Kristna stäppvargar
Jag vet inte hur många av er läsare (jag tror i alla fall att jag har läsare) som känner till boken ”Stäppvargen” av den tyska författaren Hermann Hesse (1877-1962) och som handlar om en man vid namn Harry Haller, en udda människa i medelåldern, smått paranoid, och som bor inneboende i ett vindsrum där han tillbringar en stor del av sin tid om han inte under sena kvällar och nätter (för att ångesten driver ut honom) irrar runt på gatorna på jakt efter något/någon som kan lindra hans existentiella ensamhet och oro.
Denna Harry passar helt enkelt inte in i samhället och känner sig totalt främmande inför den moral (värderingar) och de traditioner som råder och därför tror han sig vara en blandning mellan varg och människa. En varg, en ensamvarg (stäppvarg) samtidigt som han är en människa med behov av andra människor och gemenskap vilket han söker utan större framgång.
När jag första gången läste boken vilket var för lite över tjugo år sedan när jag var runt tjugosju så var jag inte frälst (hade inte avgjort mig för Jesus) men kunde identifiera mig så starkt med stäppvargen Harry Haller och hans utanförskap utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det handlade om.
Jag var ännu inte i medelåldern och inte heller en man utan en kvinna med barn och jag bodde inte inneboende i något vindskyffe utan hade en riktig bostad samt en sambo, föräldrar, syskon, släktingar vänner etcetera. Jag var inte någon vinddriven existens som irrade runt på gatorna mitt i natten utan jag både arbetade och studerade men trots detta kunde jag på ett märkligt sätt känna igen mig i denna romanfigur Harry Haller.
För inte så länge sedan lånade jag boken igen men drabbades av diffusa skuldkänslor redan på biblioteket. Varken Hermann Hesse eller romanfiguren var ju kristna. Det kändes som om jag bar på en förbjuden bok när jag gick därifrån. När jag började läsa den hemma i min läsfåtölj så fick jag ännu mer skuldkänslor då jag återigen tänkte på att varken Hermann Hesse eller romanfiguren var bekännande ”kristna”.
Hermann Hesse var mer dragen åt det buddistiska hållet vilket inte minst en annan bok han har skrivit ”Siddhartha” antyder och dessa tankar fick mig till att lägga bort boken och att lämna tillbaka den dagen efter.
En god kristen läser bara bibeln och kristen uppbyggelselitteratur ekade det i huvudet på mig. Då hittade jag en annan bok, en bok av Billy Graham i bokhyllan och som jag också har läst tidigare men kom dessvärre ganska snabbt på att han är en 33,e gradens frimurare trots att han, vad det sägs, har fört så många människor till Jesus och då var det bara till att sätta tillbaka den i bokhyllan och så fortsatte det fram tills att jag insåg att det inte finns något annat att läsa än bibeln om man vill vara en sant kristen och följa Jesus och att hela min bokhylla består av böcker skrivna av ogudaktiga människor (icke troende), falska kristna samt falska herdar, präster och pastorer och av allehanda Satans lakejer även om det kallas ”kristen uppbyggelselitteratur”.
Men för att återgå till Stäppvargen (Harry Haller). Trots att han inte var en bekännande kristen så kanske det var så som Jesus och apostlarna kände sig. Det vill säga som främlingar i världen, malplacerade och udda och oförstådda av världen (världens människor), den värld de föddes in i och med mänskliga behov precis som världens människor.
Alla föddes de till jorden som människor. Även Jesus. Trots att han var Gud så var han också en människa under sitt liv på jorden och han brottades med allt det som människor har brottats med och kommer att få brottas med fram tills att han kommer tillbaka.
Är det inte därför bibeln säger att vi som kristna lever i världen men att vi inte är av världen och att världen inte är vårt rätta hem? Vi har vårt hem någonannanstanns och det hemmet finns inte här på jorden hur mycket vi än söker och ränner runt för att hitta ett hem, en plats där vi kan känna oss accepterade och älskade (precis som Stäppvargen gjorde) som dem vi är och inte som dem vi borde vara enligt världen.
Guds rike och världens rike är två helt olika riken som står i opposition till varandra!
Hur udda och malplacerade känner sig dagens så kallade präster och pastorer (religiösa förståsigpåare som breder ut sig överallt) samt alla karismatiska så kallade kristna ledare (auktoriteter) som drar tusentals och åter tusentals människor till sina möten ivrigt påhejade av världen och världens människor och som genom detta kan leva lyxliv (ett liv i sus och dus under skenet av att vara kristna) på andras bekostnad och inte minst de vanliga medlemmarna i kyrkorna och samfunden?
Känner de sig udda, malplacerade här i världen? Ställer de sig någonsin den fråga Jesus ställde till sina apostlar ”skall också ni nu lämna mig”? efter att en stor skara av människor fick klart för sig att de inte kunde vinna guld och gröna skogar här i världen genom att följa honom utan att det kostar på att följa honom?
Jesus har i sitt ord gjort klart att det kostar allt att följa honom och han sa att som jag har lidit så kommer också ni att få lida.
En sann kristen kan inte känna sig annat än udda, oförstådd, malplacerad här i världen. Det kan ses som ett bevis på att någon är en sann kristen. En sann kristen kan inte hur mycket den än vill, hur mycket den än försöker att passa in i världen, förlika sig med världen och det som världen upphöjer och åtrår.
Pengar, karriär, status och dylikt är inget som biter på ett sant Guds/Jesus barn. Ett sant barn till Gud/Jesus kan se igenom de lögner som serveras inom dagens kyrkor och samfund (i samhället) och som endast handlar om att få kyrkorna och samfunden (skökoväsendena) samt samhället att gå runt med sina anställda som de måste (tvingas) avlöna med andras pengar.
Därför, och tyvärr måste jag säga, har jag mer gemensamt med sådana som Harry Haller som skulle kunna bli frälsta än vad jag har med dem som påstår sig vara frälsta, ”kristna” men som inte är det utan ljuger.
Men här och där vandrar det runt stäppvargar (sant kristna) och som till skillnad mot Harry Haller är frälsta människor som söker efter en sann gemenskap vilket de aldrig kan finna i världen eller i det som kallas för kyrkor och samfund. De passar inte in vare sig i världen eller i kyrkor och samfund.
Inte heller kan de finna gemenskap bland de ”lagiska kristna” som genast pekar finger och säger att om du syndar en enda gång efter frälsningsögonblicket (oavsett vad det handlar om för synd) trots att de själva har syndat massvis med gånger efter att de blev frälsta men kommer med olika bortförklarningar när man påpekar detta, så är du evigt fördömd och förtappad och det är den brinnande eldsjön som väntar.
