Helighet och Barmhärtighet
Här är ett utdrag från den ”kristna” sajten ”Världen idag”:
”Evangeliska frikyrkans nya rapport ”Helighet och barmhärtighet”, där rörelsens 250 församlingar uppmanas att öppna upp medlemskapet för personer i samkönade relationer. Detta samtidigt som rapporten medger att utlevd homosexualitet, enligt Bibeln, är synd.
Om personer med sådan livsstil till äventyrs skulle önska stöd och förbön för att kunna bryta med nämnda livsstil, så bör församlingen dock inte erbjuda detta.
Ja, du läste rätt. Och bakom rapportens halsbrytande rekommendationer står även EFK:s yttersta ledning, de båda missionsdirektorerna.
EFK-rapportens författare har gjort sitt yttersta, under tre års arbete, för att hitta en ”radikal medelväg” som kan igenkännas av både liberala och bibeltroende. Trots det lyser något med sin frånvaro i rapporten: gudsfruktan. Har författarna verkligen ställt sig frågan: Vad tycker en helig Gud om det vi håller på med? Och vad händer om vi förlorar hans välbehag genom att köra över de ordningar han inrättat för sin församling? Det borde bekymra oss om något.
Nu behövs ett ramaskri från den breda EFK-rörelsen. Tiden för att lyssna in och vänta ut ”processen” är över. Rörelsens många kloka pastorer och församlingar behöver avvisa de problematiska delarna av rapporten och se till att den bibliska grunden säkerställs.
Om detta inte sker kan vi vänta oss ett exodus ur EFK, ett uttåg av församlingar som håller fast vid Kristus och Guds ord. Det har redan talats om en ny församlingsrörelse, där bibeltroende församlingar i EFK och från andra samfund möts under samma tak.
Det vore tragiskt om pastorer och församlingar valde att ligga lågt, att försiktigt anpassa sig efter ledningens nya signaler. I så fall väntar ett annat uttåg – ur församlingarna. Medlemmar som fruktar Gud vet att lite surdeg syrar hela degen, att medveten kompromiss med synden är förödande, och dessa kommer omöjligt kunna stå kvar i kompromissande församlingar.
Guds ord går nu fram likt ett tveeggat svärd i Sverige. Det tvingar oss alla, som troende och församlingar, att se över våra liv och att ta ställning för Gud och hans ord. Det kommer också att åtskilja och skapa helt nya gränslinjer.
Det kan bli smärtsamt, men det är också helt nödvändigt för att evangeliet ska kunna fortsätta vara en kraft till frälsning och hjälp för människor i vårt land”.
Läs mer här:
Kommentar:
Evangeliet är och har alltid varit en KRAFT till frälsning och bibehållande av frälsningen. Det är inte Jesus/Gud och hans evangelium som det är (har varit) fel på utan på kyrkorna och samfunden som har valt att vandra med otukt, ogudaktighet, med världen och med världens herre. Och detta har inte skett över en dag utan steg för steg och under en lång tid.
När det gäller homosexualitet och homosexuella så har de varit välkomna till kyrkorna och till samfunden de senaste decennierna liksom alla andra som tror på vad de vill och gör vad de vill. KOM SOM DU ÄR SÄGER KYRKORNA!!!
Kyrkornas företrädare har dansat runt i Pride tåg och de har aktivt bjudit in Judar, Judaister, Buddister, New agare och alla möjliga till sina kyrkor och samfund och låtit dem breda ut sig där.
Att det nu även på pappret har blivit (är på väg att bli) tillåtet att ”leva ut sin homosexualitet” i kyrkorna (i frikyrkorna) är väl knappast något konstigt? Det kan bara ses som ett naturligt ”nästa” steg. Frågan är vad steget efter det blir.
Först välkomnar man allt och alla (som homosexuella i detta fallet) och får dem till att känna sig bekväma och accepterade i kyrkorna/i samfunden och sedan skall man gå emot dem?
Vad har man för rätt att göra det och är det dom homosexuella som har bjudits in till kyrkorna som det är FEL på eller är det fel på kyrkorna och på dom kristna som är och har varit där och påstått sig vara kristna sedan lång tid tillbaka?
Artikelförfattaren efterlyser ett RAMASKRI från den breda EFK rörelsen för att den bibliska grunden skall säkerställas men är det inte så att om man har satt Satan (otukt/ogudaktighet) i båten så får man ro honom i land?
Jag menar att om man har bjudit in och fortfarande bjuder in allt och alla till kyrkorna och till samfunden som accepterar dem (allt vad de är och allt vad de tror och allt vad de gör) och får dem till att känna sig bekväma, vad kan man förvänta sig då?
Säkerställer man den bibliska grunden genom det eller vad i hela helvetet är det man gör när man väljer att (indirekt eller direkt) samarbeta med och att kompromissa med allt och med alla för att kunna locka folk till kyrkorna och till samfunden och med det går emot HELIGHETEN, Jesus/Guds helighet?
Är det BARMHÄRTIGT och handlar det om KÄRLEK (om Jesus/Guds kärlek) att sedan PLÖTSLIGT gå emot dem (emot dom homosexuella, transvestiterna, de som upplever sig sakna ett specifikt kön med flera) när dom en dag visar sitt rätta jag och söker stöd för sin sexuella läggning eller för något annat i kyrkorna och i samfunden som de har blivit välkomnade av/till?
Handlar det inte om att kyrkorna och samfunden har UTNYTTJAT dem och med det får stå sitt kast?
Är inte problemet att majoriteten av dom kristna (dess så kallade ledarskap) för länge sedan har lämnat den bibliska grunden (om de överhuvudtaget har haft med den att göra och blivit frälsta av och till Jesus/Gud) och numera horar helt öppet med alla och med allt i hopp om att det skall gå dem väl när de visar vad de kallar för kärlek och barmhärtighet, helighet eller vad vet jag?
Att så gott som alla etablerade kyrkor i Sverige och som söker och får statsbidrag sedan länge har varit med i ”Sveriges kristna råd” och där den romersk katolska kyrkan (påvekyrkan, den stora skökan) är överhuvudet som de måste rätta sig efter säger ganska mycket om de så kallade protestantiska kyrkorna (om de små skökorna som bibeln, Uppenbarelseboken, kallar dem).
Uppenbarelseboken talar om detta och om den yttersta tiden (när SKÖKAN/fördärvets man i sina fina purpurkläder rider på VILDDJURET) och när religionen/de religiösa (med RKK i täten) går samman med VÄRLDEN och med de världsliga makthavarna (deras rörelser och organisationer) och sluter ett förbund med dem.
Vad det handlar om är inte om att vi som kristna skall ha enhet i Anden (vilket Jesus/Gud och bibeln lär) utan att enheten skall ske organisatoriskt och genom människor/människoverk för att alla skall hamna under samma paraply, under det antikristliga paraplyet.
Homosexuella, transvestiter, judar, buddister, kristna, ateister och alla andra religionsutövare eller icke religionsutövare, vad de än kallar sig, skall fås till att anamma det antikristliga systemet innan Antikrist själv sätts på tronen och kommer och tar över. Detta förstår inte kristna som inte är några kristna utan som älskar världen och allt vad världen erbjuder dem och som menar sig tro på ORDET (på bibeln) men inte TROR på Jesus/Gud.
Vad är ORDET/bibeln och bokstäver utan Jesus/Gud? Går det ens att förstå hans ORD om man inte vandrar med honom i Ande och i Sanning, om man inte har blivit frälst av och till honom utan kanske via arv från föräldrar eller andra människor??
Vad säger han och bibeln om det?
Vill HAN att vi som har blivit frälsta av och till honom skall bjuda in allt och alla till kyrkor (till samfund) till bönemöten, till hemgrupper och dylikt i hopp om att de en dag eventuellt (kanske) skall bli frälsta eller vill han av någon anledning hålla sin församling REN och obesmittad från världen och från världens influenser?
Den frågan måste kyrkorna och dom som kallar sig för Jesus/Guds lärjungar ställa sig innan de som de har bjudit in börjar att ställa krav på allas lika värde i kyrkorna och i samfunden vilket sker idag och som gör så att det ser ut som det gör.
Utlevd homosexualitet (eller ej) i kyrkorna hade inte ens varit på tapeten om ledarskapet inom kyrkorna hade varit frälsta av och till Jesus/Gud. Det hade inte blivit en diskussionsfråga.
