Bruden och Skökan
I bibeln framställs Jesus som de kristnas himmelska brudgum vilken tids nog skall förenas med sin brud, Guds församling, som alla troende (församlingen) har blivit invigd för genom ett evigt trohetslöfte.
“Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru” (2. Kor.11:2)
“I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet” ( Ef. 5:25-26)
Mot den rena och trogna “bruden” står skökan (dess motsats) vilken är en kvinna som har övergivit alla trohetsbegrepp och delar sin kärlek med många. Bruden och skökan kan ses som två olika ande - strömmar inom kristenheten i den sista tiden och bibeln vill med dessa två begrepp säga oss något mycket väsentligt.
“Bruden“, Guds församling, är den som står fast vid Jesus Kristus oförfalskade evangelium oavsett vad som händer i världen och utan att låta sig påverkas av dess influenser, medan “skökan“, den avfälliga kristenheten, inte drar sig för att ingå i oheliga allianser med Kristusförnekare, vilket leder de troende bort från Kristus.
Skökan har inga problem med att anpassa evangeliet till världens liv, tankesätt och väsende (som är under ständig förändring) för att sedan intala nya generationer av kristna att det är Kristus evangelium man står upp för och predikar.
Om dessa säger bibeln så här:
“Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig; Herre, Herre, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skola på den dagen säga till mig; Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem: Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig I ogärningsmän” (Matt. 7:21-23)
I begreppet skökan finns allt som bär avfällighetens och otrohetens kännetecken gentemot Herren Jesus och hans evangelium. Skökoväsendet drar sig inte för att förvanska, plocka bort och blanda ihop Guds ord med människomeningar och mänskliga traditioner vilka kommer och går.
Dess andemakt finns överallt och det är lätt för människan att följa skökoväsendet eftersom vägen är bred. Men tyvärr leder den breda vägen till fördärvet“. När Guds lära förändras eller förfalskas, blir läran en del av skökoväsendet samt det stora “antikristliga systemet“. Guds ande kan inte verka i sådana system.
“Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den. Tagen eder tillvara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar” (Matt. 7:13-15)
När okunnigheten växer går det att förföra de allra minsta, och genom att successivt bryta ner samhällets olika institutioner med motiveringen att de skall hållas fria från religion (trots att Jesus Kristus och Kristus lära inte har något med religion att göra) vilket betyder att de skall hållas fria från Jesus Kristus lära om kärlek, sanning och rättvisa, banar man väg för de onda krafterna att ta över.
“Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven i icke kommit dit in, och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder” (Luk. 11:52)
Om skökan kan vi läsa:
“Sedan förde han mig i anden bort till en öken. Där såg jag en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fulltecknat med hädiska namn.; och det hade sju huvuden och tio horn.
“Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru” (2. Kor.11:2)
“I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet” ( Ef. 5:25-26)
Mot den rena och trogna “bruden” står skökan (dess motsats) vilken är en kvinna som har övergivit alla trohetsbegrepp och delar sin kärlek med många. Bruden och skökan kan ses som två olika ande - strömmar inom kristenheten i den sista tiden och bibeln vill med dessa två begrepp säga oss något mycket väsentligt.
“Bruden“, Guds församling, är den som står fast vid Jesus Kristus oförfalskade evangelium oavsett vad som händer i världen och utan att låta sig påverkas av dess influenser, medan “skökan“, den avfälliga kristenheten, inte drar sig för att ingå i oheliga allianser med Kristusförnekare, vilket leder de troende bort från Kristus.
Skökan har inga problem med att anpassa evangeliet till världens liv, tankesätt och väsende (som är under ständig förändring) för att sedan intala nya generationer av kristna att det är Kristus evangelium man står upp för och predikar.
Om dessa säger bibeln så här:
“Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig; Herre, Herre, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skola på den dagen säga till mig; Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem: Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig I ogärningsmän” (Matt. 7:21-23)
I begreppet skökan finns allt som bär avfällighetens och otrohetens kännetecken gentemot Herren Jesus och hans evangelium. Skökoväsendet drar sig inte för att förvanska, plocka bort och blanda ihop Guds ord med människomeningar och mänskliga traditioner vilka kommer och går.
Dess andemakt finns överallt och det är lätt för människan att följa skökoväsendet eftersom vägen är bred. Men tyvärr leder den breda vägen till fördärvet“. När Guds lära förändras eller förfalskas, blir läran en del av skökoväsendet samt det stora “antikristliga systemet“. Guds ande kan inte verka i sådana system.
“Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den. Tagen eder tillvara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar” (Matt. 7:13-15)
När okunnigheten växer går det att förföra de allra minsta, och genom att successivt bryta ner samhällets olika institutioner med motiveringen att de skall hållas fria från religion (trots att Jesus Kristus och Kristus lära inte har något med religion att göra) vilket betyder att de skall hållas fria från Jesus Kristus lära om kärlek, sanning och rättvisa, banar man väg för de onda krafterna att ta över.
“Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven i icke kommit dit in, och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder” (Luk. 11:52)
Om skökan kan vi läsa:
“Sedan förde han mig i anden bort till en öken. Där såg jag en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fulltecknat med hädiska namn.; och det hade sju huvuden och tio horn.
Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.
Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden. Och jag såg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Och jag förundrade mig storligen, när jag såg henne” (Upp. 17:3-6)
Här beskrivs den romersk katolska kyrkan “skökan” (klädd i purpur, guld och scharlakan) och hennes allians med EU som är indelat i tio regioner (tio horn). Skökan (modern till alla skökorna och till styggelserna på jorden) som under många århundraden har gjort sig skyldig till de mest bestialiska gärningar man kan tänka sig (miljontals människor har förföljts, torterats och mördats i kyrkans namn och av kyrkliga företrädare genom historien) var i Johannes syn, drucken av de heligas blod och av Jesus vittnens blod.
Liksom bruden, Guds församling och återlösta folk från jorden, förknippas med “det nya Jerusalem”…
“Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer. Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum” (Upp. 21:1-2)
är skökan förknippad med “Babylon”. Babylon representerar människans egna försök att “nå upp till himmelen” och göra sig ett namn medan “det nya Jerusalem” är byggt av Gud och kommer ned från himmelen.
“Och de sade: Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden. Då steg Herren ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde. Och Herren sade: Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
Välan, låt oss stiga ditned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål. Och så spridde Herren dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden. Därav fick den namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock Herren ut dem över hela jorden” (1. Mos. 11: 4-9)
“Det var du som sade i ditt hjärta: Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste. Nej, ned till dödsriket måste du fara, längst ned i graven” (Jes. 14:13-15)
Skökan eller skökoväsendet drivs av samma ande som vilddjuret. Det är Antikrists ande och antikrists ande känns igen och avslöjar sig genom sin förnekelse av Jesus:
“Vilken är, Lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen. Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bekänner Sonen, han har ock Fadern” (1. Joh 2:22-23)
“Ty många villolärare hava gått ut i världen, vilka icke bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet; en sådan är Villoläraren och Antikrist” (2. Joh. 7)
Katolska kyrkans avfälliga lära tillsammans med Kristusförnekares infiltration av kyrkan (judisk infiltration, liberal teologi), bildar det antikristliga systemet, en ohelig allians mellan kyrkan och den politiska makten (kungar och köpmän som kontrollerar världsekonomin har horat med henne) som beskrivs i uppenbarelseboken. Vi kristna uppmanas därför att dra bort från skökan, (det stora antikristliga systemet Babylon) så att vi inte får del av hennes plågor.
“Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna på jorden hava bedrivit otukt med henne, och köpmännen på jorden hava skaffat sig rikedom genom hennes omåttliga vällust. Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor. Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orätt färdiga gärningar” (Upp. 18:3-5)
Inom denna allians befinner sig numera även de protestantiska kyrkorna (under kyrkornas världsråd) vars lära har brutits ner bit för bit genom den katolska infiltrationen och av den så kallade liberal teologin. Katolicismens målsättning (kyrkosystemets målsättning, inte enskilda troende katolikers målsättning) är inte bara att få in män och kvinnor i kyrkolivet utan också i politiken så att de kan verka för ett upplösande av nationernas självständighet och deras slutliga sammanbrott (se Illuminatis och kabbalisternas agenda). Det är ingen slump att det finns många katoliker på höga poster inom EU.
“Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa och vad har ljuset gemensamt med mörkret? Hur rimmar Kristus med Beliar, och vad förenar den troende med den otroende? Hur kan Guds tempel förlikas med avgudar? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo och vandra mitt ibland dem och vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Dra bort från dem och skilj er från dem. Rör inte vid det som är orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara en fader för er, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, allhärskaren” (2. Kor. 6:14-18)
När Jesus sa till sina apostlar att de skulle gå ut och göra alla människor till hans lärjungar, var han också noga med att de skulle lära dem att hålla allt som han befallt.
”Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände” (Matt. 28: 19-20)
Den katolska ”skökan” lär inte ut vad Jesus Kristus har befallt. Detta skökoväsen lär att påven ”är den ständiga och synliga principen och grundvalen för enheten mellan de många biskoparna och de troende” - ” I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt” (Romersk katolska kyrkans katekes paragraf 882)
Att påstå sig vara Kristi ställföreträdare på jorden är hädelse och de som dyrkar och jämställer Kristus (Gud) med påven gör sig skyldiga till avgudadyrkan. Ingen mänsklig varelse kan ta Kristus plats på jorden. Det är hjälparen ”den helige ande” som verkar i Jesus ställe på jorden bland oss människor. Den helige ande, leder människan in i hela sanningen i Jesus Kristus och föder henne genom Kristus till ett nytt liv.
”och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: sanningens Ande, som världen icke kan taga emot ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder” (Joh.14: 16-17)
Läran om skärselden, nattvardsdogmen om att brödet förvandlas till Kristi fysiska kropp som äts upp gång på gång (kannibalism), fastan på fredagar och fastan före påsk, mässan som ett offer, syndernas förlåtelse som började säljas (avlatsbreven) samt uppmaningen att ha gemenskap med de döda, är tidiga och senare avsteg från Jesus Kristus lära (den apostoliska läran).
Skökan är inte en marginell företeelse i ändens tid utan en maktfaktor av stora mått. Hon är rik, tronar och representerar ett framgångstänkande som går ut på att vara rik på denna världens rikedom (se trosrörelsen, de karismatiska rörelserna, Ulf Ekman ”numera katolik vilket inte alls är konstigt” och framgångsteologin).
Skökan lyfts upp av vilddjuret (Antikrist) men kommer till sist att själv bli bedragen av vilddjuret. De som skökan har allierat sig med i en ohelig allians blir de som verkställer Guds dom över henne. Detta är den verkliga konsekvensen av ”sådd och skörd.
”Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet” (Upp. 17:4)
“Och han sade ytterligare till mig: Vattnen som du har sett, där varest skökan tronar, äro folk och människoskaror och folkslag och tungomål. Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata skökan och göra henne utblottad och naken, och skola äta hennes kött och bränna upp henne i eld. Ty Gud har ingivit dem i hjärtat att de skola utföra vad han har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne, och att de skola giva sitt välde åt vilddjuret, till dess Guds utsagor hava fullbordats”(Upp. 17:15-17)
Kristi brud (Kristi lärjungar, Guds församling i världen) har ett annat tänkesätt. Hon ser de verkliga värdena, de andliga och osynliga värdena. Moses kan i Hebreerbrevet ses som en representant för brudskarans synsätt.
”Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson. Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning; han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. Genom tron övergav han Egypten, utan att låta förskräcka sig av konungens vrede; ty därigenom att han likasom såg den Osynlige kunde han härda ut” (Heb. 11: 24-27)
Att som kristen ha kunskap om Gud men inte leva efter den, att veta sanningen men förtiga den eller hindra den från att komma fram och att veta vad som är rätt men ändå göra motsatsen, är ett levnadssätt som för mot undergång.
“Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen. Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem. Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända från världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt” (Rom. 1:18-20)
Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade. När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja och av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur” (Rom 1:21-23)
De flesta av dagens präster, pastorer och kristna ledare har slutat att kämpa för bibelns sanningar och vissa känner inte ens till dem. Deras förkunnelse saknar sälta och de undervisar inte om Guds församling, Kristi kropp och dopet i den Heliga Ande utan gör allt för att fösa in de troende i sina kyrkosystem med hjälp av lättsam underhållning och gemenskap.
“Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom” (Jak. 3:1)
Avfall från det ursprungliga och gudomliga börjar ofta med ett försvar för den egna avfälligheten och fortsätter sedan med en ovilja och ett hat mot den eller de som står fast vid det man själv avfallit ifrån. Detta hat leder inte så sällan till förföljelse och blodutgjutelse i det längre perspektivet.
Bakom kulisserna mobiliserar skökan (hela den avfälliga kristenheten) med Romersk katolska kyrkan i spetsen tillsammans med Antikrists anhängare (kabbalister, sionister, Illuminater, frimurare, ockultister, jesuiter med flera) sina styrkor vilka är utom räckhåll för de “demokratiskt” valda regeringarna och för befolkningarna men vars ande nästlat sig in bland vanliga människor.
“Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma. Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud, de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana” (2. Tim. 3:1-5)
Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden. Och jag såg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Och jag förundrade mig storligen, när jag såg henne” (Upp. 17:3-6)
Här beskrivs den romersk katolska kyrkan “skökan” (klädd i purpur, guld och scharlakan) och hennes allians med EU som är indelat i tio regioner (tio horn). Skökan (modern till alla skökorna och till styggelserna på jorden) som under många århundraden har gjort sig skyldig till de mest bestialiska gärningar man kan tänka sig (miljontals människor har förföljts, torterats och mördats i kyrkans namn och av kyrkliga företrädare genom historien) var i Johannes syn, drucken av de heligas blod och av Jesus vittnens blod.
Liksom bruden, Guds församling och återlösta folk från jorden, förknippas med “det nya Jerusalem”…
“Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer. Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum” (Upp. 21:1-2)
är skökan förknippad med “Babylon”. Babylon representerar människans egna försök att “nå upp till himmelen” och göra sig ett namn medan “det nya Jerusalem” är byggt av Gud och kommer ned från himmelen.
“Och de sade: Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden. Då steg Herren ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde. Och Herren sade: Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
Välan, låt oss stiga ditned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål. Och så spridde Herren dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden. Därav fick den namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock Herren ut dem över hela jorden” (1. Mos. 11: 4-9)
“Det var du som sade i ditt hjärta: Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste. Nej, ned till dödsriket måste du fara, längst ned i graven” (Jes. 14:13-15)
Skökan eller skökoväsendet drivs av samma ande som vilddjuret. Det är Antikrists ande och antikrists ande känns igen och avslöjar sig genom sin förnekelse av Jesus:
“Vilken är, Lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen. Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bekänner Sonen, han har ock Fadern” (1. Joh 2:22-23)
“Ty många villolärare hava gått ut i världen, vilka icke bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet; en sådan är Villoläraren och Antikrist” (2. Joh. 7)
Katolska kyrkans avfälliga lära tillsammans med Kristusförnekares infiltration av kyrkan (judisk infiltration, liberal teologi), bildar det antikristliga systemet, en ohelig allians mellan kyrkan och den politiska makten (kungar och köpmän som kontrollerar världsekonomin har horat med henne) som beskrivs i uppenbarelseboken. Vi kristna uppmanas därför att dra bort från skökan, (det stora antikristliga systemet Babylon) så att vi inte får del av hennes plågor.
“Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna på jorden hava bedrivit otukt med henne, och köpmännen på jorden hava skaffat sig rikedom genom hennes omåttliga vällust. Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor. Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orätt färdiga gärningar” (Upp. 18:3-5)
Inom denna allians befinner sig numera även de protestantiska kyrkorna (under kyrkornas världsråd) vars lära har brutits ner bit för bit genom den katolska infiltrationen och av den så kallade liberal teologin. Katolicismens målsättning (kyrkosystemets målsättning, inte enskilda troende katolikers målsättning) är inte bara att få in män och kvinnor i kyrkolivet utan också i politiken så att de kan verka för ett upplösande av nationernas självständighet och deras slutliga sammanbrott (se Illuminatis och kabbalisternas agenda). Det är ingen slump att det finns många katoliker på höga poster inom EU.
“Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa och vad har ljuset gemensamt med mörkret? Hur rimmar Kristus med Beliar, och vad förenar den troende med den otroende? Hur kan Guds tempel förlikas med avgudar? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo och vandra mitt ibland dem och vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Dra bort från dem och skilj er från dem. Rör inte vid det som är orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara en fader för er, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, allhärskaren” (2. Kor. 6:14-18)
När Jesus sa till sina apostlar att de skulle gå ut och göra alla människor till hans lärjungar, var han också noga med att de skulle lära dem att hålla allt som han befallt.
”Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände” (Matt. 28: 19-20)
Den katolska ”skökan” lär inte ut vad Jesus Kristus har befallt. Detta skökoväsen lär att påven ”är den ständiga och synliga principen och grundvalen för enheten mellan de många biskoparna och de troende” - ” I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt” (Romersk katolska kyrkans katekes paragraf 882)
Att påstå sig vara Kristi ställföreträdare på jorden är hädelse och de som dyrkar och jämställer Kristus (Gud) med påven gör sig skyldiga till avgudadyrkan. Ingen mänsklig varelse kan ta Kristus plats på jorden. Det är hjälparen ”den helige ande” som verkar i Jesus ställe på jorden bland oss människor. Den helige ande, leder människan in i hela sanningen i Jesus Kristus och föder henne genom Kristus till ett nytt liv.
”och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: sanningens Ande, som världen icke kan taga emot ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder” (Joh.14: 16-17)
Läran om skärselden, nattvardsdogmen om att brödet förvandlas till Kristi fysiska kropp som äts upp gång på gång (kannibalism), fastan på fredagar och fastan före påsk, mässan som ett offer, syndernas förlåtelse som började säljas (avlatsbreven) samt uppmaningen att ha gemenskap med de döda, är tidiga och senare avsteg från Jesus Kristus lära (den apostoliska läran).
Skökan är inte en marginell företeelse i ändens tid utan en maktfaktor av stora mått. Hon är rik, tronar och representerar ett framgångstänkande som går ut på att vara rik på denna världens rikedom (se trosrörelsen, de karismatiska rörelserna, Ulf Ekman ”numera katolik vilket inte alls är konstigt” och framgångsteologin).
Skökan lyfts upp av vilddjuret (Antikrist) men kommer till sist att själv bli bedragen av vilddjuret. De som skökan har allierat sig med i en ohelig allians blir de som verkställer Guds dom över henne. Detta är den verkliga konsekvensen av ”sådd och skörd.
”Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet” (Upp. 17:4)
“Och han sade ytterligare till mig: Vattnen som du har sett, där varest skökan tronar, äro folk och människoskaror och folkslag och tungomål. Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata skökan och göra henne utblottad och naken, och skola äta hennes kött och bränna upp henne i eld. Ty Gud har ingivit dem i hjärtat att de skola utföra vad han har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne, och att de skola giva sitt välde åt vilddjuret, till dess Guds utsagor hava fullbordats”(Upp. 17:15-17)
Kristi brud (Kristi lärjungar, Guds församling i världen) har ett annat tänkesätt. Hon ser de verkliga värdena, de andliga och osynliga värdena. Moses kan i Hebreerbrevet ses som en representant för brudskarans synsätt.
”Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson. Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning; han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. Genom tron övergav han Egypten, utan att låta förskräcka sig av konungens vrede; ty därigenom att han likasom såg den Osynlige kunde han härda ut” (Heb. 11: 24-27)
Att som kristen ha kunskap om Gud men inte leva efter den, att veta sanningen men förtiga den eller hindra den från att komma fram och att veta vad som är rätt men ändå göra motsatsen, är ett levnadssätt som för mot undergång.
“Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen. Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem. Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända från världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt” (Rom. 1:18-20)
Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade. När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja och av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur” (Rom 1:21-23)
De flesta av dagens präster, pastorer och kristna ledare har slutat att kämpa för bibelns sanningar och vissa känner inte ens till dem. Deras förkunnelse saknar sälta och de undervisar inte om Guds församling, Kristi kropp och dopet i den Heliga Ande utan gör allt för att fösa in de troende i sina kyrkosystem med hjälp av lättsam underhållning och gemenskap.
“Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom” (Jak. 3:1)
Avfall från det ursprungliga och gudomliga börjar ofta med ett försvar för den egna avfälligheten och fortsätter sedan med en ovilja och ett hat mot den eller de som står fast vid det man själv avfallit ifrån. Detta hat leder inte så sällan till förföljelse och blodutgjutelse i det längre perspektivet.
Bakom kulisserna mobiliserar skökan (hela den avfälliga kristenheten) med Romersk katolska kyrkan i spetsen tillsammans med Antikrists anhängare (kabbalister, sionister, Illuminater, frimurare, ockultister, jesuiter med flera) sina styrkor vilka är utom räckhåll för de “demokratiskt” valda regeringarna och för befolkningarna men vars ande nästlat sig in bland vanliga människor.
“Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma. Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud, de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana” (2. Tim. 3:1-5)
