Det antikristliga systemet
I samband med tron på en kommande antikrist med världsmakt, har man ofta hänvisat till de ord i bibeln som säger att man inte skall kunna köpa och sälja utan att ha vilddjurets/odjurets märke på handen eller på pannan.
“Och det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet. Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666” (Upp. 13: 16-18)
En del verkar tro att odjuret är en person, en antikrist, som skall framträda utan att några förberedelser har gjorts och först efter det börja bygga upp sitt imperium. De förstår inte att det antikristliga systemet snart är färdigt för att tas i bruk och att det är ett världsrike som genom en jättelik kontrollapparat kommer att tvinga alla människor till lojalitet med en satanisk världsordning, ett antikristligt ekonomiskt, socialt, religiöst och andligt system under vilket majoriteten av världens befolkning kommer att vara slavar.
Så länge det förkunnas att odjuret/vilddjuret i uppenbarelseboken är en personlig antikrist som saknar medhjälpare på jorden, samt att han skall träda fram efter “brudens” (församlingens) uppryckning, så märker man inte vad som sker idag och att de ogudaktiga gör sig beredda på att utplåna en stor del av mänskligheten. Det är satans plan. Satans plan har alltid varit att förgöra Guds skapelse.
Under tiden som de kristna (och alla andra) slumrar, befinner sig i djup dvala, ägnar sig åt att träta med varandra eller glor på sinnesförslöande tv program, erövrar den ateistiska antigudsrörelsen, hela världen. Man förstår inte att Guds och mänsklighetens fiende redan är här och dominerar denna världen.
Istället för att avslöja hans planer låter man honom fortsätta att tillsammans med sina anhängare, stjäla länder, ta ifrån befolkningarna deras frihet och skapa misär samt kaos överallt.
Vem är nu lögnare om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har heller inte Fadern. Den som erkänner Sonen har också Fadern” ( 1. Joh. 2: 22-23)
Det fanns många antikrister redan på Johannes tid och alla som förnekar att Jesus är Kristus kan enligt skriften vara den “antikrist” som uppenbarelseboken talar om. Den antikristliga anden, ogudaktighetens ande var i verksamhet redan under det första kristna århundradet i det som bibeln beskriver som “laglöshetens hemlighet”.
“Ty laglösheten är redan verksam, som en hemlighet; det som återstår är att han som ännu hindrar röjs ur vägen. Då skall den Laglöse uppenbaras, han som herren Jesus skall dräpa med andedräkten ur sin mun och förinta med glansen vid sin ankomst. Den Laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under och med orättfärdighetens alla konster, som bedrar dem som går i fördärvet - de har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem. Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan har valt orättfärdigheten” ( 2.Tess. 2: 7-12)
Att en person från den antikristliga gruppen, väljs till president när den gigantiska kontrollapparaten till fullo kan börja tas i bruk vilket kommer att ske när kontanterna har avskaffats, nationerna upplösts, den privata egendomen förbjudits och friheten reducerats till ett minimum för alla utom för psykopaterna som äger bankerna (världens ekonomier) samt deras vänner, är högst troligt.
“De har inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde har räddat dem” Tror vi på detta eller är det kärlekslöst att tro på vad Guds ord talar om för oss? Ska vi istället skriva om Guds kärlek och nåd över alla som har brutit hans bud och som i detta fall inte har velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem?
Hur kan det ske utan att man förändrar Guds ord genom att lägga till något i stil med att det visst finns en möjlighet att alla kan bli räddade och att Gud inte alls låter villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda? Skulle inte det vara samma sak som att säga att Gud har fel? Om någon anser att Gud har fel, hur kan han eller hon då tro på honom och kalla sig kristen?
Är det inte sådant här som den romersk katolska kyrkans (skökans) prästerskap har sysslat med sedan kristendomen blev statsreligion och lierade sig med den världsliga makten i början av 300 talet och som de fortfarande sysslar med?
Steg för steg har man förvandlat den apostoliska läran, Jesus Kristus rena lära och hans evangelium om Guds rike (som bygger på sanning, rättfärdighet och kärlek), till människomeningar (människopåbud) för att man inte har velat stöta sig med de världsliga makthavarna och världens furste.
Resultatet ser vi i form av en avfällig, splittrad och oenig kristenhet som är uppdelad i en massa falanger och skumma sekter trots att bibeln, som är en och samma för alla dessa falanger och sekter, talar om en Guds församling som endast rent geografiskt är uppdelad i flera församlingar, och om Kristi kropp som en levande organism där de enskilda församlingsmedlemmarna ses som lemmar av samma kropp.
Bibeln talar inte om kyrkosystem och om partibildningar som skall finnas till för att vara människor till lags. Bibeln talar inte ens om några kyrkor. Det är först i de nyare översättningarna av bibeln som ordet kyrka överhuvudtaget nämns.
Avfallet som tog fart när man började bygga och dyrka kyrkorna, inklusive de kyrkliga ledarna som av många kristna ses likt ställföreträdande Gudar på jorden (se påven), har snart nått sin kulmen med den sataniska världsordningen och det har lett till att de kristna auktoriteterna numera öppet kan förfalska Guds ord utan att någon reagerar eller vågar reagera.
Det står riktigt illa till i Guds församling och jag ser det som min plikt att tala om det. De som i tanke eller i handling (pannan är en symbol för tanke och handen för handling) tar emot världens ateistiska ideologi, tar emot vilddjurets märke och blir således djävulens barn.
“Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader.” (Joh. 8:44)
Har vi däremot Kristi sinne, så är vi Guds barn.
“Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud” (Joh. 1:12-13)
Det är vårt sinne som kan bli ett redskap i djävulens eller Guds hand. Om man tänker som den onde och arbetar för hans ideologi, så har man vilddjurets märke på pannan och på handen. Man har valt den herre man vill tjäna och det går inte att tjäna två herrar samtidigt.
“Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon” (Matt. 6:24)
För att kunna handla enlig Guds vilja måste vi få så mycket som möjligt av Jesus tänkande.
“Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus” (Fil. 5:2)
Satan och hans anhängare önskar fred men en annorlunda fred som inte stämmer överens med den kristna läran, Guds ord och Guds vilja. De önskar fred för att kunna få vara ifred med vad de har stulit så att de kan förbereda nästa steg framåt mot mänsklighetens fullständiga förslavning och förintelse.
Freden är för ett fåtal (som det ser ut idag) men ingen fred kommer någonsin att kunna uppnås mellan de få individer som styr världen när resten har eliminerats eller robotiserats, allt enligt deras agenda. Det beror på att deras herre och fader, inte vill ha fred under några omständigheter. Han är en upprorsmakare och har så varit från första början.
Han vill alla människors undergång (även den självutnämnda elitens) men utnyttjar de styrande på olika nivåer, för sina egna syften. Han vet att det är auktoriteterna inom de olika områdena som med list och lögn, kan snärja enskilda människor vilka tillhör den så kallade “stora massan“. Ju fler de lyckas snärja ju större blir hans makt.
Dessa auktoriteter är hans duktiga drängar. De drivs av mammon och kan liksom sin herre omskapa sig så att de framstår som ljusets änglar inför en lättlurad och lättmanipulerad allmänhet. De talar ofta och gärna om fred men om fred utan rättvisa.
För kristna, men också för många andra religioners anhängare inklusive de flesta bland ateisterna, är begreppet “fred” förbundet med rättvisa. Fred skapas då kriminella får sitt rättmätiga straff och det stulna återlämnas till den legitime ägaren.
De talar också ofta och gärna om demokrati men om demokrati utan folkmakt, ja helt enkelt utan folket. Den demokrati som den självutnämnda eliten önskar, består av en centralisering av makten och ett utplånande av nationerna. För kristna, men också för många andra religioners anhängare inklusive de flesta bland ateisterna, är begreppet “demokrati” förknippat med folkmakt eller åtminstone med något som inkluderar folket i olika beslutande processer.
De talar också ofta och gärna om solidaritet men om en solidaritet mellan dem som blivit bestulna, utsugna och fråntagna sin frihet. Den solidaritet de önskar är en påtvingad solidaritet som de själva (eliten) har ställt sig utanför. En solidaritet vars syfte är att ytterligare kunna plundra befolkningarna in på bara skinnet vilket man gjorde “helt lagligt” under kommunisttiden i det forna sovjet.
“Och det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet. Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666” (Upp. 13: 16-18)
En del verkar tro att odjuret är en person, en antikrist, som skall framträda utan att några förberedelser har gjorts och först efter det börja bygga upp sitt imperium. De förstår inte att det antikristliga systemet snart är färdigt för att tas i bruk och att det är ett världsrike som genom en jättelik kontrollapparat kommer att tvinga alla människor till lojalitet med en satanisk världsordning, ett antikristligt ekonomiskt, socialt, religiöst och andligt system under vilket majoriteten av världens befolkning kommer att vara slavar.
Så länge det förkunnas att odjuret/vilddjuret i uppenbarelseboken är en personlig antikrist som saknar medhjälpare på jorden, samt att han skall träda fram efter “brudens” (församlingens) uppryckning, så märker man inte vad som sker idag och att de ogudaktiga gör sig beredda på att utplåna en stor del av mänskligheten. Det är satans plan. Satans plan har alltid varit att förgöra Guds skapelse.
Under tiden som de kristna (och alla andra) slumrar, befinner sig i djup dvala, ägnar sig åt att träta med varandra eller glor på sinnesförslöande tv program, erövrar den ateistiska antigudsrörelsen, hela världen. Man förstår inte att Guds och mänsklighetens fiende redan är här och dominerar denna världen.
Istället för att avslöja hans planer låter man honom fortsätta att tillsammans med sina anhängare, stjäla länder, ta ifrån befolkningarna deras frihet och skapa misär samt kaos överallt.
Vem är nu lögnare om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har heller inte Fadern. Den som erkänner Sonen har också Fadern” ( 1. Joh. 2: 22-23)
Det fanns många antikrister redan på Johannes tid och alla som förnekar att Jesus är Kristus kan enligt skriften vara den “antikrist” som uppenbarelseboken talar om. Den antikristliga anden, ogudaktighetens ande var i verksamhet redan under det första kristna århundradet i det som bibeln beskriver som “laglöshetens hemlighet”.
“Ty laglösheten är redan verksam, som en hemlighet; det som återstår är att han som ännu hindrar röjs ur vägen. Då skall den Laglöse uppenbaras, han som herren Jesus skall dräpa med andedräkten ur sin mun och förinta med glansen vid sin ankomst. Den Laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under och med orättfärdighetens alla konster, som bedrar dem som går i fördärvet - de har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem. Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan har valt orättfärdigheten” ( 2.Tess. 2: 7-12)
Att en person från den antikristliga gruppen, väljs till president när den gigantiska kontrollapparaten till fullo kan börja tas i bruk vilket kommer att ske när kontanterna har avskaffats, nationerna upplösts, den privata egendomen förbjudits och friheten reducerats till ett minimum för alla utom för psykopaterna som äger bankerna (världens ekonomier) samt deras vänner, är högst troligt.
“De har inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde har räddat dem” Tror vi på detta eller är det kärlekslöst att tro på vad Guds ord talar om för oss? Ska vi istället skriva om Guds kärlek och nåd över alla som har brutit hans bud och som i detta fall inte har velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem?
Hur kan det ske utan att man förändrar Guds ord genom att lägga till något i stil med att det visst finns en möjlighet att alla kan bli räddade och att Gud inte alls låter villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda? Skulle inte det vara samma sak som att säga att Gud har fel? Om någon anser att Gud har fel, hur kan han eller hon då tro på honom och kalla sig kristen?
Är det inte sådant här som den romersk katolska kyrkans (skökans) prästerskap har sysslat med sedan kristendomen blev statsreligion och lierade sig med den världsliga makten i början av 300 talet och som de fortfarande sysslar med?
Steg för steg har man förvandlat den apostoliska läran, Jesus Kristus rena lära och hans evangelium om Guds rike (som bygger på sanning, rättfärdighet och kärlek), till människomeningar (människopåbud) för att man inte har velat stöta sig med de världsliga makthavarna och världens furste.
Resultatet ser vi i form av en avfällig, splittrad och oenig kristenhet som är uppdelad i en massa falanger och skumma sekter trots att bibeln, som är en och samma för alla dessa falanger och sekter, talar om en Guds församling som endast rent geografiskt är uppdelad i flera församlingar, och om Kristi kropp som en levande organism där de enskilda församlingsmedlemmarna ses som lemmar av samma kropp.
Bibeln talar inte om kyrkosystem och om partibildningar som skall finnas till för att vara människor till lags. Bibeln talar inte ens om några kyrkor. Det är först i de nyare översättningarna av bibeln som ordet kyrka överhuvudtaget nämns.
Avfallet som tog fart när man började bygga och dyrka kyrkorna, inklusive de kyrkliga ledarna som av många kristna ses likt ställföreträdande Gudar på jorden (se påven), har snart nått sin kulmen med den sataniska världsordningen och det har lett till att de kristna auktoriteterna numera öppet kan förfalska Guds ord utan att någon reagerar eller vågar reagera.
Det står riktigt illa till i Guds församling och jag ser det som min plikt att tala om det. De som i tanke eller i handling (pannan är en symbol för tanke och handen för handling) tar emot världens ateistiska ideologi, tar emot vilddjurets märke och blir således djävulens barn.
“Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader.” (Joh. 8:44)
Har vi däremot Kristi sinne, så är vi Guds barn.
“Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud” (Joh. 1:12-13)
Det är vårt sinne som kan bli ett redskap i djävulens eller Guds hand. Om man tänker som den onde och arbetar för hans ideologi, så har man vilddjurets märke på pannan och på handen. Man har valt den herre man vill tjäna och det går inte att tjäna två herrar samtidigt.
“Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon” (Matt. 6:24)
För att kunna handla enlig Guds vilja måste vi få så mycket som möjligt av Jesus tänkande.
“Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus” (Fil. 5:2)
Satan och hans anhängare önskar fred men en annorlunda fred som inte stämmer överens med den kristna läran, Guds ord och Guds vilja. De önskar fred för att kunna få vara ifred med vad de har stulit så att de kan förbereda nästa steg framåt mot mänsklighetens fullständiga förslavning och förintelse.
Freden är för ett fåtal (som det ser ut idag) men ingen fred kommer någonsin att kunna uppnås mellan de få individer som styr världen när resten har eliminerats eller robotiserats, allt enligt deras agenda. Det beror på att deras herre och fader, inte vill ha fred under några omständigheter. Han är en upprorsmakare och har så varit från första början.
Han vill alla människors undergång (även den självutnämnda elitens) men utnyttjar de styrande på olika nivåer, för sina egna syften. Han vet att det är auktoriteterna inom de olika områdena som med list och lögn, kan snärja enskilda människor vilka tillhör den så kallade “stora massan“. Ju fler de lyckas snärja ju större blir hans makt.
Dessa auktoriteter är hans duktiga drängar. De drivs av mammon och kan liksom sin herre omskapa sig så att de framstår som ljusets änglar inför en lättlurad och lättmanipulerad allmänhet. De talar ofta och gärna om fred men om fred utan rättvisa.
För kristna, men också för många andra religioners anhängare inklusive de flesta bland ateisterna, är begreppet “fred” förbundet med rättvisa. Fred skapas då kriminella får sitt rättmätiga straff och det stulna återlämnas till den legitime ägaren.
De talar också ofta och gärna om demokrati men om demokrati utan folkmakt, ja helt enkelt utan folket. Den demokrati som den självutnämnda eliten önskar, består av en centralisering av makten och ett utplånande av nationerna. För kristna, men också för många andra religioners anhängare inklusive de flesta bland ateisterna, är begreppet “demokrati” förknippat med folkmakt eller åtminstone med något som inkluderar folket i olika beslutande processer.
De talar också ofta och gärna om solidaritet men om en solidaritet mellan dem som blivit bestulna, utsugna och fråntagna sin frihet. Den solidaritet de önskar är en påtvingad solidaritet som de själva (eliten) har ställt sig utanför. En solidaritet vars syfte är att ytterligare kunna plundra befolkningarna in på bara skinnet vilket man gjorde “helt lagligt” under kommunisttiden i det forna sovjet.
