Laglöshetens hemlighet

Min dotter kom för några år sedan ut från garderoben (som det brukar heta) och sa till mig under ett telefonsamtal att jag skall flytta ihop med kvinnan X, en kvinna som jag trodde var en nära väninna till henne.

Flytta ihop? Varför? Ni kan väl umgås utan att bo ihop, eller? Tillslut så fick jag inse det jag inte hade velat inse (trots att jag under en tid hade haft en konstig magkänsla om att något inte stod rätt till), att hon är homosexuell.

Varför? Varför har hon blivit/är hon det?

Jag tänkte först att det kanske är ett straff från Gud/Jesus för att jag har skrivit så mycket negativt om HBQT rörelsen (pride) och för att jag ÄR (alltid har varit) en stark motståndare till det onaturliga i att kvinnor söker sig till kvinnor och män söker sig till män och efter att jag blev frälst för cirka åtta år sedan har grundat detta på vad Jesus/Gud och bibeln lär och varnar för men förstod sedan att detta är tankar från Satan som vill få mig att gå bort från Jesus/Gud genom att jag skall känna mig skyldig till något jag inte har någon skuld till alternativt eller/och att jag istället för att vara motståndare till homolobbyn skall börja verka för att den får ökad spridning.

Det gäller ju trots allt min lilla dotter (alla barn är små för sina föräldrar även om de är sjuttio år gamla) som alltid har varit så bra och fin (skötsam och duktig) på alla tänkbara sätt och som jag har stått så nära under årens lopp.

När man blir frälst till Jesus/Gud så är det naturligt att vilja frälsa alla andra och speciellt dem som står en nära såsom barn, föräldrar, syskon etcetera och det var vad jag försökte när min dotter fortfarande satt i sin garderob men ibland gick ut och försökte att låtsas som om hon gillade pojkar/män (ja, hon hade pojkvänner) mer än kvinnor på ”det sättet”.

Jag lyckades varken ”frälsa” min dotter eller några andra av mina anhöriga (bekanta) trots ansträngningar. Hon och de var inte otrevliga mot mig på något sätt utan de fattade inte vad jag talade om när jag talade om Jesus/Gud utan klargjorde att det du tror på det tror inte vi på. Jag gjorde som det står i bibeln att vi ska göra, jag skuddade av mig stoftet under fötterna och gick vidare.

Jag var tvungen och har varit tvungen att acceptera att de inte tror, inte vill tro och att de förmodligen inte är kallade av Jesus/Gud till frälsning. Alla människor är inte kallade till frälsning eller med andra ord Jesus/Gud kallar inte alla människor. Jag ber för dem men slänger inte bibeln eller Jesus/Gud i huvudet på dem vilket många som påstår sig ha varit frälsta till Jesus/Gud länge gör när de träffar nya människor som de försöker att lära att bli frälsta som om bibelkunskap (oavsett om någon lär sig bibeln utan och innan och framlänges och baklänges) kan frälsa dem och gärna kryddat med lite pengar eller allmosor så att de förstår att läraren/lärarna är Jesuslika och av den anledningen går med i kyrkan.

Även Satan kan bibeln utan och innan!

Det gör ont (denna vetskap gör ont) men ännu ondare gör det när man som relativt nyfrälst tvingas bevittna hur människor som säger att de är och har varit frälsta till Jesus/Gud, att de är pånyttfödda i Jesus och leds av den Helige Anden och är hans lärjungar sedan decennier tillbaka, gör allt som står i deras makt när det gäller att fylla upp de ogudaktiga kyrkorna med allt och med alla vilka lockas dit på grund av att det erbjuds trevliga och nyttiga aktiviteter. Att de i sin naivitet tror att de kan frälsa både kreti och pleti (från alla jordens hörn) när de inte ens kan ”frälsa” sina nära anhöriga som de kanske älskar och håller av.

Så hur skall man agera som frälst när ens nära och kära (barn, föräldrar, syskon eller andra nära anhöriga) öppet förklarar att de inte vill ha med Jesus/Gud och hans lära att göra?

När det gäller människor som inte står en nära så är det väldigt lätt (bara till att bryta kontakten) men det är svårare när det gäller de nära och kära som man har ett band till och kanske ett släktband till och som man har delat minnen med, goda eller dåliga sådana etcetera.

Skall man ta avstånd från dem om de kommer ut från garderoben eller om de blir kriminella eller om de börjar missbruka det ena eller det andra eller om de blir avgudadyrkare? (Satan går runt och slukar allt i sin väg lär Jesus/apostlarna och bibeln och det gäller att vaka, att vara vaken).

Som en förälder till ofrälsta barn som har kommit ut från garderoben eller som en förälder till någon som har blivit kriminell eller som har blivit en avgudadyrkare etcetera så är det lätt att se mellan fingrarna och känslomässigt för att det eller snarare personen/personerna berör den på djupet. En förälder älskar alltid sitt/sina barn oavsett vad de gör eller inte gör och en dotter eller son, en broder eller syster älskar alltid i regel sina föräldrar och sina syskon. Håller dem om ryggen!

Vad lär Jesus när han säger att som troende på honom så måste man vara beredd på att lämna även sina nära anhöriga?:

”Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och

systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.”(Luk. 14:26).

Jag menar inte att jag är något föredömligt exempel som har gjort detta fullt ut men är det inte vad Jesus, apostlarna och bibeln lär?

Om de som påstår sig vara sant frälsta till Jesus/Gud (som säger sig vara pånyttfödda i Jesus Kristus och lärjungar till honom) inte ens kan lämna de ofrälsta som de inte känner och inte har några band till utan som de bjuder in till sina kyrkor och samfund för att fylla kyrkorna, i hopp om att de tids nog skall bli frälsta men som under tiden utnyttjar både dem och kyrkorna/samfunden, hur skall de då kunna lämna dem som de verkligen håller av och som tillhör deras biologiska familj här på jorden?

Är Jesus/Gud en fanatiker? Är det sant det som han säger eller finns det några andra sanningar som handlar om att vi skall tycka synd om alla som begår synd/synder och kompromissa och samarbeta med dem om sånt som gäller Jesus/Guds rike?

Att samarbeta och kompromissa (vi är som troende och frälsta till Jesus/Gud I världen men inte AV världen), är vi tyvärr tvugna att göra på arbetsplatser och dylikt men att samarbeta och kompromissa med ofrälsta i kyrkorna och i samfunden (vilket kyrkorna och samfunden gör/tillåter), är till att gå över gränsen som handlar om världens rike kontra Jesus/Guds rike.

Att älska och att tillåta allt och alla att breda ut sig inom Guds/Jesus domäner är lika med att göra sig skyldig till synd vilket kyrkorna och samfunden samt de falska kristna som finns inom dessa gör sig skyldiga till varje dag då de kompromissar och samarbetar med avgudadyrkare, ogärningsmän och otuktiga människor/med homosexuella för att de inte vill lämna den värld som ger dem det de söker i form av uppskattning, status, framgång, pengar och makt vilket världen kan ge dem. Dem kommer Jesus/Gud därför att visa bort ”den dagen”:

”Inte alla som säger Herre, herre till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn? Då skall jag säga dem som det är: Jag känner er inte. Försvinn här- ifrån, ni ondskans hantlangare!"(Matt. 7:21-23).