Den antikristliga anden styr kyrkorna och samfunden
Antikrist beskrivs i Bibeln som laglöshetens människa, fördärvets son, syndens människa, förtappelsens son, bedragaren, lögnaren, motståndaren med mera. Han är Satans och ondskans redskap, en motståndare till Kristus, och har byggt upp/bygger upp sitt eget system (rike), det antikristliga systemet, här på jorden med hjälp av sina tjänare bland människorna.
Än så länge har inte Antikrist gjort sig synlig för världen (han kommer att framträda öppet som person först när det som hindrat honom röjts undan, 2. Tess. 2:6-7) men han finns i världen (1 Joh. 4:3) genom sin ande, Antikrists ande, som verkar överallt, och idag särskilt påtagligt inom kyrkor och samfund för att få de kristna, Guds barn (de frälsta/pånyttfödda) att (om det fortfarande finns några sådana där eller om de låter sig lockas dit av någon Satans tjänare), inlemmas i hans och hans tjänares system vilka alla omskapar sig till att likna ljusets änglar för att få de kristna på fall och in i avfall.
“Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel. Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. Men de skall få ett slut som svarar mot deras gärningar” (2.Kor.11:14-15).
Främst sprider Antikrist villfarelse om Jesu natur (1 Johannesbrevet 2:22,23, 2 Joh. 7). Han vill få människor att förneka Jesu gudom, för att ta ifrån dem deras möjlighet till frälsning och evigt liv. För att bli frälst måste man tro att Jesus är Guds Son. (Joh. 20:31, Joh.3:17,18 1 Joh.5:10-13).
Påståenden som att det finns många olika vägar till Gud (en väg för kristna, en väg för judar, en väg för muslimer, en väg för buddister etcetera) och att alla människor som är ”snälla” förr eller senare kommer att bli frälsta oavsett vad de tror och vad de gör eftersom Gud/Jesus älskar alla och har överseende med allt, är exempel på hur man inom kyrkor och samfund förnekar Jesu natur och gudom och tar ifrån människor deras möjlighet att bli frälsta och få evigt liv.
Antikrists ande kommer vidare med förtal mot pånyttfödda kristna som strävar efter att följa Guds ord och bibelns lära (kallar dem dömande, kritiska, kärlekslösa, obarmhärtiga etcetera) och han bedrar och förför massorna, de som hade kunnat bli frälsta och inte minst de som en gång har blivit frälsta men som har valt att vandra den breda vägen (att anamma Satans kärleksbudskap som handlar om att kristnas främsta plikt är att älska och att fixa världen och världens människor) vilket kyrkorna och samfundens ledarskap propagerar för i sina avgudatempel men som leder till fördärvet.
Den som älskar världen och det som finns i världen har inte Faderns kärlek säger bibeln uttryckligen:
“Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen förgås med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt”(1. Joh. 2: 15-17).
Antikrists inflytande gör att människor förhäver sig mot allt som är heligt samtidigt som villfarande läror (villoläror) om Jesus sprids alltmer. De som kallar sig kristna och som befolkar kyrkor och samfund av idag, försöker i sitt högmod (medvetet eller omedvetet) tillsammans med världens människor (de vilka bibeln kallar avgudadyrkare), åter att bygga ett Babels torn och ta makten från Gud genom ekumeniken (kompromisser och samarbeten med andra religioner och läror), falska läror som sägs vila på kristen grund, och genom att krympa åsiktsfriheten.
“Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty allt sedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom.
Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. De ville gälla för visa men blev till dårar. De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem år orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade istället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen” (Rom. 1:18-25).
De förstår inte att Antikrist (Satan) genom den antikristliga anden (som kyrkorna och samfunden har välkomnat med öppna famnen) vill få pånyttfödda kristna att vända sig bort från sann gudstro och tillbedjan. Att Antikrists och Satans tjänare (de falska herdarna och det övriga ledarskapet inom kyrkorna och samfunden) som kallar sig kristna och Jesu efterföljare gör allt för att bortförklara Guds Andes verk i de kristnas liv vilket de kristna, ”de så kallade kristna” sorgligt nog ger sitt godkännande till.
Det kan ses som ett bevis på att de inte är pånyttfödda i Kristus (att de inte drivs av Guds Ande utan driver bort Guds Ande), vilket de gärna påstår så fort de får chansen, och därför inte heller är särskilt intresserade av att följa Herren Jesus Kristus.
De är intresserade av att följa sina kyrkor och auktoriteterna inom dessa (intalar sig att det är Guds vilja) även om auktoriteterna/kyrkorna går emot allt vad bibeln lär inklusive Guds Helige Ande, och ser inte att vad som händer när de förkastar Guds Ande är att de ger sin tillåtelse till att en annan ande (den antikristliga anden som är fiende till Gud) kan börja verka i och genom dem.
Dessa ”kristna” är de (om de inte vänder om) som Jesus den dagen kommer att visa bort med motiveringen att de inte har gjort Faderns vilja. De själva tycker sig ha gjort allt, de har profeterat, drivit ut onda andar med mera, visst, bra, men de har ändå inte gjort Faderns vilja enligt Jesus. Och det är förstås dom som kallar sig (har kallat sig) kristna han talar till.
“Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig; Herre, Herre, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skola på den dagen säga till mig; Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem: Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig I ogärningsmän”(Matt. 7:21-23).
När den antikristliga anden (som ytterst sett är Satans ande) har slagit rot i de ”kristna” så leder det till att de aktivt eller passivt, medvetet eller mer omedvetet, (liksom majoriteten av världens barn) ger sitt stöd till de antikristliga krafterna (till Antikrist och Satan) som då kan bygga upp sitt rike här på jorden.
Ett rike som står i ett totalt motsatsförhållande till Guds rike vilket är det rike som människor som kallar sig kristna borde verka för (verka i) men som de då inte verkar för (kan verka för) eftersom de har valt världen (Satan och den antikristliga anden) framför Gud. De älskar med andra ord världen mer än Gud och väljer att samarbeta med världen och världens barn istället för att samarbeta med Gud, med Guds barn, och att tjäna Gud.
Detta trots att bibeln säger att det inte går att tjäna två herrar samtidigt och att kristna (om de menar allvar med att vilja följa Jesus) måste välja mellan att tjäna Gud eller Mamon. Mamon är världen och det antikristliga systemet.
“Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vi den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon” (Matt; 6:24).
De ”falska kristnas” ställningstagande FÖR Antikrist/Satan och världen/världens människor (makthavarna i världen), har fått dem att se fiender i alla som har synpunkter, fel synpunkter (vilket brukar kallas för kritik och sockras med ord som dömande, kärlekslöshet m.m) på deras eller deras kyrkors (samfunds) ovilja att ta ställning för det rike de påstår sig befinna sig i och stå upp för.
De har tyvärr blivit som de Gudsbespottande fariseérna och skriftlärda under Jesus och apostlarnas tid och drar sig inte för att på olika sätt slå ner på dem som vill följa Jesus (Guds ord/bibelns lära). De är lika rädda som fariseérna och de skriftlärda var för att folket (de religiösa) skulle få kunskap om sanningen (om Jesus) vilket skulle leda till att de hade förlorat sin makt över folket och sin position i världen.
För dem liksom för dagens falska kristna som samarbetar med de falska judarna (Satans synagoga vilkas förfäder var de som korsfäste Jesus), var makt och positioner viktigare än Gud (Guds ord). De ville precis som dagens kyrkor (den falska kristenheten) hålla människor i slaveri, bundna i ett hierarkiskt system med en massa förordningar och cermonier och precis som de gjorde när Jesus konfronterade dem och de inte stod ut längre så skriker de själva och deras anhängare KORSFÄST, KORSFÄST!
Om de kristna skulle få höra det sanna evangeliet predikas i kyrkorna (bland annat sanningen om Kristi kropp, om Guds församling, om omvändelse och pånyttfödelse, om staten Israel, om uppryckandet, om tionde med mera) så hade de flesta inte stannat kvar en sekund i sina skökoväsen för dessa hade då avslöjat sig själva som de fuskbyggen de är.
När kristna har inlemmats i det antikristliga systemet (fåtts till att stödja, arbeta för och välkomna detta) och därmed blivit en del av Antikrists och Satans kropp (världens kropp) så är de inte längre lemmar i Kristi kropp (Guds kropp) och detta vet både Satan och hans tjänare. Det går som nämnts inte att tjäna både Gud och Mamon, att stå med ena foten i Guds rike och med den andra i världens rike. Då har de med andra ord valt bort Gud och tillhör inte längre Gud utan Satan, Antikrist och världen.
Att säga ja till det antikristliga systemet och att (direkt eller indirekt) verka för detta systems framåtskridande kan därför inte handla om något annat än att tillbe vilddjuret och dess bild. Om ”kristna” idag oavsett om det sker medvetet eller omedvetet, tillber vilddjuret och dess bild, hur stor är då inte chansen att de tar emot vilddjurets märke, vad det nu innebär, när den dagen kommer?
"Och det förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar, att låta giva sig ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen får vare sig köpa eller sälja något, utom den som är märkt med vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex" (Uppenbarelseboken kapitel 13:16-18).