Anpassning!
Att kunna (vilja) anpassa sig oavsett till vad (vem/vilka) är en förutsättning för den som önskar tillhöra en gemenskap/ett kollektiv, stort eller litet och dom flesta människor är beredda på att gå hur långt som helst i sin strävan efter att anpassa sig, att bli anpassade (få en tillhörighet) till något eller någon/några, till olika rörelser, organisationer och partier (politiska partier) och inte minst till de kyrkor/samfund som finns och som består av några eller många människor.
Av människor som även de har tvingats (tvingas) att anpassa sig till något och/eller till några människor.
I så kallade demokratier löser man detta dilemma (problem) genom KOMPROMISSER för endast anpassning till det rådande, till makten, till dem som så att säga styr, hade gjort ett sådant samhälle eller land till en diktatur och ingen vill väl leva i en diktatur?
Därför gäller det att kompromissa (på alla nivåer och överallt) och sedan anpassa sig till kompromisserna för att kunna bli anpassad.
För att kunna bli en duktig och lydig (laglydig) människa med hedern i behåll. Men precis som i diktaturer så är det bara den eller dom som har någon form av makt som tillåts att aktivt kompromissa (att lägga fram förslag till andra ledare som tas emot eller förkastas).
De övriga, majoriteten, måste rätta in sig i ledet och anamma kompromisserna som har gjorts av dom så kallade ledarna oavsett vad de är ledare för. I och med det så har de, den stora massan, majoriteten, blivit dubbelt anpassade.
Dels är de anpassade till dem som från början styrde och ställde och dels till dem som genom sin kompromissvilja har blivit sina egna herrar genom att de i sin tur kan styra och ställa över andra oavsett rörelse, parti, organisation, kyrka/samfund eller vad de företräder.
Inget har dock förändrats något nämnvärt eftersom det gamla (låt säga den diktatoriska ordningen) finns kvar och som talar om hit men inte längre eftersom det finns sådant som det inte går att kompromissa om.
Under socialdemokratins framväxt så nöjde sig de så kallade arbetarna (arbetarklassen) med att få högre och högre lön när de arbetade i fabriker och/eller arbetade för någon slags arbetsgivare och idag så nöjer sig även de som arbetar inom stat och kommun med att lönekuvertet blir allt fetare och fetare så att de kan konsumera mer och mer.
Som om pengar (något utanför människan) kan definiera en människa och göra den mänsklig ju mer den kan konsumera.
När människan får sitt värde på grund av hur mycket den kan konsumera (med andra ord hur mycket pengar den tjänar vilket leder till status och ära) efter att ha anpassat sig till döds (till det ena eller till det andra) är det då inte något fel på majoriteten av mänskligheten?
Vad är det för fel när vissa människor kan anpassa sig hur mycket som helst, andra mindre och ett fåtal knappast något och deras (allas) värde bestäms av hur mycket pengar de tjänar eller vilka titlar (utbildningar) de har?
Om vi ser till politiker så sägs det att dessa skall spegla samhällets alla sorter av människor men är så fallet när de efter att ha blivit högt avlönade politiker (avlönade av samhället) anpassar sig till något helt annat?
När de avlägsnar sig från en grupp (den grupp de tillhörde från början) för att tillhöra en annan grupp (en högavlönad grupp med många privilegier) och går med denna grupp även om de inte har något att komma med gällande utbildning?
Då kan det inte handla om annat än om anpassning! Vad har som ett exempel en undersköterska som arbetar inom en kommun för gemenskap med en undersköterska (före detta undersköterska) som har blivit en riksdagsledamot för något slags politiskt parti? Har de någon ekonomisk, social, kulturell gemenskap med varandra?
Vem av dem har tvingats att anpassa sig mest (till 100% för att få ta del av köttgrytan) och vad kommer det sig att den ena har gjort det men inte den andra?
Betyder det att den som har anpassat sig (till att bli en riksdagsledamot eller en partiledare) är mer intelligent, intellektuell, eller smartare än den andra trots samma utbildning, eller beror det på att de drivs och styrs av olika naturer (människonaturer) där den ena har så kallat ANSVAR som folkvald och den andra inte har något sådant ansvar att tala om och som i och med det måste förlita sig på att den som har ansvar kompromissar bra och rätt och med allt och med alla så länge den kan få ha sin lön och sina privilegier kvar?
Vad leder sådana kompromisser till för den/dem som inte har ansvar? Vad är ansvar i Jesus/Guds rike? Är det samma sak som att ha ansvar för världen och för världens väl och ve eller talar Jesus/Gud om sitt rike kontra världens rike? Vilket rike har vi som kristna ansvar för? Om vi har ansvar för hans rike skall vi då anpassa oss till världens rike? Skall all vår strävan gå ut på att försöka kompromissa med världen och med människor som är av världen? Om vi gör det eller vill göra det så blir konsekvensen att vi tillhör världen. Det går inte att tjäna två herrar samtidigt!!
