Denna text är hämtad från Nordfront

KRÖNIKA. Leif Eriksson visar i denna krönika hur sagan om Kejsarens nya kläder kan användas för att avslöja sionisternas metoder för att skaffa sig herravälde, men också vad motståndsmän måste göra för att vinna seger.

Ett av de främsta vapnen som den sionistiska världsrörelsen har använt för att skaffa sig inflytande och kontroll, vid sidan av ekonomiska maktmedel och dominans inom medier och underhållning, är den massmanipulation med psykologiska härskartekniker som man under årtusenden har finslipat till perfektion. Manipulationen omfattar både folk och makthavare eftersom den utnyttjar en av människans djupaste drifter – viljan att bli accepterad, att inte sticka ut, att höra till flocken.

Nu kanske du som läsare tänker att det där känner inte jag igen mig i. Jag upplever mig inte som mentalt styrd eller manipulerad av vare sig sionisterna eller någon annan. I Sverige kan jag tänka fritt och ifrågasätta vad som helst. Om du känner så skulle jag vilja att du ställer dig själv tre kontrollfrågor:

1. Känner du dig helt bekväm med att inför arbetskollegor eller skolkamrater ifrågasätta den pågående massinvandringen och påvisa att den utgör ett hot mot vårt folks och vår ras överlevnad?

2. Tycker du att det känns naturligt att i fikarummet påpeka den oproportionerliga dominansen av judar inom media och underhållningsindustrin?

3. Kan du i vilket sammanhang som helst ifrågasätta att den ”planlagda och industriella förintelsen” av judar under andra världskriget skulle ha ägt rum?

Om du svarar nej på någon av dessa frågor så bör du vara intresserad av att ta reda på varför. Vad är det som gör att du, som lever i ett samhälle med åsikts- och yttrandefrihet, inte kan tycka eller ifrågasätta vad du vill i frågor där det faktiskt går att komma fram till olika slutsatser? Jag ska i den här artikeln försöka svara på det.

Människans strävan att tillhöra ”flocken” är så stark att den till och med kan få oss att säga och göra oförnuftiga saker för att inte hamna utanför i kylan. Det sista de flesta av oss vill, är att inför omgivningen framstå som konstiga, dumma eller inkompetenta.

En lärorik saga
En som har beskrivit denna mekanism på ett mästerligt sätt är den danske författaren H.C. Andersen. I sin saga Kejsarens nya kläder lyckas han beskriva både massinstinkten, den psykologiska härskartekniken och vilken egenskap som krävs för att kunna bryta den destruktiva manipulationen.

Sagan handlar om en kejsare som älskade fina kläder och som gjorde vad som helst för att se vacker och grann ut. Till kejsarens stad kom det hela tiden många främlingar, och en dag kom bland dem två listiga bedragare som påstod att de kunde väva det vackraste tyget som gick att tänka sig. Men tyget var inte bara dyrbart och vackert, det hade också den fantastiska egenskapen att det var osynligt för människor som var odugliga eller dumma.

Kläder av ett sådant tyg ville kejsaren absolut ha, så han gav bedragarna stora mängder av pengar och guld för att väva tyget och sy upp kläder åt honom. Och bedragarna vävde på sina tomma vävstolar och krävde hela tiden mer betalt. När kejsaren sände sina mest kompetenta ministrar för att inspektera hur arbetet fortskred kunde dessa inte se något tyg på vävstolarna. Men de ville ju absolut inte framstå som dumma eller inkompetenta, så de intygade istället vilket fantastiskt vackert tyg som framställdes.

När kejsaren själv kom för att titta på tyget blev han förskräckt – han såg ju ingenting! Skulle det betyda att han var dum och oduglig som kejsare? Det var otänkbart, så istället prisade kejsaren och hela hans följe de vackra tygerna. När slutligen dagen för den stora processionen var inne klädde bedragarna upp kejsaren i hans nya kläder som satt så bra och hade så vackra mönster. Processionen tågade genom staden och alla människor på gatorna och i fönstren ropade hur vackra kejsarens kläder var, för ingen ville ju verka dum eller oduglig.

— Men han har ju ingenting på sig! pep plötsligt ett litet barn som inte hunnit lära sig politisk korrekthet och att säga de rätta sakerna för att se bra ut. Barnets ord spred sig i folkmassan som en löpeld, och till slut ropade allt folket: Han har ju ingenting på sig! Och det kröp i kejsaren för han tyckte att de hade rätt, men han kunde inte visa det utan gick bara vidare, ännu rakare i ryggen, i kläderna som inte fanns.

Den svenska regimen som kejsaren
Det finns många tillämpningar för denna geniala saga. Den tolkning som jag skulle vilja använda i det här sammanhanget är att kejsaren motsvarar den svenska regimen, som älskar att visa upp sig i fina kläder, som vill ståta i godhet och humanism och feminism inför hela världen. Främlingarna och bedragarna som kommer till staden är sionister som kommer för att manipulera regimen och tjäna pengar. Den stora listen i bedrägeriet är inte att de får kejsaren och alla andra att acceptera de osynliga, icke-existerande kläderna, utan att de utnyttjar människans drift att inte vilja sticka ut och stigmatiseras. Genom att lansera lögnen att alla som inte ser kläderna är dumma och okunniga, får de hela folket att tiga och acceptera situationen. Det vill säga: alla medborgare som inte godtar och understödjer regimens godkända åsikter och vackra värdegrund är dumma och okunniga.

Denna manipulation är både listig och ondskefull. Den verkar starkare ju högre upp i samhällshierarkin man kommer, eftersom fallet blir hårdare om den som avslöjas som inkompetent eller dum har mycket makt och inflytande. Bland de erkända härskarteknikerna omfattar denna manipulation både Förlöjligande och Påförande av skuld och skam, eftersom bedragarna både får människor att känna sig dumma (”alla vet väl att det är så här?”) och att skämmas för något som inte är deras fel (”att människor inte delade denna värdegrund ledde till Förintelsen!”).

Hur dessa lögner, som sionistbedragarna tjänar enorma penningsummor på, har lyckats genomsyra hela vårt samhälle kan vi belysa genom att återvända till våra kontrollfrågor tidigare i texten.

Lögnen om massinvandringen
Den osynliga lögnen om att massinvandringen av rasfrämlingar berikar och till och med är nödvändig för vårt land, har lanserats som en orubblig sanning av sionisterna. Den som ifrågasätter nyttan med mångkulturen stämplas automatiskt som dum och ondskefull. När någon barnslig individ vågar ifrågasätta, att hur kommer det sig då att våra pensionspengar inte längre räcker till, så svarar den lydiga regimen att det är vårt eget fel, vi är för friska och lever för länge. Det uppenbara, att en och en halv miljon främlingar också ska ha del av pensionspengarna utan att ha jobbat ihop till dem, vågar ingen säga, trots att alla, inte minst makthavarna, ser det.

När någon annan omogen stackare skriver på sociala medier att det måste vara massinvandringens fel att vi har bostadsbrist när vi svenskar har fött allt färre barn de senaste trettio åren, eller att förortsvåld och gruppvåldtäkter har ökat, då döms denne för hets mot folkgrupp och stämplas som okunnig och hatisk.

De sionistiska bedragarna har fått regimen att tro att de ser vackra och pråliga ut genom att ta emot flest migranter per capita i Europa och genom att glatt spendera tiotals miljarder av folkets skattepengar varje år på så kallade biståndsprojekt, utan kritisk uppföljning, där det mesta hamnar i korrupta fickor, går till vapeninköp och människohandel. Att massinvasionen bekostas med lånade pengar och kommer att få betalas av våra barn låtsas man heller inte om, det viktiga är att se bra ut för omvärlden.

När patrioter påpekar att den organiserade massinvandringen i praktiken innebär ett långsamt folkmord på vår ras, så skanderar regimen och stora delar av folket bara ännu mer hysteriskt: Åh, vilka vackra kläder! Vilket mönster och vilka färger!

Läs mer här:  

 https://www.nordfront.se/kejsarens-nya-klader-och-sionismen.smr