Laglöshetens hemlighet

För ett tag sedan så hade jag en diskussion med en helt vanlig svensk, en äldre kvinna, på 70 + närmare 80 och vi talade om barnbidrag vilket har varit på tapeten den senaste tiden.

Vi kom in på detta huruvida miljonärer och miljardärer skall få barnbidrag eller ej och det tyckte hon att de skulle få.

Det var självklart och enligt henne så handlade det inte om pengarna i sig utan om att barnbidraget är något som fortfarande håller svenskarna samman som ett slags kitt.

Hon menade på att om inte alla får barnbidrag (det skall minsann vara RÄTTVIST!! och hör sen!!) så kan ju de som inte får det lämna landet och vägra vara med om att betala skatt till landet.

Detta är ett typexempel på hur indoktrinerade svenskarna har blivit och är.

Ungefär som om detta skulle kunna få någon/några som tjänar miljon efter miljon och även miljarder i Sverige att lämna landet för att dom blir sura över att inte få barnbidrag. Kvinnan lever, fick jag veta, på en liten pension, en fattigpension, så som så många andra i Sverige men slog ändå ett slag för RÄTTVISA. Beundransvärt!!

Hur dessa miljonärer och miljardärer har tjänat ihop sina förmögenheter (var de kommer från) var inte intressant utan det som var intressant var att de betalade mycket i skatt så att hon skulle få kunna ha kvar sin fattigpension.

Detta med ”allas lika värde” hade uppenbarligen inte gått in hos henne.

Att dessa miljonärer och miljardärer (som hon ansåg skulle bli rättvist behandlade) inte har arbetat ihop sina förmögenheter med sina bara händer (som det brukar heta) utan har andra (har haft andra) som arbetar åt dem det slog henne inte i hennes rättvisepatos utan hon, som även menade sig ha Statare till förfäder, alltså forna tiders livegna/slavar/lantarbetare ansåg att alla skulle ha rätt till bidrag, till barnbidrag.

Om nu alla skall ha samma rätt och något slags ”allas lika värde gäller i praktiken” så borde ju alla ges samma chans att ha andra som arbetar ihop deras miljoner och/eller miljarder. Eller?

Hur ansträngande är miljonärernas (multimiljonärernas) och miljardärerna arbete om det överhuvudtaget går att kallas för arbete?

Går inte deras så kallade ARBETE (när de arbetar 24 timmar om dagen) ut på hur de skall kunna tjäna ännu mer miljoner/miljarder utan att arbeta?

Bryr de sig verkligen om ifall de får någon eller några tusenlappar i månaden i vad som kallas för barnbidrag?

Och det kitt som håller samman svenskarna (enligt henne, denna kvinna, och många andra) vad handlar det om om inte om rena floskler?

Är miljonärer och miljardärer intresserade av att höja hennes fattigpension eller av att göra det bättre för hennes barn och barnbarn, barnbarnsbarn?

Om inte vad handlar det då om för kitt annat än om KRYPANDE, om krypande med mössan i hand, som under statartiden och utan att det finns något som kan kallas för ”allas lika värde”?

När det kommer till skatt och till det faktum att en miljonär/en multimiljonär/miljardär betalar mer i skatt än en fattigpensionär eller någon som tjänar 25.000 eller kanske runt 30.000 i månaden är det orättvist? Handlar det om orättvisa?

Handlar det inte mer om MÄNNISKOSYN?

Om en fattigpensionär eller någon med en inkomst på runt 30.000 hade fått betala lika mycket i skatt som en höginkomsttagare, en miljonär, en multimiljonär/miljardär hade den då haft något att leva av om allt hade gått till skatt? Hur hade det sett ut?

Vad det handlar om är människosyn! Det handlar om en syn som säger att alla kan bli rika om de bara vill och anstränger sig. Om att alla kan bli miljonärer/multimiljonärer/miljardärer och att om de inte blir det så är det något fel på människan, på personen själv.

Denna vedervärdiga syn på människan har den så kallade arbetsklassen anammat på grund av att de har blivit indoktrinerade av medelklassen och av överklassen som menar att alla har ett lika värde utan att de innerst inne tycker det.

Det är pengar som ger en människa, en person dess värde, och särskilt inom arbetarklassen.

Men idag finns det ingen arbetarklass kvar att tala om för alla och även en städerska, en undersköterska och en rörmokare, en postanställd (som exempel) kan ta lån på banken för att köpa sig en villa för flera miljoner och som de ser som sin egendom trots att det är banken som äger deras villa/villor.

Då går de med i villaägarnas förening där det finns dom som kan tala för deras sak om de inte kan det själva och ett tu tre så har priset på deras villor från ena året till det andra ökat med en miljon eller mer.

Att de är arbetare vill de inte kännas vid så länge det finns andra som inte äger sina bostäder utan bor i hyreslägenheter. Dessa skall sättas åt och speciellt om de inte arbetar med blod, svett och tårar, som de själva påstår sig göra.

Den arbetarklass som tidigare var en arbetarklass har fåtts till att tro att de tillhör medelklassen eller överklassen för att de kanske råkar ha ett hus/en villa som värderas till många miljoner och på så sätt har en klass som fanns tidigare lyckats utrotas.

Nu handlar det om PROLETÄRER (om proletärklassen). Om människor som inte har sett om sitt hus av den ena eller den andra anledningen och som inte har något hus/villa (som kanske inte har velat ha det).

Det är hemlösa, missbrukare, fattigpensionärer, invandrare, asylsökande, papperslösa socialbidragstagare, psykiskt sjuka, fanatiska kristna med flera skumma element som det inte går att få något grepp om inom arbetarklassen och som alla klumpas ihop till ett och samma (som enligt dem tillhör till den tärande sektorn) för att arbetarklassen har belånat sig upp över öronen och sagt ja till att bli bankernas slavar/livegna.

De skall sättas åt och speciellt de som är svenskar. Invandrare (nysvenskar) och så kallade papperslösa har många av dem förståelse för men ve den svensk som inte arbetar som dem och så att svetten lackar och helst 24 timmar om dygnet. De blir deras hatobjekt även om deras eget arbete går ut på att säga JA, ja och ännu mer ja eller på att vända papper om de får en position inom medelklassen!