Spruckna visioner
En artikel av Jan- Ola Gustafsson
Politiker och makthavare har under historien på olika sätt kunna sporra människor till önskat beteende. Ett sätt har varit tvång som utövats i olika former genom maktapparaten. Ett annat sätt har varit skapande av en vision, en myt, en sorts politisk frälsningslära som utlovar ett framtida bättre liv som ”morot” för de pålagor och uppoffringar som avkrävs människorna i deras egen samtid.
Exempel på en sådan vision eller ”morot” som skapat dagens Sverige är myten om ”det goda samhället” eller ”folkhemmet”. Dagens pensionärsgeneration har hela sitt liv förmåtts att sträva mot detta mål utan att kräva någon närmare definition på vad som egentligen kännetecknar ett ”gott samhälle” eller ett ”folkhem”.
En hel generation har blint litat på systembyggare, samhällsingenjörer och listigt formulerade slagord utan påtaglig eller verklig innebörd. Nu har de hamnat i en situation som är allt annat än god för otaliga människor som har gett hela sitt aktiva liv för att bygga detta ”folkhem” som är dagens samhälle.
Social otrygghet och ekonomiskt kärva förhållanden gör nu att många under sin ålderdom upplever oro och vilsenhet istället för mening och harmoni i denna fas av livet. Det moderna samhället står nu inför lika genomgripande förändringar som t ex vid industrialismens genombrott. Politiker och andra tongivande grupper vet lika lite som alla andra vad dessa förändringar leder till eller exakt hur deras handlingsförlopp kommer att se ut.
Politiska och ekonomiska bedömningar är av naturliga skäl i bästa fall kvalificerade gissningar, oavsett den påstådda kompetensen hos prognosmakaren. Det finns alltså en allmän vilsenhet inför en brytningstid som kräver betydande ansträngningar och nytänkande hos hela befolkningen. Samhällets ledare söker febrilt efter en ny myt eller vision som kan samla de vilsna massornas energi och inrikta den mot ett nytt mål.
I sakens natur ligger då att detta mål måste ligga så långt fram i tiden att det inte exakt går att kontrollera om och när målet uppnås för den generation som påbörjar sin strävan mot en ny vision. Politiska mål och visioner skiljer sig på detta sätt från de mål som t ex formuleras i näringslivet eller inom andra aktiviteter i ett kortsiktigt, överblickbart perspektiv.
Vad varje människa bör veta i dagens situation är att det aldrig går att bygga ”ett samhälle färdigt” eller att skapa ett ”folkhem”. Människor är liksom allt annat förgängliga och nya generationer eller epoker accepterar inte varken ”färdiga” eller ”påbörjade” samhällssystem som skapats för en förgången tid av de människor som tänkte och handlade typiskt för sin egen stund på jorden.
Vet man detta så kan man som ”vanlig människa” och väljare ta större hänsyn till sitt eget omdöme och sunda förnuft. Man kan kritiskt gallra bland den politiska propagandan och de innehållslösa slagorden som väller över oss, speciellt i valtider.
Exempel på en sådan vision eller ”morot” som skapat dagens Sverige är myten om ”det goda samhället” eller ”folkhemmet”. Dagens pensionärsgeneration har hela sitt liv förmåtts att sträva mot detta mål utan att kräva någon närmare definition på vad som egentligen kännetecknar ett ”gott samhälle” eller ett ”folkhem”.
En hel generation har blint litat på systembyggare, samhällsingenjörer och listigt formulerade slagord utan påtaglig eller verklig innebörd. Nu har de hamnat i en situation som är allt annat än god för otaliga människor som har gett hela sitt aktiva liv för att bygga detta ”folkhem” som är dagens samhälle.
Social otrygghet och ekonomiskt kärva förhållanden gör nu att många under sin ålderdom upplever oro och vilsenhet istället för mening och harmoni i denna fas av livet. Det moderna samhället står nu inför lika genomgripande förändringar som t ex vid industrialismens genombrott. Politiker och andra tongivande grupper vet lika lite som alla andra vad dessa förändringar leder till eller exakt hur deras handlingsförlopp kommer att se ut.
Politiska och ekonomiska bedömningar är av naturliga skäl i bästa fall kvalificerade gissningar, oavsett den påstådda kompetensen hos prognosmakaren. Det finns alltså en allmän vilsenhet inför en brytningstid som kräver betydande ansträngningar och nytänkande hos hela befolkningen. Samhällets ledare söker febrilt efter en ny myt eller vision som kan samla de vilsna massornas energi och inrikta den mot ett nytt mål.
I sakens natur ligger då att detta mål måste ligga så långt fram i tiden att det inte exakt går att kontrollera om och när målet uppnås för den generation som påbörjar sin strävan mot en ny vision. Politiska mål och visioner skiljer sig på detta sätt från de mål som t ex formuleras i näringslivet eller inom andra aktiviteter i ett kortsiktigt, överblickbart perspektiv.
Vad varje människa bör veta i dagens situation är att det aldrig går att bygga ”ett samhälle färdigt” eller att skapa ett ”folkhem”. Människor är liksom allt annat förgängliga och nya generationer eller epoker accepterar inte varken ”färdiga” eller ”påbörjade” samhällssystem som skapats för en förgången tid av de människor som tänkte och handlade typiskt för sin egen stund på jorden.
Vet man detta så kan man som ”vanlig människa” och väljare ta större hänsyn till sitt eget omdöme och sunda förnuft. Man kan kritiskt gallra bland den politiska propagandan och de innehållslösa slagorden som väller över oss, speciellt i valtider.
Genom att vägra låta sig fösas fram längs tidsaxeln som en okritisk massa och i högre grad än tidigare lita till det egna omdömet kan människorna i ett demokratiskt system tvinga fram en politik som de har nytta av då de verkligen behöver den, d v s i sin egen livstid. Vore det inte värt att försöka, när vi nu med facit i hand ser den form av visionärt bedrägeri som drabbat vår nuvarande pensionärsgeneration?
Jan-Ola Gustafsson
Jan-Ola Gustafsson
