Fuskbygget Israel
Alla byggnadsverk drabbas förr eller senare av påfrestningar utifrån. Det gäller vanliga byggnader men också levande relationer och trossystem som människor bygger upp. Om inte grunden är stabil och saknar en eller flera nödvändiga byggstenar, som de vilka byggt har struntat i att infoga av ren bekvämlighet eller för att kortsiktigt kunna erhålla större vinst av något slag, alternativt för att kunna utöka sin makt, brukar man tala om fuskbygge.
Ett fuskbygge är förvisso ett fuskbygge eller ett falskt bygge redan från början om det har fuskats med grunden men det är oftast tiden som avslöjar fuskbyggnationen när de brister som oseriösa byggare har försökt att dölja, börjar visa sig och inte längre kan gömmas undan. Det är då som det uppstår konflikter mellan människor med allt ifrån blodutgjutelse till separationer (skilsmässor) som resultat.
Vi är alla med om att bygga på ena eller andra sättet vare sig det är hus, relationer eller något annat. Hur vi bygger enskilt eller tillsammans påverkar många fler än oss själva och vår närmaste omgivning. Det påverkar våra samhällen och vår värld. En värld full av byggnadsverk (fuskbyggen) med stora brister kan inte bli något annat än en värld full med stora brister i vilken falska profeter lätt kan träda fram och förleda massorna.
“Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem” (Matt: 7. 15-20)
Den nuvarande staten Israel är ett exempel på ett gigantiskt fuskbygge. Under lång tid har judiska grupper med världslig makt, ivrigt påhejade av en världsälskande kristenhet, tolkat och förvrängt gamla testamentets sanningar. Man har gjort allt för att skyla över de brister som då och då har blottlagts genom att använda antisemitismen som ett vapen.
Nu har det gått så långt att det inte längre går att stå fast vid det nya förbundet utan att bli kallad antisemit. Att ta ställning för det nya förbundet innebär nämligen att man måste förkasta det gamla förbundet, det går inte att stå med ena benet i det gamla och med det andra i det nya, och då blir man med automatik en som inte är välvilligt inställd till judar.
Kristna som inte håller med om att judarna tillhör ett utvalt folk vilka har en särställning hos Gud enbart för att de fötts in i en folkgrupp, den judiska, anklagas för att vilja alla judar något ont. Med andra ord så är det nästan omöjligt att idag vara en bibeltroende kristen bland kristna såväl som bland judar utan att samtidigt klassificeras som judehatare. Detta trots att Paulus i brevet till Galaterna inte kan vara mer tydlig.
“Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men som ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet” (Gal. 3:28-29)
Det värsta är att majoriteten av de kristna har fått inpräntat i sig att upprättandet av mördarstaten Israel är en uppfyllelse av den bibliska profetian och de löften som Gud gav till Abraham.
“ Herren slöt då detta förbund med Abram: Åt dina ättlingar ger jag detta land, ända från Egyptens flod till den stora floden, Eufrat, keniternas, kenisseernas, kadmoneernas, hettiternas, kanaaneernas, girgasheernas och jevuseernas land” (Mos. 1. 15: 18-21)
“Skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer” (1. Mos. 22:17)
Man bortser ifrån är att dessa löften till Abraham redan har gått i uppfyllelse under gammaltestamentlig tid (när kung Salomo regerade) och kan inte se att en väsentlig byggsten, ja Kristus själv, saknas i det bygge (fuskbygget Israel) de är med om att stödja ekonomiskt, politiskt och även andligt. Ett bygge som grundar sig på våld och tvång och som därmed inte kan vara sanktionerat av Gud som är kärlek, sanning och rättvisa.
Precis som Jesus säger så är det på deras frukt, inte vad de kallar sig eller vad de utger sig att vara, som vi skall känna igen dem. Är frukten fördrivning av folkgrupper, rasism, våld, ärelystnad, åsiktsförtryck, girighet, högmod med mera vilket är vad som kännetecknar staten Israel av idag, så bör vem som helst förstå att denna frukt inte kommer från Gud och att löftena till Abraham redan har gått i uppfyllelse.
“Israeliterna var nu talrika som havets sand. De åt och drack och var glada. Salomo härskade över alla riken från Eufrat ända fram till filistéernas land och fram till gränsen mot Egypten”. (1. Kon. 4: 20-21)
“Salomo var alltså herre över allt land väster om Eufrat, från Tifsach ända till Gaza, över alla kungarna där, och det rådde fred mellan honom och grannländerna på alla sidor. I Juda och Israel, från Dan till Beer Sheva, satt var och en trygg under sin vinstock och sitt fikonträd, så länge Salomo levde” (1. Kon. 4:24-25) till
Varför skulle Gud påbörja ett nytt verk utan att avsluta det han påbörjat i GT? Varför ett helt nytt förbund som innefattar alla människor oavsett ursprung och som är så totalt olikt det gamla (ande och liv istället för lag och död) om Gud vill att en särskild grupp skall fortsätta att se sig som utvalda och med rättigheter som inga andra folk har? Varför fortsatte inte Gud att bygga på det gamla förbundet i det nya förbundet, med judarna som herrar över alla andra folk, om hans tanke var att de skulle stå över alla andra grupper?
Den som känner Gud vet att han gör allt ordentligt och inte lämnar något åt slumpen. Han hade aldrig sänt sin son Jesus Kristus till jorden för att etablera ett nytt förbund mellan sig själv och människan om inte det gamla hade varit föråldrat och förlegat.
“Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna” (Heb. 8:13)
Så här säger profeten Nehemja i gamla testamentet angående löftet till Abraham och hans ättlingar:
“Du är Herren Gud, som utvalde Abram, som förde honom från Ur i Kaldeen och gav honom namnet Abraham. Du fann att han var dig trogen, och du slöt ett förbund med honom: det land som beboddes av kanaaneer, hettiter och amoreer, perisseer, jevuseer, och girgasheer lovade du hans ättlingar. Och du höll ditt löfte, ty du är trofast” (Neh. 9:7-8)
“Och du höll ditt löfte, ty du är trofast”. Löftet till Abraham och det judiska folket i GT har, som vi ser, gått i uppfyllelse för länge sedan. Nu gäller det nya förbundet men judaisterna har tyvärr snöat in på den vers i GT som talar om att landet skall ges till Abraham och hans ättlingar (med ättlingar menas det judiska folket) för all framtid. Därför tycker de sig ha rätt att ockupera Palestina
“När Abram och Lot hade skiljts åt sade Herren till Abram: Se dig omkring från den plats där du står, åt norr och söder, öster och väster. Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina ättlingar för alla framtid.” ( 1. Mos. 13:14-15)
Abraham och hans ättlingar är för judar och många kristna, det judiska folket trots att alla som tillhör Kristus, enligt det nya förbundet, är avkomlingar till Abraham och lika mycket arvtagare enligt löftet.
De kan eller vill inte förstå att “all framtid” eller “all evighet” är en symbol för himlen i bibeln. Ett stycke geografiskt land kan aldrig ges för evig tid eftersom skriften säger att jorden skall komma under domens eld och förstöras. Jorden (det som finns på jorden) är inte evig!
“Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås” (2. Pet. 3:10)
Israel i det nya förbundet är församlingen, Guds församling, och inte en stat som människor med judiskt påbrå har rätt att lägga under sig. Landet, det utlovade landet, är en symbol för himmelen eller evigheten som vi Kristus troende hoppas på att få träda in i när vi lämnar det jordiska livet. Löftet om landet “för evig tid“ är således löftet om ett andligt hem hos Gud och Kristus i evigheten.
Ett fuskbygge är förvisso ett fuskbygge eller ett falskt bygge redan från början om det har fuskats med grunden men det är oftast tiden som avslöjar fuskbyggnationen när de brister som oseriösa byggare har försökt att dölja, börjar visa sig och inte längre kan gömmas undan. Det är då som det uppstår konflikter mellan människor med allt ifrån blodutgjutelse till separationer (skilsmässor) som resultat.
Vi är alla med om att bygga på ena eller andra sättet vare sig det är hus, relationer eller något annat. Hur vi bygger enskilt eller tillsammans påverkar många fler än oss själva och vår närmaste omgivning. Det påverkar våra samhällen och vår värld. En värld full av byggnadsverk (fuskbyggen) med stora brister kan inte bli något annat än en värld full med stora brister i vilken falska profeter lätt kan träda fram och förleda massorna.
“Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem” (Matt: 7. 15-20)
Den nuvarande staten Israel är ett exempel på ett gigantiskt fuskbygge. Under lång tid har judiska grupper med världslig makt, ivrigt påhejade av en världsälskande kristenhet, tolkat och förvrängt gamla testamentets sanningar. Man har gjort allt för att skyla över de brister som då och då har blottlagts genom att använda antisemitismen som ett vapen.
Nu har det gått så långt att det inte längre går att stå fast vid det nya förbundet utan att bli kallad antisemit. Att ta ställning för det nya förbundet innebär nämligen att man måste förkasta det gamla förbundet, det går inte att stå med ena benet i det gamla och med det andra i det nya, och då blir man med automatik en som inte är välvilligt inställd till judar.
Kristna som inte håller med om att judarna tillhör ett utvalt folk vilka har en särställning hos Gud enbart för att de fötts in i en folkgrupp, den judiska, anklagas för att vilja alla judar något ont. Med andra ord så är det nästan omöjligt att idag vara en bibeltroende kristen bland kristna såväl som bland judar utan att samtidigt klassificeras som judehatare. Detta trots att Paulus i brevet till Galaterna inte kan vara mer tydlig.
“Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men som ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet” (Gal. 3:28-29)
Det värsta är att majoriteten av de kristna har fått inpräntat i sig att upprättandet av mördarstaten Israel är en uppfyllelse av den bibliska profetian och de löften som Gud gav till Abraham.
“ Herren slöt då detta förbund med Abram: Åt dina ättlingar ger jag detta land, ända från Egyptens flod till den stora floden, Eufrat, keniternas, kenisseernas, kadmoneernas, hettiternas, kanaaneernas, girgasheernas och jevuseernas land” (Mos. 1. 15: 18-21)
“Skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer” (1. Mos. 22:17)
Man bortser ifrån är att dessa löften till Abraham redan har gått i uppfyllelse under gammaltestamentlig tid (när kung Salomo regerade) och kan inte se att en väsentlig byggsten, ja Kristus själv, saknas i det bygge (fuskbygget Israel) de är med om att stödja ekonomiskt, politiskt och även andligt. Ett bygge som grundar sig på våld och tvång och som därmed inte kan vara sanktionerat av Gud som är kärlek, sanning och rättvisa.
Precis som Jesus säger så är det på deras frukt, inte vad de kallar sig eller vad de utger sig att vara, som vi skall känna igen dem. Är frukten fördrivning av folkgrupper, rasism, våld, ärelystnad, åsiktsförtryck, girighet, högmod med mera vilket är vad som kännetecknar staten Israel av idag, så bör vem som helst förstå att denna frukt inte kommer från Gud och att löftena till Abraham redan har gått i uppfyllelse.
“Israeliterna var nu talrika som havets sand. De åt och drack och var glada. Salomo härskade över alla riken från Eufrat ända fram till filistéernas land och fram till gränsen mot Egypten”. (1. Kon. 4: 20-21)
“Salomo var alltså herre över allt land väster om Eufrat, från Tifsach ända till Gaza, över alla kungarna där, och det rådde fred mellan honom och grannländerna på alla sidor. I Juda och Israel, från Dan till Beer Sheva, satt var och en trygg under sin vinstock och sitt fikonträd, så länge Salomo levde” (1. Kon. 4:24-25) till
Varför skulle Gud påbörja ett nytt verk utan att avsluta det han påbörjat i GT? Varför ett helt nytt förbund som innefattar alla människor oavsett ursprung och som är så totalt olikt det gamla (ande och liv istället för lag och död) om Gud vill att en särskild grupp skall fortsätta att se sig som utvalda och med rättigheter som inga andra folk har? Varför fortsatte inte Gud att bygga på det gamla förbundet i det nya förbundet, med judarna som herrar över alla andra folk, om hans tanke var att de skulle stå över alla andra grupper?
Den som känner Gud vet att han gör allt ordentligt och inte lämnar något åt slumpen. Han hade aldrig sänt sin son Jesus Kristus till jorden för att etablera ett nytt förbund mellan sig själv och människan om inte det gamla hade varit föråldrat och förlegat.
“Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna” (Heb. 8:13)
Så här säger profeten Nehemja i gamla testamentet angående löftet till Abraham och hans ättlingar:
“Du är Herren Gud, som utvalde Abram, som förde honom från Ur i Kaldeen och gav honom namnet Abraham. Du fann att han var dig trogen, och du slöt ett förbund med honom: det land som beboddes av kanaaneer, hettiter och amoreer, perisseer, jevuseer, och girgasheer lovade du hans ättlingar. Och du höll ditt löfte, ty du är trofast” (Neh. 9:7-8)
“Och du höll ditt löfte, ty du är trofast”. Löftet till Abraham och det judiska folket i GT har, som vi ser, gått i uppfyllelse för länge sedan. Nu gäller det nya förbundet men judaisterna har tyvärr snöat in på den vers i GT som talar om att landet skall ges till Abraham och hans ättlingar (med ättlingar menas det judiska folket) för all framtid. Därför tycker de sig ha rätt att ockupera Palestina
“När Abram och Lot hade skiljts åt sade Herren till Abram: Se dig omkring från den plats där du står, åt norr och söder, öster och väster. Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina ättlingar för alla framtid.” ( 1. Mos. 13:14-15)
Abraham och hans ättlingar är för judar och många kristna, det judiska folket trots att alla som tillhör Kristus, enligt det nya förbundet, är avkomlingar till Abraham och lika mycket arvtagare enligt löftet.
De kan eller vill inte förstå att “all framtid” eller “all evighet” är en symbol för himlen i bibeln. Ett stycke geografiskt land kan aldrig ges för evig tid eftersom skriften säger att jorden skall komma under domens eld och förstöras. Jorden (det som finns på jorden) är inte evig!
“Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås” (2. Pet. 3:10)
Israel i det nya förbundet är församlingen, Guds församling, och inte en stat som människor med judiskt påbrå har rätt att lägga under sig. Landet, det utlovade landet, är en symbol för himmelen eller evigheten som vi Kristus troende hoppas på att få träda in i när vi lämnar det jordiska livet. Löftet om landet “för evig tid“ är således löftet om ett andligt hem hos Gud och Kristus i evigheten.
