Laglöshetens hemlighet

En laglärd frågar Jesus hur han ska vinna evigt liv.

“Han svarade: Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv“. (Luk.10:27).

Att älska Gud är inte särskilt svårt för en kristen men hur står det egentligen till med kärleken till nästan som Jesus talar om och vad innebär det att älska sin nästa som sig själv.

Räcker det med att vi är vänliga mot alla människor i vår omgivning och att vi ger allmosor i form av pengar eller prylar till de mindre bemedlade? Eller älskar vi vår nästa som oss själva om vi arbetar ideellt med välgörenhet på olika sätt? Vi kanske står i soppköken, skramlar ihop pengar till behövande, delar ut matpaket till fattiga, startar klädinsamlingar, anordnar julbord eller något dylikt.

Vi känner att vi gör en god gärning men är vi goda? Är det vi gör egentligen gott i ett större perspektiv och älskar vi vår nästa som oss själva när vi utför dessa så "goda gärningar"? Måste vi inte ställa oss frågor som de här för att få veta: Vill jag ta emot allmosor? Vill jag gå till välgörenhetsinrättningar för att få mat när jag är hungrig? Vill jag ta emot matpaket eller begagnade kläder? Vill jag tigga hos myndigheter eller hos välgörenhetsorganisationer?

Svarar vi nej det vill jag inte eller helst inte, är det nämligen mycket troligt att vår nästa gör detsamma, alltså svarar nej oavsett vem det är. Knappast någon människa vill leva som på nåder och av allmosor men ändå är detta en verklighet för väldigt många. Inte minst i dagens Sverige. Man skulle rent av kunna säga att välgörenhet har blivit som en industri. Högst upp sitter girigbukar som inte är sena med att sko sig själva och de må kalla sig kristna, humanister eller vad de vill.

Nu är det inte så att jag är emot välgörenhet generellt. Ibland kan människor som hamnar i olyckliga situationer behöva tillfällig hjälp med pengar, mat, kläder eller annat men ingen ska behöva vara hänvisad till välgörenhet månad efter månad och år efter år vad de än har för problem. Detta tvingas många till idag och skaran av hjälpsökande bara ökar i vårt så kallade välfärdsland.

Välgörenhet sett ur ett kristet perspektiv (men också rent mänskligt) måste ha som mål att frigöra människor så att de kan och vill ta emot Gud fadern, sonen och den heliga anden. Inte att fängsla dem i onödiga skam och skuldkänslor som gör att de känner sig mindervärdiga, icke behövda och som en belastning för andra.

Det är inte vad Gud vill med någon enda människa och det vet vi som har valt Gud och inte mammon. Vad som är Guds vilja står att läsa om i bibeln. Att idka välgörenhet handlar inte om att älska sin nästa som sig själv om man inte själv vill leva av andras allmosor vilket knappast någon vill mer än möjligtvis tillfälligt.

Att idka välgörenhet behöver inte ens handla om att vilja hjälpa sin nästa. I många fall fungerar välgörenhetsarbete som en smörjelse för individers ego. De får en chans att lyfta fram sig själva (sin goda och förträffliga person) vilket betyder publicitet och hyllningar från allmänheten vilket är så långt ifrån nästa kärleken som det går att komma.

Att älska sin nästa som sig själv kan inte innebära annat än att vilja och att aktivt medverka till att ens nästa ska få det lika bra som en själv. Om du vill ha ett tillfredställande arbete eller sysselsättning, ett bra boende, bra inkomst, mat (nyttig sådan), fina kläder med mera, är det högst troligt att din nästa vill ha “ungefär” detsamma.

Om du älskar din nästa som dig själv räcker det alltså inte med att vilja din nästas bästa utan din uppgift är att medverka på det sätt du kan, om än i det lilla, till att din nästa får det lika bra som du har det. Evangeliet är radikalt!

Välgörenhet sett ur ett större perspektiv är därmed av ondo hur snälla, glada, goda och underbara alla välgörenhetsarbetare än är (har inget med deras person att göra) och hur nödvändigt det än anses vara. Välgörenhet omintetgör människovärdet och upprätthåller ett godtyckligt värnande om nästan. När goda tider råder, är vi generösa mot vår nästa men när sämre tider kommer, måste vi dra åt svångremmen även om det är girigheten hos människor som förorsakar de sämre tiderna. Det är långt ifrån en sådan kärlek och omtanke om nästan som beskrivs i bibeln och som Gud vill att vi ska ha till varandra.

Inte alla som säger Herre, herre till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn? Då skall jag säga dem som det är: Jag känner er inte. Försvinn här- ifrån, ni ondskans hantlangare! (Matt. 7:21-23).