Laglöshetens hemlighet

Alla som har blivit frälsta av och till Jesus/Gud vill ha kontakt med andra som har blivit det och som är deras BRÖDER och SYSTRAR i TRON och som tillhör hans ANDLIGA familj vilket inte är samma sak som att tillhöra en världslig och en biologisk familj, den familj som man har fötts in i och där alla har en tillhörighet på något sätt. En bra eller dålig tillhörighet.

Bröder och systrar i TRON tillhör Jesus/Guds familj för att alla har samma FADER. Jesus/Gud är vår FADER. Alla som har blivit frälsta AV och TILL honom är därför syskon i TRON även om någon kan vara femton år gammal och en annan nittiotre år gammal.

Vi är alla hans barn om vi vill tro på och följa honom och vi vill ha gemenskap med varandra som bröder och systrar som har samma FADER och som har fått samma Ande oavsett om vi blev kallade och frälsta (fick hans frälsningserbjudande) som femtonåringar eller som sjuttioåringar eller innan eller senare.

Det som håller oss ihop är att vi styrs och drivs av samma Ande, av Jesus/Guds Ande. Utan hans Ande så kan vi inte vara systrar och bröder i TRON.

Vi kan vara snälla och trevliga mot varandra och mot alla andra men vi kan inte vara bröder och systrar i TRON om vi inte styrs och drivs av samma Ande och har ENHET i ANDEN.

Detta är det kitt som håller oss samman och det är en fundamental biblisk sanning men något som inte majoriteten av de kristna vill kännas vid liksom de inte vill kännas vid många andra bibliska sanningar.

Så fort någon och vem som helst går till en kyrka eller till ett samfund så blir de plötsligt bröder och systrar till dem som är där och inte minst till pastorerna eller prästerna om de visar lite tåga och lär sig bibeln, ord och bokstäver..

Det är ett sätt för kyrkorna att få människor att fastna för just deras kyrka/samfund och de som har kommit dit känner sig glada och lyckliga över att vilt främmande människor kallar dem för bröder och systrar.

De har inget emot det och varför skulle de ha det? Det är trevligt, snällt och kärleksfullt att få höra att de tillhör en annan familj och speciellt om de är missnöjda med sin biologiska familj.

Då kanske de väljer att bli medlemmar i kyrkan/i samfundet för att de är snälla och rara och goda och fina till skillnad mot deras onda och elaka släktingar.

När de har blivit medlemmar så handlar det inte längre om att tillhöra Jesus/Guds familj utan då handlar det om att bekänna färg och att visa sig vara värdig kyrkan eller samfundet och detta kommer successivt som vilken hjärntvätt som helst.

Det går inte att ha folk som bara kommer och äter och tar för sig av det kyrkorna och samfunden erbjuder.

Om någon är stadd vid kassa (har lite pengar eller annat) vilket inte är så svårt att räkna ut efter ett tag då blir det till att ge tionde eller mer och till kyrkorna och till samfunden och så går de runt på att det finns människor som tror att de kommer att hamna i Helvetet om de inte gör vad kyrkorna och samfunden, de som är där, säger åt dem att göra.

När jag gick till frälsis (frälsningsarmén) då jag blev frälst 2011 så fanns det en man där som var utan barn och arvingar och som hade en stor och en fin gård och en massa skog och mark som han höll på att dribbla med fram och tillbaka trots att han hade gift sig med en kvinna några år innan och som inte var med i frälsis.

Frälsingssoldaterna, officerarna, de menige och kaptenerna och allt vad de kallar sig för försökte att få honom att skriva över hans egendomar till frälsningsarmén. Jag vet inte vart det slutade men jag minns att jag blev chockerad och tyckte att det var äckligt och motbjudande men tyvärr är det så som de kristna och deras kyrkor och samfund kan gå runt.

De menar sig stå upp för de svaga och utsatta i samhället och i alla samhällen och i hela vida världen men skulle de själva kunna tänka sig att avvara hälften av sina löner till dessa?

Det är via tiggeri som de, dessa Satans kristna, kan gå runt?

Skänk en slant till frälsningsarmén, skänk en slant till stadsmissionen, skänk en slant till allt och till alla men de skänker inte något själva och från sina egna plånböcker utan det är andra som skall skänka till dem (och helst allt vad de äger och har) så att de kan ge några smulor vidare till dem som de menar sig bry sig om.