddning för hedningarna, för att detta skulle sporra deras egen avund. Om deras fall gav världen rikedom och deras nederlag gav hedningarna rikedom, vad skall då inte deras fulla styrka ge?
Men till er hedningar vill jag säg: just som apostel för hedningarna prisar jag min tjänst.
Kanske kan jag väcka mina stamfränders avund och rädda några av dem. Ty om detta att de försköts gav världens försoning, vad skall då deras upptagande ge, om inte liv för de döda? Om det första brödet är heligt är hela baket heligt. Och om roten är helig är också grenarna heliga.” (Rom. 11:1-16)
Stamfadern Abraham var dock ingen jude utan en rättfärdig man som Gud utvalde på grund av att han var beredd att lyssna på Gud. Inte av någon annan anledning. Det existerade inga judar på Abrahams tid.
Det judiska folket hade inte uppstått än. Ordet judar är benämningen på ättlingarna till en man som hette Juda och tillhörde hans stam. Juda stam.
Juda var en av Israels tolv söner och Israel kallades även för Jakob. Hans farfar hette Isak och Isaks far var Abraham. Abraham var alltså en av judarnas förfäder. De första judarna som fanns var hans sonsonssons Judas barn. Dessförinnan fanns det alltså inga judar och de första Israeliterna var ättlingar till Israel (till Jakob).
LÖFTENA TILL ISRAEL I GAMLA TESTAMENTET VAR DESSUTOM FÖRKNIPPADE MED VILLKOR:
Så här står det i andra Moseboken:
“Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk” (2. Mos. 19:5-6)
När judarna (Israel) trots detta väljer att bryta förbundet står Gud kvar vid sin del av löftena/pakten och ger i sin kärlek Israel ett nytt förbund. Det nya förbundet innefattar inte bara de troende judarna utan också alla icke judar (hedningar) vilka tidigare var utan medborgarskap i Israel och inte hade del i förbunden och löftena.
Det nya förbundet är förbundet i Kristus som vi kan läsa om i Nya Testamentet.
Tack vare Kristus Jesus har alla som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.
I sin person skapade han en enda människa av de två, en ny människa. Han försonade de båda med Gud genom korset då han i sin person dödade fiendskapen.
“Kom därför ihåg att ni som av födseln var hedningar och kallades oomskurna av dem som var omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen av människohand, kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.
Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då ha i sin person dödade fiendskapen.
Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud” (Ef. 2:11-19)
Detta betyder att:
“Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet” (Gal. 3: 28-29).
Detta är inget som de flesta präster och pastorer lär ut i dagens kyrkor och samfund. Frågan är om man någon gång har gjort det. Istället får de troende lära sig att judarna (alla judar) än idag tillhör det utvalda folket oavsett om de tror på Gud eller inte och trots att de bröt förbundet med Gud.
Deras biologiska härkomst kvalificerar dem enligt det kristna ledarskapet till utvaldhet (till att stå över andra folk och grupper oavsett vilka de är och vad de gör) trots att det som ni ser ovan, står något helt annat i bibeln.
Denna utvaldhet (dessa lögner) har lett till att judarna har fått en egen stat, staten Israel, och denna stat är helig för de flesta kristna som lider brist på kunskap. Detta beroende på att deras ledare för dem vilse och vägrar ge dem kunskap. Kanske det är så illa att de själva inte har någon kunskap.
Kyrkor och samfund ber om väckelse men om de vägrar ta till sig vad som står i bibeln så kommer det knappast att kunna bli någon väckelse varken förr eller senare på grund av att de inte vill vakna.
Hur många kristna har egentligen klart för sig att det är de (de pånyttfödda och troende kristna) som är avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet och att inte alla de barn som Abraham blev upphov till.
Ett medborgarskap i Israel är inte detsamma som att ha ett pass ifrån staten Israel eller att tillhöra gruppen judar för att man har råkat haft turen (ibland oturen) att födas in i denna grupp.
Ett medborgarskap i Israel (i biblisk mening) är att vara medborgare i Guds rike.
Så här säger bibeln:
“Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn” (Rom. 9:6)
“det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom; det är löftets barn som räknas som hans efterkommande” (Rom. 9:8)
“Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham” (Gal. 3:7).
Klart och tydligt talar bibeln om att de som TROR (tror på Kristus) är söner till Abraham. Inte alla som är födda inom judendomen eller som bor i Israel.
Profeten Jeremia talar här om det nya förbundet:
“Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren.
Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: Lär känna Herren, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas.” (Jer. 31:31-34)
Och hör här vad Paulus säger i Hebreerbrevet:
“Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte ha funnits behov av ett annat. Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister” (Heb. 8: 7-8)
Sedan följer orden från Gud genom Jeremia 31:31-34 ovan och som avslutar det åttonde kapitlet med:
“Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna” (Heb. 8:13)
Det som blir gammalt och föråldrat SKALL SNART FÖRSVINNA. Går det verkligen att tolka detta på mer än ett sätt?
Många kristna lever (trots att Gud är hur tydlig som helst) i villfarelsen att det existerar två förbund, ett för Israel och ett för församlingen. Dessa två förbund menar man, leder till samma slutmål som är frälsning för judar och hedningar. Därför (resonerar man) behövs det inte läggas någon större energi på att missionera bland judar.
Man hävdar i sin förblindelse att judarna inte behöver Jesus Kristus för sin frälsning eftersom de kan bli frälsta och stå i relation till Gud ändå. Men kan de verkligen det enligt Kristus egna ord:
“Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh. 14:6).
INGEN kommer till Fadern utan genom mig, står det. Om judarna inte hade varit medräknade och om de hade haft en annan frälsningsväg, så hade säkert Paulus låtit oss få veta det.
Ofta hör man att Israel som folk är “det äkta olivträdets rot” men i romarbrevet (11:16-24) kan vi läsa att både judar och hedningar är grenar i trädet. Hedningarna skall inte förhäva sig över de naturliga grenarna utan tänka på att det är roten som bär grenarna.
Hedningarna har inympats som grenar i Guds rike.
OCH (DETTA ÄR VÄLDIGT VIKTIGT):
Judarna kan återinympas i det äkta olivträdet om de inte framhärdar i sin otro. Om detta kan vi läsa här. De ANDRA är judarna:
“De andra blir däremot inympade, såvida de inte framhärdar i sin otro. Det står i Guds makt att ympa in dem igen. Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd”. (Rom. 11:23)
En jude kan alltså lätt återinympas i det äkta olivträdet men det är tron som är avgörande. Därför befinner sig judar och hedningar som inte tror på Jesus Kristus lika långt borta från Gud. En jude befinner sig inte närmre bara för att han eller hon är en jude. Om och när de kommer tro är de lika nära och blir ett i Kristus, en ny människa som kan nalkas Fadern i en och samma Ande.
Vad bibeln säger är alltså att judarna blir inympade och att det står i Guds makt att ympa in dem igen.
SÅTILLVIDA ATT DE INTE FRAMHÄRDAR I SIN OTRO!
Det är med andra ord en förutsättning att de tror och inte framhärdar i sin otro (vilket är motsatsen till att tro) om de skall kunna bli inympade igen i det äkta olivträdet..
Men kan det då vara så illa att Gud förskjutit sitt folk? Så här säger Paulus i Romarbrevet om detta:
“Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju själv Israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt. Ni vet ju vad skriften säger i berättelsen om Elia, då han anklagar Israel inför Gud: Herre, dina profeter har de dödat och dina altaren har de rivit ner, jag är ensam kvar, och nu står de efter mitt liv.
Vad får han för svara från Gud? Jag har sparat åt mig sju tusen män som inte har böjt knä inför Baals bild. På samma sätt finns det i vår tid en rest som Gud har utvalt av nåd. Men om det var av nåd var det inte för gärningars skull - då vore nåden inte nåd. Det betyder att Israel inte har uppnått vad det strävar efter, bara de utvalda har uppnått det.
De andra har blivit förstockade, som det står skrivet: Gud har gett dem en ande som omtöcknar dem, gett dem ögon som inte kan se och öron som inte kan höra, ända till denna dag. Och David säger : Låt deras bord bli en fälla som fångar dem, en stötesten, ett straff för dem. Förmörka deras ögon så att de inte kan se, och böj deras ryggar för alltid.
Jag frågar då: kanske snavade de för att de skulle falla? Visst inte. Men när de föll blev det till räddning för hedningarna, för att detta skulle sporra deras egen avund. Om deras fall gav världen rikedom och deras nederlag gav hedningarna rikedom, vad skall då inte deras fulla styrka ge?
Men till er hedningar vill jag säg: just som apostel för hedningarna prisar jag min tjänst.
Kanske kan jag väcka mina stamfränders avund och rädda några av dem. Ty om detta att de försköts gav världens försoning, vad skall då deras upptagande ge, om inte liv för de döda? Om det första brödet är heligt är hela baket heligt. Och om roten är helig är också grenarna heliga.” (Rom. 11:1-16)
