En socialtjänstanställd:"Vilka är det som vi tar emot i Sverige: flyktingar eller missnöjda turister?"
Mer från Merit Wagers blogg:
Det kom ett mejl från en man som blivit fundersam över vad han ser och upplever i sitt arbete. Som numera vanligt i Sverige – tidigare åsikts- och yttrandefrihetens stamort på jorden – är det känsligt att uttrycka åsikter som av outgrundlig anledning kan anses som kontroversiella, trots att de inte på minsta sätt är det. Därför har den här mannen bett att få förbli anonym och att det inte ska nämnas i vilken kommun ha arbetar.
Jag har en del tankar och reflektioner som jag vill berätta om.
I mitt arbete inom socialtjänsten i en kommun som tar emot både asylsökande och flyktingar har jag fått vissa funderingar. Vi har tagit emot en del kvotflyktingar. Det som jag börjat fundera över är om det går att köpa sig en kvotflyktingplats? Jag säger inte att alla har gjort det men det är en känsla man får när man träffar dem, när de uttrycker att de ”hade det bättre där de kom ifrån”.
De verkar ha blivit lovade saker som vi absolut inte kan erbjuda. Som om de vore turister som läst en resekatalog och sedan upptäckt att boendet inte erbjuder den standard som utlovats i katalogen.
I mitt arbete möter jag många nyanlända och alla är missnöjda. De är inte nöjda med boendet och helpensionen som erbjuds. De är överhuvudtaget inte nöjda. Trots att allt är gratis för dem och de är garanterade etableringsersättning i två år så länge de sköter planeringen med arbetsförmedlingen. Allt detta betalas med skattepengar men alla klagar, alla är missnöjda!
Jag kommer även i kontakt med utsatta svenska medborgare och de kan bara kunna drömma om att få erbjudande om att få pengar och boende.
Vilka är det som vi tar emot i Sverige, flyktingar eller missnöjda turister?
Läs mer här:
Kommentar:
Texten får tala för sig själv men visst är det häpnadsväckande att människor som påstår sig ha flytt från krig och förföljelser (att de inte kan bo i sina hemländer), klagar och är missnöjda när de anländer till Sverige trots att de vid ankomsten får precis ALLT GRATIS (allt stöd och all hjälp som tänkas kan från olika håll) och serverat som på ett silverfat. Något som utsatta svenska medborgare bara kan drömma om (vi har skrivit mycket om detta på bloggen) vilket den socialtjänstanställda intygar.
De funderingar som dyker upp är: att om de så kallade flyktingarna kan klaga och vara missnöjda samt ställa krav gällande det ena och det andra (tillåts att göra detta utan att myndigheter, kyrkor, organisationer, privatpersoner med flera reagerar) trots att de får ALLT GRATS och behandlas med silkesvantar jämfört med hur samhället (alla institutioner inklusive kyrkorna) behandlar sina egna utsatta medborgare, och detta innan de ens har fått sina efterlängtade PUT (bidragsförsörjning så att de kan åka tillbaka och semestra i sina hemländer, starta företag och göra i princip vad som helst, som de tutat i migrationsverket att det inte går att vistas i under några omständigheter), ja under själva asylprocessen, så är frågan vad de är kapabla till när de väl har fått PUT (blivit så kallade svenskar) och ett svenskt medborgarskap.
Här kan ni läsa om vad "nyanlända" (klagande och missnöjda) välfärdsturister som kallas flyktingar får i bidrag från Försäkringskassan:
http://experimentlandet.blogg.se/2016/march/nyanlandas-bidrag-fran-forsakringskassan.html
