Laglöshetens hemlighet

Här publiceras politiskt inkorrekta texter ur ett kristet perspektiv

Lögnen om det demokratiska EU

Publicerad 2012-12-05 10:12:00 i EU,

Är det fler än jag som har funderat över hur viktigt det är med korrekt och relevant information när vi skall fatta beslut av olika slag. Utan information är det stor risk att vi fattar fel beslut (vad det än gäller) och konsekvenserna kan bli riktigt otrevliga för att inte säga rent katastrofala.

Den som tänker emigrera till något främmande land, köper inte gärna en enkelbiljett och drar iväg från ena dan till den andra utan att veta något om landet ifråga, som till exempel var han skall bo eller hur han skall få sin försörjning. Den som är ute efter att köpa bil, eller något annat som kostar en del, traskar inte bara in till första bästa bilfirma och köper bilen som står närmast. De flesta skaffar sig information innan de fattar viktiga eller ibland livsavgörande beslut.

Detta är egentligen självklart och det är onödigt att rabbla upp fler exempel för det finns hur många som helst. Men är det i alla sammanhang, och det var dit jag ville komma, alltid självklart att korrekt och relevant information finns tillgänglig, eller att de som är avlönade för att ge oss information, verkligen gör det när vi behöver den.

Hur står det till med samhällsinformationen? Politisk information som syftar till att säkra demokratin. För nog kan man väl säga att demokratin är värd att värna om så länge det inte finns några bättre alternativ.

Vilka är det som har i uppdrag att:

1. Ge medborgarna korrekt och relevant information om vad som är på gång i kommuner, riksdag, regering, EU etcetera?
2. Att kritiskt granska politiker, myndigheter och näringsliv (vars intressen, inte minst när det gäller näringslivet, ofta skiljer sig från befolkningarnas)?
3. Att kommentera och analysera det som sker i samhället?
4. Att skapa och förmedla debatt och åsikter?
5. Att vara en länk mellan politiker (näringsliv) och folket?

Kom nu inte och säg att det är bilhandlarna, snabbköpskassörskorna, dagisfröknarna, sjukvårdspersonalen, polisen, lokalvårdarna, de bankanställda, advokaterna. Det är givetvis massmedia.

Fungerar media tillfredställande på dessa punkter? Sköter de sina åtaganden eller behövs det instanser som granskar den “tredje statmakten” ?

Nya lagar och fördrag, vilka påverkar majoriteten av medborgarna på ett negativt sätt, införs kontinuerligt och utan att överdriva, syftar ALLA dessa lagar och fördrag, öppet eller mer dolt till att binda Sverige och dess medborgare hårdare till EU och till den lilla självutnämnda elit av bankirer och finansmän som styr Europa samt resten av världen.

Bakom de små (ibland större) stegen som tas med jämna mellanrum, ligger en medveten planering. Inget som sker i politiken sker av en slump! En av de största lögnerna som de anställda inom media gör allt för att bevara och har gjort under lång tid, till tidningsägarnas förtjusning men till befolkningens sorg, är att det ryms något som ens kan liknas vid demokrati inom EU. Att EU är demokratiskt.

Man intalar människor som arbetar inom andra sektorer än media, och som har fullt upp med att finansiera media och deras lögner via skattemedel, att EU, s marxistiska samhällsmodell är en utmärkt grund för demokrati och fredlig utveckling när syftet istället är att förslava Europas människomassor som man förslavade den ryska befolkningen i det forna Sovjet.

Allt för att kunna plundra dem ekonomiskt, socialt och andligt. Man förbjöd kristendomen, förföljde de kristna och lärde människor att dyrka den kommunistiska livsfientliga ideologin med dess avgudar Stalin och Lenin i spetsen.

Vad man INTE lärde människor (den stora massan) var att partieliten och de som startade den kommunistiska revolutionen (ägarna av kapitalet) som en del av ett större framtida maktövertagande, en ny världsordning bestående av lättstyrda och likriktade människor samt ett kontantlöst samhälle, inte hade för avsikt att dela med sig av sin makt eller sina pengar till massan vilket de borde ha gjort i sann kommunistisk anda. Rikedomarna sparades istället för att användas till framtida erövrings och plundringståg.

Kommunismen i EU precis som i Sovjet, gäller massorna. Inte eliten. Fattigpensionären Elsa, arbetslösa Kalle, sjukpensionären Bertil och alla (utan de som är köpta av kapitalägarna) vanliga människor påtvingas successivt en minskad levnadsstandard eftersom de måste vara solidariska med andra EU länder och deras befolkningar.

I praktiken innebär det att Elsa, Kalle och Bertil, som redan lever på gränsen för existensminimum, måste vara (förväntas vara) solidariska med Svetlana, Heinz och Frank som även de lever på gränsen för existensminimum i andra Europeiska länder, och tvärtom.

Alla EU ,s medborgare skall alltså ha det lika dåligt, förutom politikereliten, bankirerna, finanseliten, medieeliten och den skara som bankirerna och finanseliten än så länge behöver för att kunna genomföra sitt marxistiska, ogudaktiga och odemokratiska experiment i länder som de lagt beslag på utan majoriteternas medgivande.

Den fred som den “demokratiföraktande” och människoföraktande minoriteten talar om, är en fred som består av att massorna (majoriteten) gör som diktatorn/ett fåtal diktatorer (minoriteten), vill. Om bara massorna underordnar sig dem som kontrollerar penningen, (och därmed har makt över allt och alla), kommer en exemplarisk fred att sprida sig och lysa upp hela vår värld.

Man vill tro att en fred grundad på majoritetens rädsla och fruktan samt identitetslöshet och rotlöshet i mångkulturella (splittrade) och avkristnade (moraliskt upplösta) samhällen, är lösningen på de problem som mänskligheten brottas med.Så länge slavarna blint lyder sina herrar, råder en skenbar fred men är det fred utan frihet för det stora flertalet, som människor vill ha?

När skall våra medier berätta sanningen om EU och dess hot mot mänskligheten?

FWT Homepage Translator

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Creeper MediaCreeper Politik