Att hedra sin fader och sin moder
Det fjärde av de tio Guds bud (budord) som säger att du skall hedra din fader och din moder är ”antagligen” inte så svårt att ta till sig för dem som har växt upp med troende föräldrar alternativt med föräldrar som inte har varit troende men stöttande, omhändertagande, lyhörda för barnets/barnens behov och som har tagit sitt ansvar som föräldrar (med allt vad det innebär) på allvar.
"Hedra din fader och din moder, för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden." (Ef. 6:2-3).
Det vill säga de har fått en stabil, trygg och kärleksfull uppväxt och dessutom står kanske föräldrarna kvar som stöttepelare i bakgrunden (på ena eller andra sättet) även om barnet (barnen) har fyllt både 30, 40, 50, 60 och i vissa fall 70 år och sedan lång tid tillbaka inte är några barn.
Självklart är det inte under såna omständigheter så svårt att hedra sina föräldrar som barn, som ungdom eller som vuxen (det är lätt) men hur skall de ”Guds barn” (och jag misstänker att det finns en hel del varav jag själv är ett) förhålla sig till föräldrar som till exempel har begått äktenskapsbrott (de har skiljt sig, i vissa fall, flera gånger) och kanske brutit mot andra bud samt lever i världen och älskar att leva i världen utan att känna något behov av att vända om, ångra vad de har gjort (vad det än må vara) och fortsätter att göra ont (gå emot Guds bud) på olika sätt?
”Den som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott mot henne. Och om en hustru skiljer sig från sin man och tager sig en annan man, då begår hon äktenskapsbrott” (Mark. 10:11-12).
För att gå rakt på sak. Skall en frälst människa (pånyttfödd i Kristus) ”HEDRA” föräldrar som bryter mot allt vad Gud/Jesus säger och lär bara för att det är dens föräldrar?
Är det i själva verket inte Guds motståndare man hedrar då?
Jag hade för några år sedan en diskussion med en så kallad ”pastor” (det finns inget som kallas pastorer i det nya förbundet i Kristus, i NT, och inga speciellt utvalda präster då alla troende är ett utvalt prästerskap och Jesus är den enda prästen, översteprästen men i alla fall de får tro vad de vill) och jag sa till honom att vi som inte har växt upp i ”kristna” familjer, fått lära oss någon form av kristet leverne utan som har blivit kallade mitt i livet, har ju hunnit med att göra mängder av omoraliska och Gudsfientliga gärningar (hunnit bryta mot många bud) och då hängde han upp sig på att jag sa VI men hans fru som satt bredvid verkade till viss del hålla med om att så kan det ju vara.
Vad menar du med vi? sa han och jag förstod att jag trampade på en öm tå. Det finns inga vi och dom fortsatte han och då sa jag att det finns det visst. Denne pastor (som har varit en ”kristen” sedan ungdomen) hade flera vuxna döttrar (i min egen ålder) som var gifta (tillsynes lyckligt gifta) och hade familjer (samt en massa barn) och jag frågade honom hur många utomäktenskapliga förbindelser (samboskap) hans döttrar har haft och hur många aborter de har gjort.
Det blev helt knäppttyst för ett tag men sedan fortsatte han med att det inte finns något vi och dom. Vi är alla i Kristus som troende och jag höll med. Vi är alla i Kristus när vi kommer till Kristus men bagaget har vi alltid med oss. Även om vi har fått förlåtelse för våra synder så kan inga synder göras ogjorda. Den mest förhärdade mördaren/ogärningsmannen som vänder om och kommer till Jesus om och när han kallar, vet med sig vad han eller hon har gjort i sitt tidigare liv och med detta vill jag säga att även om Jesus har tagit kommandot över människan (den som har blivit frälst) så finns ändå vetskapen om vad den gjorde i sitt gamla liv, kvar.
Paulus, en människa av kött och blod som hade förföljt de kristna innan han blev ett Guds verktyg, en apostel för hedningarna, visste att han var den värsta av dom värsta. Han visste att det i hans kött inte fanns något gott (han hade erfarenhet av det efter att tidigare ha förföljt Guds församling) men detta är något som de som kallar sig för herdar för fåren av idag (som har gått med på att låta sig utnämnas till pastorer av präster) inte vill veta av.
De är ju pastorer eller präster och har lyckats få sin familj och hela släkten på rätt köl vilket de gärna ger sig själva beröm för.
I dem finns inga brister och om det finns brister så är det långt ifrån de brister som deras ”får” har och som de måste ha deltagande med och som de har deltagande med genom att uppmana dem att komma till kyrkan varje söndag och även andra dagar i veckan på olika aktiviteter tills att de blir snärjda in i skökoväsendet och börjar se pastorerna och prästerna och andra tillsynes lyckade representanter för kyrkorna och samfunden likt gudar.
Ju fler får som kommer in i fållan (Satans kyrkors fålla) ju mer statsunderstöd kan kyrkorna söka och få samtidigt som fåren förväntas ge till kollekten (till olika behjärtansvärda projekt som syftar till att underhålla världen och Satan) och i de allra flesta fall förväntas ge tionde eller mer till kyrkan/samfundet. Inte så sällan alla sina besparingar efter att de har blivit tillräckligt hjärntvättade.
Hur många äldre människor utan arvingar har inte valt att testamentera sina tillgångar till kyrkan, till en kyrka (dom är så trevliga där, kärleksfulla!!) i utbyte mot att kyrkan har garanterat en biljett för dem till himmelen? vilket de tror på. De tror att de blir emottagna av Jesus trots att de ställt upp på allt vad kyrkorna idag ställer upp på och som går emot allt vad Jesus har sagt och som han lär bara för att de är gamla.
Hedra inte bara din fader och din moder utan också alla gamla för att dom är gamla och för att man av den anledningen måste respektera dem.
Jag vågar inte ens tänka på hur det kan vara när de, dessa gamla, väl förstår att de inte har hamnat i himmelen hos Jesus utan i helvetet hos Satan och de inser att de pengar de har skänkt till det som kallas kyrkan här på jorden går till Satan och hans anhängare här på jorden.
Och så står pastorn eller prästen där i predikstolen igen (hur den nu ser ut) och kör samma visa efter visa, samma lögner vecka efter vecka, söndag efter söndag, i hopp om att få någon ny/nya dumskallar att betala för att det antikristliga systemet skall breda ut sig vilket det gör i en rasande takt och som de (dumskallarna) ställer upp på i utbyte mot en enkelbiljett till himmelen med föregående social gemenskap i kyrkorna och samfunden innan det bär av.
Nu medan jag har skrivit detta så förstår jag att som frälst (som ett Guds barn) skall man inte hedra sina föräldrar (även om det står så i det fjärde budordet) om de motarbetar Herren Jesus Kristus (om de motarbetar Guds Ande som finns i varje nyfrälst barn) och inte vill vända om utan vill fortsätta på sina onda vägar och föra andra (så många som möjligt) med sig till det ställe där de en dag kommer hamna och som är HELVETET.
Ett Guds barn har inga skyldigheter att ”skicka blommor” eller att höra av sig till någon/några som inte är Guds barn oavsett om det gäller föräldrar, närstående, släktingar, arbetskamrater, grannar, vänner om de uttryckligen har sagt att de inte vill ha med Herren Jesus att göra eller om de uppvisar handlingar som talar om det.
Känner man att man vill höra av sig till någon som man tror kan ta emot det man har att säga och Gud/Jesus manar en att göra det så skall man göra det. I annat fall är det bara till att släppa taget.
Något annat vore lika med att ta parti för Satan och för världen.