Guds kärlek är frihet
När Gud uppmanar oss att följa honom och göra hans vilja, tvingar han oss inte till det utan vädjar till vår fria vilja. Det gör inte satan. Han försöker att med list, bedrägeri och lögn få över oss på sin sida så att vi överger Gud och blir beroende av honom samt av hans representanter på jorden.
Ett talande citat angående det orättfärdiga penningsystemet:
“De få som förstår sig på systemet, kommer antingen att ta del av förtjänsten från det eller vara så beroende av dess favörer, att det inte kommer att förekomma något motstånd från den gruppen”. Bröderna Rothschild i London 1863
Gud gav människorna (inte ett fåtal familjer) i uppdrag att råda över jorden och djuren men satan tog ifrån människorna denna maktställning genom att ge sken av att vilja befria Adam och Eva från Guds förtryck. Han blev denna världens furste och människorna förvandlades till hans slavar.
Satans lögn (när Eva åt av äpplet på kunskapens träd) gick ut på att människan skulle bli som Gud och efter det kunna förstå vad som är gott och ont. Istället för att bli som Gud förlorade människan sin direkta relation till sin skapare. Hon blev tvungna att lämna sitt jordiska paradis och kunde bara komma i kontakt med Gud genom offer och kulthandlingar.
Men Gud övergav inte Adam och Eva trots att de gav efter för satans frestelser och med det avsade sig Guds kärlek och skiljde sig från honom. Han identifierade sig med dessa syndare och led med dem. Guds kärlek är gränslös och Gud förmår allt men kan inte tvinga människor att älska honom. Guds kärlek är frihet!
“Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn.” (Joh. 3:16-18)
Det kan tyckas motsägelsefullt att det i ena meningen står att Gud inte sände sin son för att döma världen och i nästa mening att den som inte tror redan är dömd. Vad är det för en slags dom det handlar om. Det förklaras när vi fortsätter läsa:
“Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen så älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset , för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.” (Joh. 3:19-21)
Domen för den som inte tror på Gud och sonen handlar alltså om att förbli i mörkret där satan är kung och där lögner, bedrägerier, svek, otro, missbruk, ja allt vad satan håller som heligt, kan utvecklas och gro, eller att (vilket är lika illa) vara utlämnad åt detta mörker/världen där den onde och hans medhjälpare prissätter de enskilda människorna utifrån deras lojalitet till det ogudaktiga styrelseskick som de skapat.
Än en gång. Guds kärlek är frihet. Gud kan erbjuda både kärlek och frihet men det är upp till oss om vi vill ta emot detta då han har gett oss en fri vilja.
Satan kan endast erbjuda tvång och slaveri vilket leder till hat och konflikter mellan människor. Friheten som erbjuds har bara skenet av frihet och bygger på någon annans ofrihet. Kärleken som erbjuds är villkorlig och bygger på beroende.
“Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit”. (1 Kor. 13: 1-3).
