Bankunion för misskötta banker
EU,s bankunion är inget annat än ett slags försäkringssystem för banker. Anledningen till att man vill införa ett sådant system är för att rädda konkursmässiga banker. Istället för att låta dessa banker gå i konkurs skall de räddas av Europas skattebetalare .
Det innebär att bankägarna kan missköta sina banker hur mycket som helst i fortsättningen vilket de också kommer att göra då de har den nya världsordningen som mål och därför först måste skapa kaos (men utan att låta människor förstå orsaken till kaoset) för att sedan skapa ordning
När makthavare och bankirer skall driva igenom förändringar (som gynnar dem själva) i politiken så skapar de först kaos. När kaoset når sin kulmen börjar människor att skrika efter ordning. Då träder de som har skapat kaoset in och återställer ordningen. När detta är gjort så, simsalabim, har en förändring skett till det sämre för mänskligheten eftersom makthavarna och bankirerna inte styrs av Gud (kärlek, sanning, rättvisa) utan av satan (berika dig själv och slå ut eller krossa din nästa).
På detta sätt drivs samhällena framåt eller som nu bakåt beroende på om de som styr har mänsklighetens eller sitt eget bästa för ögonen. Beroende på om de väljer Gud eller mammon. Inget sker av en slump eftersom Gud har gett människan i uppdrag att styra över världen.
Det är konstigt att bankerna har blivit befriade från marknadsekonomins lagar som privatägda företag brukar få rätta sig efter. Det går (vilket ju alla vet) inte att köra ett företag i botten och sedan förvänta sig eller kräva att skattebetalarna går in och räddar företaget. När det gäller EU så är tydligen allt möjligt. Det är möjligheternas Europa för en maktfullkomlig elit att bli allt rikare och mäktigare medan folken glor på fördumnings tv eller sover.
Bankunionen består av en bankinspektion, en krismyndighet (lär behövas) och en insättarförsäkring. Bankinspektionen skall börja arbeta den 1 mars 2014 och ligga inom Europeiska centralbanken samt övervakas av tjänstemän som svurit en lojalitets ed till EU.
I artikel 17a i EU,s tjänsteföreskrifter står det att tjänstemannen har rätt till yttrandefrihet men att han måste ta hänsyn till lojalitetsplikten, det vill säga att han måste vara lojal gentemot EU och dess institutioner. Lojalitet och yttrandefrihet går förstås inte ihop eftersom lojaliteten förhindrar tjänstemannen att lyfta fram missförhållanden och att avslöja de bedrägerier som genomsyrar hela EU (det antikristliga systemet).
Artikel 11 beskriver hur tjänstemannens förhållande till sin arbetsgivare EU ska se ut och hur han eller hon skall förhålla sig till institutionerna utanför inklusive till det egna hemlandet samt dess regering och dess befolkning.
“En tjänsteman skall fullgöra sina uppgifter och uppträda med enbart gemenskapens bästa för ögonen; han får varken be om eller ta emot instruktioner från någon regering, myndighet, organisation eller person utanför sin institution. Tjänstemannen skall fullgöra sina arbetsuppgifter på ett opartiskt och objektivt sätt och i överensstämmelse med sin skyldighet att vara lojal med gemenskapen” (Artikel 11)
Å andra sidan är EU inte vilken arbetsgivare som helst utan en mycket generös sådan. Det snålas inte direkt med skattebetalarnas pengar.
EU är inte en arbetsgivare som bara betalar ut lön, semesterersättning, friskvårdsbidrag och sätter in en del till den framtida pensionen vilket de flesta arbetsgivare gör. Som arbetsgivare står EU för hela det ekonomiska säkerhetsnätet när det gäller tjänstemannen och tjänstemannens familj samt efterlevande under resten av livet.
Den som blir anställd inom EU tvingas att lämna sitt nationella socialförsäkringssystem och ansluta sig till det socialförsäkringssystem som gäller i EU. En europeisk medborgare som arbetat i EU administrationen omfattas av tjänsteföreskrifterna för EU tjänstemän och är ansluten till RCAM (Europeiska gemenskapernas gemensamma socialförsäkringssystem).Inte till någon nationell socialförsäkring.
Detta är inget val som EU tjänstemannen gör själv utan han eller hon tvingas att flytta över från det nationella trygghetssystemet till EU,s socialförsäkringssystem. Så länge allt flyter på är tjänstemannen och inte bara tjänstemannen utan hela hans eventuella familj skyddade och försäkrade upp till tänderna.
EU tar under resten av tjänstemannens liv hand om hans sjukhusräkningar, barnens skolgång, makens/makans arbetslöshet, eventuell språkundervisning, pensionering med mera.
En tjänsteman som är gift och har barn får också ett familjetillägg som innefattar hushållstillägg, barntillägg och utbildningstillägg för de barn som går i skolan. Längre fram utgår bidrag för barnens eventuella universitetsstudier och fri tillgång till elitskolorna. Tjänstemän som är chefer får chefstillägg. EU,s försäkringssystem täcker även invaliditet, pension och efterlevandepension för varenda familjemedlem.
Förutom alla dessa förmåner ligger grundlönen (eventuellt med familjetillägg) på cirka 10000- 17000 euro i månaden och de första månaderna får tjänstemannen ett installationsbidrag för utlandstjänstgöring Tjänstemännen har med andra ord inget att klaga på när det gäller försörjningen för sig själv och alla familjemedlemmar under resten av livet.
På ett sådant här snillrikt sätt binder det demokratiska EU, tjänstemännen till sig på livstid. För vad händer om en tjänsteman inte är lojal mot demokratins EU?
