Jesus vill leda oss in i hela sanningen
När en människa blir frälst så har Jesus/Gud lovat att leda den in i hela sanningen (in i hans sanningar) men människan måste själv vilja bli ledd in i hela sanningen och det är inget som sker över en dag.
Det är en ”vandring” med Jesus som påbörjas efter frälsningen (en vandring som fortsätter resten av livet) och i takt med att människan fortsätter vandringen så lär den sig mer och mer om Jesus/Gud och om hans sanningar. Den lär känna sin Herre.
Vid frälsningsupplevelsen (strax därefter) är den likt ett spädbarn i Kristus (efter vad bibeln lär) som måste börja med att inta flytande föda (ett nyfött barn kan inte äta vad som helst) för att sedan successivt övergå till fast föda som barn måste göra när de föds in i världen.
Människan kan inte ta till sig all kunskap direkt men lär sig som sagt efter hand mer och mer om Jesus/Gud (och hans sanningar), trots att den åker på törnar (kanske faller gång efter annan som små barn när de lär sig att gå) eller råkar ut för det ena bakslaget efter det andra.
Jesus/Gud säger inte att det är lättatt följa honom utan tvärtom. Han ber oss att beräkna kostnaden! Är vi beredda att ge upp allt för honom? Även familj och vänner? Han säger också att som jag har lidit i världen så kommer också ni att få lida (ni kommer att bli hatade och förföljda av världen).
Detta är något helt annat än vad kyrkorna och samfunden predikar/lär. För dessa handlar det bara om att få så många anhängare (medlemmar) som möjligt och därför kommer ofta dessa sanningar som en chock för ett nyfrälst Guds/Jesus barn som kanske börjar att tvivla på om den verkligen har blivit sant frälst när den tittar sig runt i kyrkorna (det är i regel till någon kyrka den går efter sin frälsning och i hopp om att finna likasinnade) och ser alla tillsynes glada och lyckliga och problemfria människor.
Den försöker att anpassa sig till något som är lögn (som nämnts är det inte lätt utan svårt att vandra med Jesus/Gud) och kan börja att tänka att det är den det är fel på.
Att det har blivit något fel med dennes frälsning. Därefter kan den börja att skuld och skambelägga sig själv och anse sig vara ovärdig Jesus/Gud vilket kan leda till att den går tillbaka till världen och/eller återfaller till destruktiva tankar, handlingar när den jämför sig med alla andra i kyrkan som verkar så glada och lyckliga och som villigt suger åt sig allt vad de så kallade lärarna där säger oavsett vad de säger och även om det de säger (det som kyrkan tror på och står upp för), är så långt från Jesus/Gud och hans sanningar som det bara går att komma.
Av den anledningen har jag skrivit i många av mina blogginlägg att det är farligt för ett nyfrälst Guds/Jesus barn att vistas i kyrkorna och i samfunden då den successivt bryts ner av dessa och om den inte är stark nog i sin tro, slutligen fås till att anamma vad människor, människor som har som sitt främsta mål att få en kyrka eller samfund att gå runt, tycker, tänker och tror.
Kyrkan (samfundet) är för dem (för dessa människor) viktigare än Jesus/Gud och hans sanningar och det kan en nyfrälst (som har blivit sant frälst till Jesus/Gud och upplevt Jesus/Guds kallelse och tagit emot den) med sina nyfrälsta öppna och klara ögon både se och känna till skillnad mot dem som har varit i kyrkorna längre och som har anpassat sig till dem och som därmed har förlorat förmågan att se klart och kunna urskilja vad som är kyrkans eller rättare sagt människors vilja och vad som är Jesus/Guds vilja.
Detta har lett till att de/kyrkorna KOLLEKTIVT har börjat att se på allt som VERKAR bra och som LÅTER gott och som SER gott ut, som om det automatiskt vore Jesus/Guds vilja utan att så behöver vara fallet.
Som frälsta till Jesus/Gud har vi fått hans Ande boende inom oss och ANDEN, inte någon kyrka, vittnar om att vi tillhör Jesus/Gud.
Vi har direktkontakt med honom var vi än befinner oss och vad vi än gör och behöver inte fråga någon människa om vad vi skall tycka, tänka eller tro i hopp om att bli accepterade av den eller av någon kyrka eller något samfund.
Vi har tillgång till Jesus/Gud dygnet runt och han har lovat att vara med oss in till tidens slut om vi vill vara med honom och om vi vill följa honom.
Jesus/Gud tvingar sig inte på någon. Trots att en människa har blivit frälst så har den kvar sin fria vilja och kan göra val. Den kan välja Jesus/Gud eller något annat.
Vid frälsningen (när en människa föds på nytt i Jesus) får människan en ny natur, den nya naturen i Kristus men det betyder inte att den gamla naturen, den gamla människonaturen eller syndanaturen, raderas ut helt.
Om så hade varit fallet så hade vi alla blivit gudar (gudomliga) efter frälsningen.
Vi hade då inte endast och tids nog blivit lika Jesus utan vi hade blivit Jesusar/gudar med samma status som Jesus.
Den gamla människonaturen (syndanaturen) ligger ständigt på lur efter frälsningen (den kommer aldrig att försvinna under detta jordeliv) och vill ta över men så länge som människan håller sig nära Jesus/Gud (håller fast vid frälsningen, vid Jesus/Gud) så kan den inte ta över.
Jesus/Guds Ande är starkare än anden i världen (starkare än köttet) och alla andra andar. Det är vad Jesus/apostlarna och bibeln lär men inte vad kyrkorna och samfunden lär för om de hade lärt detta så hade kyrkorna och samfunden ganska snart avfolkats och vad hade då hänt med alla så kallade präster och pastor och andra som får sitt levebröd av kyrkan/samfundet och som kan leva gott av det och av SIN KÄRLEK TILL VÄRLDEN (en kärlek som är ömsesidig)?
Jesus/Gud vill att vi skall vandra med honom av egen fri vilja och inte av TVÅNG! Han skapade dom första människorna, Adam och Eva med en fri vilja (han ville ha vänner).
De kunde välja att vandra med Gud eller rättare sagt att LYDA Gud eller att vandra sina egna vägar. De valde att vara olydiga mot Gud (göra vad dom själva ville göra) genom att äta av den förbjudna frukten i Edens lustgård. Resten, vad som hände, känner ni säkert till själva.
På samma sätt har vi, dagens ”kristna”, en fri vilja trots frälsningen. Vill den som har blivit frälst vandra bort från Jesus/Gud så kan den göra det och om den inte vill komma tillbaka till Jesus/Gud (vända om) så förlorar den sin frälsning eftersom frälsningen endast finns i Jesus/Gud och ingen annanstans.
Jesus/Gud vill att den (de) som har vandrat bort skall komma tillbaka till honom och han kallar dem tillbaka på olika sätt (även genom att använda sig av människor som tjänar/som vill tjäna honom) men om den vägrar så släpper han den och låter den gå/vandra sina egna vägar.
Det låter tufft och obarmhärtigt (från Jesus/Guds sida) men betänk hur fel det hade blivit om en människa (människor) skulle kunna ha kvar sin frälsning till/i Jesus/Gud om den inte är intresserad av att följa och att lyda honom utan istället börjar att följa och lyda andra gudar, tar till sig andra läror (villoläror) eller går i ok/i par med världen, med anden i världen, men trots det använder sig av Jesus/Guds namn när det passar den själv.
Ingen blir frälst av att läsa bibeln och att lära sig den (kanske utan och innan) för att sedan kunna rabbla upp bibelcitat vid passande tillfällen.
Det finns inget stöd i bibeln för att någon blir frälst av att lära sig vad som står i bibeln eller att Jesus/Gud efter ett tag (även om det tar tid) frälser en människa (människor) som lägger ner mycket tid och energi på att lära sig bibeln eller på att gå till någon kyrka (delta i dess aktiviteter) och som en slags belöning för detta, för att den/de har varit så duktiga och verkligen ansträngt sig, blir frälsta.
Vad Jesus/Gud, apostlarna och bibeln lär är att Jesus/Gud kallar människan till sig först (visar sig för den på något sätt, kallar den till frälsning). Se Paulus och alla andra människor som vi kan läsa om i både GT och i NT.
Om människan tar emot frälsningen (tar emot Jesus/Gud och får direktkontakt med honom via hans Ande här på jorden) så får den ett naturligt intresse av att lära känna honom, hans sanningar, och av att läsa bibeln (hans ord).
Den vill vara nära Jesus/Gud för han som den har kommit till tro på och älskar vill den, vilket är naturligt, lära känna.
Bibeln är således en andrahandskälla, en vägvisare, som talar om hur den som har blivit frälst/troende på Jesus/Gud (och som ”strävar” efter att följa/lyda honom) skall agera i olika situationer den ställs inför i världen eller i någon församling (kyrka) om den är med i en sån.
En bok (ord) även om det är bibeln, kan inte frälsa någon. Det kan bara den ”levande” Jesus/Gud om han vill och när han vill. Guds/Jesus rike är inte bokstav (ord) utan Ande.
Med andra ord finns bibeln till som hjälp för de troende (de som har blivit frälsta till Jesus/Gud) och den talar om hur de skall kunna veta och förstå vad som är Jesus/Guds vilja när och om den/de känner sig osäkra i olika situationer.
Samtidigt så är bibeln en källa till kraft och stöd för dem som har blivit Jesus/Guds barn (frälsta till honom).
Jesus/Gud, apostlarna och bibeln lär att tron kommer genom predikan (det är sant). Om ingen predikar (talar om Jesus/de glada nyheterna) hur skall då människor kunna komma till tro på honom?
Av den anledningen så ”predikas” det hysteriskt i kyrkorna och i samfunden (på bloggar och hemsidor) men det är dessvärre ett urvattnat evangelium, ett kärleksbudskap för världen, vilket tilltalar människors köttsliga sinne (den gamla människonaturen) och som predikas UTAN ANDENS KRAFT, utan att Jesus/Gud är med.
Man blandar Guds Jesus sanningar med Satans lögner på grund av ”kärlek till världen” (för att predikanterna inte vill stöta sig med världen) och för att kunna värva så många anhängare som möjligt i syfte att kunna uppnå vinning för egen del. För att kunna nära sitt eget kött.
Jesus/Gud och apostlarna lär dock att kött aldrig kan bli Ande (samt att Ande inte kan bli kött) och det innebär att den som predikar i sitt kött (för att uppnå någon egen form av vinning, vinning för sin familj eller vinning för kyrkan etcetera) och som med andra ord inte är ledd av Guds/Jesus Ande kan predika 24 timmar om dygnet i månader eller år i sträck utan att en enda människa kommer till SANN tro på Jesus/Gud.
Det enda som möjligen händer är att människor kommer till tro på kyrkan eller på samfundet (som har så många trevliga aktiviteter) eller på någon/några människor där (på prästen, pastorn eller på någon med andra titlar och som är snäll) och det är ju inte vad Jesus/Gud vill.
Apostlarna (Paulus) skrev inte sina brev till de ofrälsta (ofrälsta kan inte förstå vad Jesus/Gud talar om eller vad han vill) utan till församlingarna (Guds församlingar) och till de frälsta så att dessa (de frälsta) skulle kunna bli i stånd att predika, och att under ledning av Guds/Jesus Helige Ande, predika ett sant och oförfalskat evangelium.
Som troende och frälsta till Jesus/Gud (som hans lärjungar) så är det vår plikt/vår uppgift att föra evangeliet (alltså det sanna och oförfalskade evangeliet) ut i världen bland människor (vi vandrar i förberedda gärningar!) i kraft av Jesus/Guds Ande och inte i kraft AV OSS SJÄLVA ELLER I KRAFT AV NÅGOT SOM KALLAS FÖR KYRKOR/SAMFUND.
Gör vi det så har vi fullföljt vår uppgift (plikt) och sedan är det upp till Jesus/Gud att sköta resten.
Det är han (inte vi) som bestämmer vem/vilka som kommer att ta emot honom (samt hur och när det eventuellt sker) och vilka som blir frälsta till honom. Vilka som blir Guds/Jesus barn. Det är inget vi kan påverka på något sätt hur mycket vi än vill att ”alla skall bli frälsta” och då speciellt våra nära och kära i första hand!!