Laglöshetens hemlighet

Som kristen förväntas man inte ha någon annan åsikt än den att Israel är en toppenstat, att alla judar är trevliga och att judendomen är en underbar religion utan några brister.

Om det nu hade förhållit sig på det sättet kan man som kristen fråga sig varför Gud sände Jesus (både Gud och människa, dessutom född som jude) ner till jorden för att frälsa de ofrälsta såväl judar som hedningar. Hans mission var ju främst riktad mot sitt eget folk (judarna) och att som kristen inte erkänna det faktum att ett nytt förbund mellan Gud och alla (på Abrahams Gud) troende människor, skapades i och med Jesus, är att förneka både Jesus, hans gärningar och hans lära.

Om det hade varit Guds vilja att det gamla förbundet (enbart mellan judar och Gud) skulle gälla för all evighet, varför då sända Jesus för att upprätta ett nytt förbund där alla människor (på Gud och Jesus troende) får lov att ingå och där ingen grupp är förmer än någon annan utan där alla är lika inför Kristus.

“Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet. (Gal. 3:28-29, Bibel 2000).

Gud valde inte ett folk (judarna) utan han valde en rättfärdig man som hette Abraham. Abraham var ingen jude. Han var inte heller en israelit. När Gud gjorde sin ursprungliga överenskommelse med honom existerade det varken några israeliter eller judar. Men Gud förklarade att hans ättlingar skulle bli Guds egendomsfolk som han skulle använda som ett exempel på de välsignelser och förbannelser som blir konsekvensen av att lyda respektive inte lyda Gud.

“ Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. Om arvingarna är de som håller sig till lagen, då är tron tom och löftet upphävt“ (Rom. 4:13-14).

Då ett av Abrahams barnbarn fick namnet “Israel” kom folket att kallas Israels folk, Israels barn eller israeliter. En av dessa israeliter som blev huvudman för en av de tolv stammarna, hette Juda. Medlemmarna av denne Judas stam kom därmed att kallas judar.

Moses sade till judarna: “Om du inte troget följer allt som står i denna lag, allt som skrivits här i boken, och inte fruktar detta ärorika och fruktansvärda namn, Herren, din Gud, då skall Herren slå dig och dina efterkommande med ofattbara plågor, väldiga plågor som inte går över, svår sjukdomar som inte går över. Alla de farsoter som du darrade för i Egypten skall han skicka mot dig, så att de får dig i sitt grepp. Även alla sjukdomar och plågor som inte har nämnts i denna lagbok skall Herren låta hemsöka dig tills du har utplånats. Av er som förut var talrika som stjärnorna på himlen skall bara ett fåtal leva kvar, därför att du inte lyssnade till Herren, din Gud. Liksom Herren gladde sig åt att låta det gå er väl och göra er talrika, så skall han glädja sig åt att förinta och utplåna er, och ni skall ryckas bort från det land du nu kommer till och tar i besittning” (5 Mos. 28:58-63)

Som vi kan se (och det finns åtskilliga exempel i GT och NT) så är judarna Guds egendomsfolk både på gott och ont. Inte bara på gott som många (inte minst Gudsförnekande judar) tycks tro.

För att ett förbund ska kunna bestå (gäller alla förbund), krävs det att parterna som ingår i förbundet följer den överenskommelse som gjorts. En av parterna kan inte plötsligt börja agera hur som helst och göra vad den vill och sedan förvänta sig att förbundet ska kvarstå utan att påverkas.

Profeten Jeremia i Gamla testamentet talade om det nya förbundet “Det ska komma en tid, säger Herren då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund jag slöt med deras fäder när jag tog dem vida handen och förde dem ut ur Egypten, det förbundet med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne , säger Herren; Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. (Jer. 31:31-33).

Det finns människor som kallar sig kristna och som är av den uppfattningen att judar från hela världen har rätt att bosätta sig i Israel oavsett om de har någon anknytning till landet eller inte (ej heller knappt vet vad det ligger), med resultat att ursprungsbefolkningen trängs undan.

De menar att de hjälper Guds utvalda folk att flytta tillbaka till löfteslandet. Även judar som inte ens tror på Gud (sekulära judiska ateister) och än mindre på Jesus utan många gånger är emot Jesus lära och hans lärjungar det vill säga emot dessa naiva kristna, anses i vissa kristna kretsar, ha rätt att ockupera Israel. Bara för att de är judar!

Men det nya förbundet som de kristna måste erkänna om de ska kunna kalla sig kristna, är helt olikt det gamla eftersom det är ett andligt förbund mellan Gud och alla människor som tror på honom och hans son Jesus Kristus. Jesus sade: “ Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh. 14:6).

Israel är i det nya förbundet en andlig realitet och inte ett geografiskt land som judar med automatik har rätt till.

Jesus vägrade bli den konung som judarna hade föreställt sig (en konung i prakt, kommen med pompa och ståt, en som kunde utföra underverk) och som de hoppades skulle leda dem i kriget mot romarna och andra folk. Istället säger han: “Mitt rike hör inte till denna världen” (Joh. 18:36). De blev besvikna och förkastade honom då deras förhoppning var att hans övernaturliga krafter skulle hjälpa dem att nå politisk framgång.

“Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet” (Joh. 6:15).

Många judar väntar än i dag på sin messias, en stark politisk ledare, och det är tragiskt att ett stort antal kristna lider av andlig blindhet och därför inte kan se att denne politiske ledare kommer att vara antikrist, en världslig ledare vars motståndare kommer att vara Kristus sanna lärjungar oavsett vilken ras, nationalitet och folkgrupp de tillhör.

Till sist finns det bara två grupperingar som står mot varandra. En grupp som är för mammons rike (världens rike där antikrist är kung) och en annan grupp som är för Jesus rike (himmelriket, det andliga riket) där Jesus är kung.

“ Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon” (Matt: 6:24)

En sann kristen kan inte göra annat än att ta ställning mot politiska system som är människors och inte Guds skapelse men som utåt sett visar upp en from och religiös fasad.

“Jag säger er att många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets egna barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och skära tänder“. (Matt. 8:11-12).

Och slutligen Paulus ord:

“En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar men anden ger liv (2 Kor: 3:4-6).

Jag älskar dig Jesus Kristus min frälsare och bästa vän!