Laglöshetens hemlighet

Här publiceras politiskt inkorrekta texter ur ett kristet perspektiv

Skall kristna älska de onda?

Publicerad 2017-04-12 06:09:00 i Jesus,

Denna artikel som har några år på nacken har publicerats på bloggen tidigare (i maj 2016) men är fortfarande högaktuell. Inte minst med tanke på terrordådet i Stockholm.  

Skall kristna älska de onda?

Vissa kyrkor och världsliga publikationer talar om för oss att kristna personer måste älska alla människor, särskilt de som är "mindre lyckligt lottade än vi är." Ganska ofta inkluderas i denna mindre lyckligt lottade kategori, inte bara de fattiga och handikappade, utan även de kriminella och degenererade individerna, och till och med fiender till de kristna.

Vi intalas att oavsett vad en person är, eller har gjort, så måste vi älska honom. Är detta ett bibliskt begrepp eller blir de kristna givna obibliska råd i denna viktiga fråga? Tag fram era Biblar och följ med mig när vi svarar på frågan, "Skall kristna älska de onda?"

Idag skulle det vanligaste svaret på den frågan vara: "Ja, kristna skall älska alla människor." Om tillfrågad vilken källa som stöder detta bud, skulle de flesta säga Bibeln, eller kanske Jesus Kristus. Somliga människor hävdar, att kristna inte bara måste älska alla människor, utan att vi också måste hjälpa alla, till och med de människor eller nationer som har dödat våra kristna bröder. För att rättfärdiga detta, citerar de ROMARBREVET 12:20, "Fastmer, om din ovän är hungrig, så giv honom att äta."

Med den och andra liknande fraser, ger ett okänt tusental kristna sitt samtycke, medan miljontals ton av vårt spannmål skeppas till kommunistiska regeringar. Mycket av det spannmålet används till produktion av alkohol för raketbränsle, men de flesta kristna vet inte om det. De tror att det är till för att mätta folket.

Under senare år, allt eftersom vår egen ekonomiska situation förvärras, och fler människor går arbetslösa, har motståndet till utlandsbistånd ökat., särskilt till kommunistiska länder. Många pastorer eller evangelister försvarar emellertid bistånd till kommunistländer genom att citera detta bibelstycke.

Vissa pastorer motsätter sig till och med att vår nation rustar sig med vapen för att försvara sig mot fiender, och till att våra medborgare bär vapen för sitt eget personliga försvar, genom att citera delar av vers 17 i samma kapitel, "Vederläggen ingen med ont för ont." För fullständighetens skull inflikar de, "Vi skall älska vår nästa såsom oss själva."

Är detta biblisk lära, att vi skall älska, förlåta och kanske hjälpa kriminella, degenererade individer och till och med dem som förgör oss, eller är vi kristna vilseledda av en felaktig användning eller felaktig lära av dessa bibelord?

Hämta din Bibel och låt oss gå igenom dessa och andra bibelord mera i detalj, för att avgöra vad vi bör göra och hur vi skall agera mot de gudlösa och de kristnas fiender, eftersom detta ämne är så viktigt för de kristnas och vår nations framtida agerande och välmående.

Låt oss slå upp MATTEUSEVENGELIET 6. Det är i Jesu "Bergspredikan" som detta ibland används för att övertyga kristna om att de måste förlåta missgärningar under alla omständigheter. I MATTEUSEVANGELIET 6:14-15, säger Jesus: "Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta edra; men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser."

Utan vidare förklaring, verkar detta betyda att innan kristna kan erhålla någon nåd ifrån Gud, så måste de först förlåta alla andra deras synder. Och om detta inte är nog, så citeras ibland LUKASEVANGELIET 17:3-4, för att övertyga oss om att vi måste förlåta mer än en gång. "Tagen eder till vara! Om din broder försyndar sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom. Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och säger: 'Jag ångrar mig', så skall du förlåta honom."

Och om detta inte skulle vara tillräckligt många gånger som man måste förlåta, så kan de citera MATTEUSEVANGELIET 18:21-22, "Då trädde Petrus fram och sade till honom: 'Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?' Jesus svarade honom: 'Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.'" Liberala kyrkomän och skribenter i sekulära publikationer säger, "Se, kristna förväntas förlåta alla om och om igen."

De missar emellertid hela meningen med budet vad gäller vem det är som den kristne skall förlåta, och de ignorerar fullständigt att förlåtelse endast behövs då vissa speciella omständigheter råder. Låt oss undersöka dessa bibelstycken i närmare detalj och ta reda på precis vad Jesus lärde. Jag tror att du kommer att inse att det är något helt annat än vad de liberala kyrkorna och våra sekulära propagandister säger att det är.

Personen som skall förlåtas identifieras i LUKASEVANGELIET 17:3 genom Jesu egna ord: "Om din broder försyndar sig" och Han säger senare: "Förlåt honom." Subjektet i Petrus fråga i MATTEUSEVANGELIET 18:21, finns där i frågan för alla att se. "Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig?"

Både Jesus och Petrus talade om andra kristna bröder, inte om icke-kristna personer. Ordet "broder" används i Nya testamentet nästan 100 gånger. Och förutom i de fall då det talas om fysiska bröder (såsom söner till samma moder), betyder det alltid troende på Jesus Kristus.

De präster, och våra fiender, som gör gällande att Jesus lärde, att kristna skall förlåta icke-troende deras överträdelser, lär ut en irrlära. Förutom i de bibelstycken där nära blodsband avses, betyder ordet "broder" och "bröder" i Nya testamentet alltid Jesu Kristi efterföljare. Dessa ord tillämpas inte på icke-kristna. Dessutom innehåller dessa bibelstycken inte något generellt bud, att alltid och under alla omständigheter ens förlåta vår kristna broder.

Det finns någoting omnämnt eller antytt i båda bibelverserna, vilket den brodern måste göra, och det är att "ångra sig"! Om denna broder sade Jesus: "om han då ångrar sig så förlåt honom." LUKASEVANGELIET 17:3). I vers 4 sade Jesus, att om brodern sju gånger på samma dag skulle säga, Jag ångrar mig, så måste den kristne förlåta honom sju gånger.

Jesus lärde inte ut sådant nonsens, att om någon syndar emot dig, så måste du förlåta honom. Han talade endast om kristna, och förlåtelse befalldes endast om syndaren ångrade sin översträdelse mot dig. I MATTEUSEVANGELIET 18, använder Jesus inte orden "ångra sig" till svar på Petrus fråga. Emellertid antyds det klart i Hans undervisning som föregår frågan, och som tydligen föranledde den. De tre verserna som föranledde frågan är verserna 15-17. Läs dem tillsammans med mig, och därefter har jag en fråga till dig. Vers 15: "Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt.

Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder." (MATTEUSEVANGELIET 18:15). Detta är en instruktion till en förorättad kristen, men det är också klart att den syndande personen här också är en kristen broder. Sedan säger Jesus, "Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago.'" (MATTEUSEVANGELIET 18:16).

Eftersom Jesus använder frasen "försyndar sig", är det klart att Hans avsikt är att säga att den andre brodern felat. Därför, när han använder frasen, "om han icke lyssnar till dig", är det uppenbart att Han avser, om han inte medger sitt felsteg och ångrar sig, även om Jesus inte använder orden "ångra sig".

Efter det att du har gått till en kristen broder med ett eller två vittnen utan att det resulterar i ett erkännande av synd och omvändelse, befaller Jesus i vers 17: "Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen," - så förlåt honom ändå eftersom du trots allt är en kristen. Å nej, Jesus sade inte det, eller hur?

Nej! Jesus sade att om denne kristne broder som hade syndat mot dig vägrar att erkänna sitt fel och ångra sig till och med efter det att församlingen har fått veta om det, så: "vare han för dig såsom en hedning och en publikan." (MATTEUSEVANGELIET 18:17).

Det är väl saker, det? Vi får veta utav alla och envar att vi kristna skall förlåta alla och allting som har att göra med synd och överträdelser mot oss, fastän Jesus sade att vi inte ens skall förlåta en kristen broder om han vägrar att omvända sig från sin missgärning.

Självfallet är vi inte mer förpliktade att förlåta och glömma de oomvända, icke-kristnas synder, än vi är att förlåta oomvända kristnas synder. I den engelska Bibeln (KJV) använder Paulus ett starkare ord än hedning i sitt brev till Titus, ett ord som vi sällan hör i modern kristendom (heretick = kättare). TITUSBREVET 3:10-11: "En man som kommer partisöndring åstad (eng. heretick) må du visa ifrån dig, sedan du en eller två gånger har förmanat honom: ty du vet att en sådan är förvänd och begår synd, ja, han har själv fällt domen över sig." Och självklart det välkända avsnittet i 2 KORINTIERBREVET 6:14-18 som börjar: "Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker?" I vers 15 kallas i den engelska KJV, de otrogna för hedningar (eng. infidel), ett annat ord man sällan hör numera fastän vårt land är fyllt av dem.

Vi har berört endast några få av de bibelord i Nya testamentet som förmanar oss att inte ha någon gemenskap eller umgänge med kättrare, otrogna och anti-kristna personer. Trots detta lär många kyrkor och evangelister, och självfallet våra fiender, att vi kristna inte får tala eller opponera oss emot otroende, eller undvika trassliga förbindelser med dem, utan istället att vi skall älska och förlåta dem när de försyndar sig mot kristna och till och med hjälpa dem i deras skändliga gärningar.

Inser du vad denna falska lära, att älska alla och förlåta oomvända syndare, har gjort mot oss? Den har gjort oss toleranta mot all sorts ondska och onda människor. Istället skulle vi agera såsom våra kristna förfäder gjorde, vilka inte tolererade öppen och icke ångrad synd och ondska i samhället, utan istället bestraffade de ondskefulla och drev oomvända syndare ibort från samhällsgemenskapen, så att de inte kunde skada och förstöra de kristna.

Vi har blivit formade till att inte reagera mot uppenbar synd. Vi står ut med, tolererar, överser med och rättfärdigar alla möjliga sorters synd och syndare i vårt grannskap, i våra städer och i våra nationer därför att vi har blivit lurade till att tänka att utrotning och utdrivning utav ondska och onda människor ifrån landet, på något sätt inte är vad kristna skall syssla med. Vi har lurats till att tro att vi måste älska och förlåta dem, istället för att hata och deportera dem, och allt annat slags nonsens som kommer av att vi inte förstår Jesu Kristi sanna lära. Vår nation håller på att förstöras genom brist på kunskap; genom brist på kunskap om vad sann kristendom verkligen är.

Under de senaste 20 åren har i detta land (och särskilt under de 10 senaste åren) ett antal pastorer börjat använda slagordet "vänd nationen tillbaka till Gud." De går till storms emot abort, emot pornografi, smutsiga filmer och så vidare. De får respons utav miljontals kristna, som söker svar på vårt lands växande problem med synd och ondska.

Vad händer? Tja, praktiskt taget ingenting. För fastän pastorerna då får mer pengar till fler TV- och radiostationer som rasar mot synd, så lämnar de fortfarande sina kristna lyssnare med den falska läran, att de, de kristna, inte skall vidtaga fysiska åtgärder mot de onda; utan istället bara predika för dem och hoppas att de är på bättringsvägen. En fras som används om och om igen är "vi måste hata synden, men älska syndaren."

Våra kristna förfäder från gångna århundraden lydde Jesu Kristi sanna evangelium. De älskade bröderna, sina kristna bröder, men inte de onda icke-kristna, och de hindrade de anti-kristna och otrogna från att smutsa ner sitt land och sitt folk.

På 1600-talet, när de första kristna bosatte sig på denna den amerikanska kontinenten, tillät de inte ens att icke-kristna bodde i deras kolonier. Män och kvinnor som begick onda dåd mot folket bestraffades, och om de inte omvände och bättrade sig ifrån sin onda väg, blev de utdrivna, landsförvisade och bannlysta från den kristna församlingen (ecclesia), och tillsagda att inte vända tillbaka.

Till och med i detta århundradet, fram tills för mindre än 60 år sedan, var det brukligt för de rättsliga myndigheterna i samhället att faktiskt haffa brottslingar och kända lagöverträdare, eskortera dem till stadsgränsen eller utkanten av samhället och säga åt dem att försvinna.

Personligen vet jag att denna princip tillämpades i många städer länge efter 2:a världskriget. Var dessa myndigheter på något sätt onda för att de gjorde så? Nej! De beskyddade sina barn från ondska, och fjäskade inte för anti-kristna, mördare, tjuvar, homosexuella och våldtäktsmän. Dessa våra förfäder, citerade Guds Lag för bestraffning av missgärningsmän, avrättade mördare och väldtäktsmän och bestraffade dem som förstörde deras barns moral.

Så sent som för 30 år sedan var det vanligt att man hörde talas om att någon arresterats för "fördärv av minderårigs moral." Vem hör talas om sådana åtal nuförtiden? Istället är det droghandlare, tryckare och distributörer av pornografi, producenter av snuskiga filmer, sexuellt perversa och hädare som styr i vårt land.

De fördärvar miljoner av våra barns själar varje år, förstör deras moral och deras liv, helt utan bestraffning. Om kristna verkligen blir upprörda och vill göra något, då kommer snart prästerskapet och propagandisterna att munvigt påminna oss, att kristna, när allt kommer omkring, inte får döma. Kristna måste hata synd, men älska syndaren.

Och kristna måste förlåta, förlåta och förlåta. Så de onda har framgång. Sanningen har fallit i gatan och det falska styr landet. Vi skyller detta på de kriminella och de onda, men vem är det egentligen som bär skulden? Är det inte de kristna som har abdikerat från sin plikt gentemot Jesus, sitt land och sina barn?

När allt kommer omkring är det ju de kristna som skall vara världens ljus, inte de icke-kristna. Det är de kristna, som skall bygga upp sitt samhälle, likt ett ljus placerat på ett berg, så att alla människor kan söka efter det. Det är de kristna som skall vara Guds vittnen om Hans rättfärdiga och oåterkalleliga Lag. Ingenstans i Guds Heliga Skrift, ger Gud hedningar och otroende i uppdrag att etablera en rättfärdig nation. Alltid och för evigt, är Hans Ord avsett för den troende, den som följer Jesus Kristus.

Jag vet att det är en mänsklig tendens att beskylla någon annan för våra svårigheter. Ni fruar vet hur lätt vi män lägger skulden på våra fruar för problemen i hemmet. Det är ett mänskligt karaktärsdrag. Det bör emellertid inte vara ett kristet karaktärsdrag. Våra förfäder accepterade sitt ansvar som kristna och lade en kristen grund i detta Gudsvälsignade land.

Nu har vi abdikerat från vårt ansvar, vi har till och med överlämnat vår nation till de gudlösa och deras vägar, i stället för att insistera på att denna nation följer Jesus Kristus och Hans Vägar. Ja, vi kristna bär skulden till vårt bedrövliga och farliga tillstånd. Och om vi bär skulden för vårt nuvarande tillstånd, så behöver vi kanske omvända oss från våra felsteg, och bättra oss och lyda Jesus Kristus.

Kanske behöver vi acceptera vårt kristna ansvar igen och be, arbeta och tro som våra förfäder bad, arbetade och trodde att vi skulle vara en kristen nation; ett ljus bland världens andra nationer. Det ljuset håller på att brinna ut snabbt. Det behöver tändas på nytt, annars kommer mörker att dra fram över hela världen. Vi kan inte tända det om vi inte helhjärtat vänder oss till Jesus Kristus.

Innan vi går vidare med hur vårt förhållande är till de onda, vill jag läsa några avsnitt i Nya testamentet, där ordet "broder" används. Detta är speciellt för nykristna som kanske fortfarande tror att deras "broder" är deras "medmänniska" snarare än deras medkristna.

Det finns massvis med sådana avsnitt i Nya testamentet. Jag har tid att läsa endast några få. Jesus använde "bröder" (plural av broder) i MATTEUSEVANGELIET 12, när han ställde frågan: "Vem är min moder, och vilka äro mina bröder?" Hans svarade med att peka på sina lärljungar och säga: "Se, här är min moder, och här äro mina bröder! Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder." Detta står i MATTEUSEVANGELIET 12, verserna 48-50, och det upprepas i MARKUSEVANGELIET 3 verserna 33-35.           

I APOSTLAGÄRNINGARNA 9:17 och 22:13, finner vi att Saulus, en förföljare av kristna, kallades "broder" Saulus omedelbart efter sin omvändelse. I ROMARBREVET 14 används ordet "broder" 5 gånger med avseende på en medtroende. I 1 KORINTIERBREVET 2:1, refererar Paulus till en kristen medarbetare såsom "brodern Sostenes". I 2 KORINTIERBREVET 1:1, skriver Paulus om "brodern Timoteus". Timoteus var inte Paulus blodsbroder. Likt Sostenes var Timoteus en medtroende i Jesus.

I kapitel 2:13, kallar Paulus Titus "min broder". Återigen betyder "broder" "medkristen". I kapitel 8:18, skriver Paulus om en okänd person på följande sätt, "Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium." Ingen ytterligare identifiering av mannen förutom att han var en broder. Varför var han en broder? Därför att han berömdes för evengelium. Han var en troende kristen. I vers 23, använder Paulus termen "bröder". Liksom på alla andra ställen i Nya testamentet, betyder det medtroende. "Broder" och "bröder" används massvis med gånger i Nya testamentet. Några kommer vi att läsa senare när vi diskuterat budet att älska vår broder. Du borde slå upp ordet "broder" i din konkordans och läsa referenserna. Ordet "broder" används endast i två betydelser. Om en riktig "blodsbroder" eller om en medkristen.

Aldrig någonsin används det i Nya testamentet i betydelsen icke-kristen. Låt ingen förleda dig genom att påstå att icke-kristna är de kristnas bröder. Det är inte alls vad Bibeln lär.

Några kanske frågar: "Men pastor Emry, är inte vi kristna befallna att älska vår nästa såsom oss själva?" Svaret är, "Jo, det är vi." Vem är emellertid vår nästa? Det klargörs nu också i Nya testamentet och vi kommer att läsa det senare, om Gud tillåter. Vi skall se, att på samma sätt som varje människa inte är vår broder, så är inte heller var och en vår nästa. Även om han är din granne i huset bredvid eller din granne i ett annat land.

Din nästa

Guds Heliga Ord klargör för kristna att de skall älska sin nästa såsom sig själva. Detta är ett bud som Jesus gav i MATTEUSEVANGELIET 19:19 och 22:39, och både Paulus och Jakob upprepade det i sina epistlar.

Men betyder det budet verkligen att kristna skall älska dem som passar in på den bibliska definitionen utav de onda? Skall de älska oomvända syndare som kontinuerligt begår syndfulla och onda gärningar? Svaret är: "NEJ!", kristna är inte befallna att göra något sådant.

Förlåtelse befalldes faktiskt endast om brodern gjorde bättring från sin synd. Idag däremot, när kristna talar emot synd och skuld i landet och föreslår att de kriminella bör bestraffas, så blir de ofta tillsagda: "Å, du borde inte tänka så, du borde förlåta dem; när allt kommer omkring, om du är kristen, så måste du älska och förlåta."

Sedan kommer de att inflika någonting om att älska vår nästa såsom oss själva och de kristna skäms till tystnad, som om det vore de som felat istället för den kriminelle. Fastän de flesta av dem vet att Gud Allsmäktig i Sin Lag beordrade sitt folk att avrätta mördare och våldtäktsmän, och att tjuvar skulle ge tillbaka tvåfalt till femfalt, inte till regeringen i form utav böter, utan i form utav pengar och varor till offret, så förhindrar denna "älska och förlåta filosofi", vilken har smugit sig in i de flesta kristnas sinnen, dem ifrån att tala för lydnad gentemot Guds Lagar. De har blivit betingade till att reagera på kärleksfilosofin istället för Bibelns Lag.

Om ett ögonblick skall vi titta på vem som faktiskt är vår "nästa" och vem vi förväntas älska såsom oss själva. Kanske kan vi till och med få reda på vem vår bibliska nästa är; han kanske inte är precis vem som helst. Precis som med ordet "broder", kanske ordet "nästa" endast passar in på vissa människor.

Jag har en artikel med titeln "Öga för Öga, Liv för Liv", vilken publicerades i en tidning i Arizona för många år sedan. Den skrevs efter en serie intervjuer med släktingar till personer som hade blivit mördade i Arizona. Skribenten var ganska förvånad över att finna, att nästan alla utav offrens släktingar ville att mördarna skulle avrättas.

Propagandan mot dödsstraff verkar för det mesta att ha fungerat på större delen av befolkningen; men då en kär person mördas, kastas propagandan i sjön och de överlevande vill se mördaren avrättad. I vissa fall tillstår de att de gladeligen själva skulle skjuta mördaren, slå på strömmen till elektriska stolen eller göra vadhelst nödvändigt för att döda honom. En kvinna, vars enda dotter blev våldtagen och sedan dödad, sade (citat): "Jag anser med bestämdhet att de borde upprätthålla dödsstraffet. Jag tycker att lagarna allt för länge har varit allt för överseende. De som är emot dödsstraff skulle vara i våra skor."

Andra personer ger uttryck för liknande känslor. Vi har nytryckt denna ganska långa tidningsartikel och sedan i slutet lagt till 37 verser, från 7 olika stycken från Bibelns lagböcker, vilka instiftar dödsstraffet som en lag för Guds folk. Nyligen talade jag med en allmän åklagare i en annan stat som läste upp Guds Lag om avrättning av mördare för juryn.

Efter att ha funnit att mannen var skyldig, rekommenderade juryn att domaren skulle tilldöma mannen dödsstraff, vilket domaren då gjorde. Den allmäna åklagaren sade att han trodde det var hans uppläsning utav Bibelns Lag för juryn, som ledde till det dödsstraffet. Trots motsatt propaganda, är det sant att många människor i vårt land, både i och utanför regeringen, vill se Bibelns Lag efterföljd.

OK, hur är det nu med att älska sin nästa såsom sig själv? Slå upp MATTEUSEVANGELIET 19 och vi läser detta och andra stycken om vår nästa, för att ta reda på två saker. Nummer 1: Hur kan vi uppfylla budet att älska vår nästa såsom oss själva? Och, nummer 2: Vem är nu vår nästa enligt detta bibelord?

I MATTEUSEVANGELIET 19, kom mannen till Jesus och frågade i vers 16: "Mästare, vad gott kan jag göra för att få evigt liv?" En del av Jesu svar var: "Men vill du ingå i livet, så håll buden." Mannen frågade då: "Vilka?", till vilket Jesus svarade: "'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'"

De flesta kristna känner igen de första fem av dessa såsom det sjätte, sjunde, åttonde och nionde budet, i den ordningen. Många tror emellertid att den sista frasen, "Du skall älska din nästa såsom dig själv" var något som Jesus lade till. Så är inte fallet. Det kommer ifrån de ursprungliga Tio Budorden i Gamla testamentet, och jag skall visa det om en stund. Slå upp MATTEUSEVANGELIET 22; här gav Jesus mycket mer eftertryck till budet att älska sin nästa, och verkade göra det viktigare än de sista sex av de Tio Budorden. Här, i vers 36 av MATTEUSEVANGELIET 22, blev Jesus tillfrågad: "Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?" Jesus svarade: "'Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.' Detta är det yppersta och förnämsta budet." (MATTEUSEVANGELIET 22:37-38).

Emellertid nöjde sig inte Jesus med det, utan fortsatte direkt. "Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna." (MATTEUSEVANGELIET 22:39-40).

För att hjälpa oss att förstå vad Jesus menade med detta, då han verkade komma med bara två bud istället för tio, låt oss slå upp de Tio Budorden i 2 MOSEBOKEN 20. Du ser att de Tio Budorden består utav två olika typer. De första fyra definierar människors relation till Gud och de sista sex definierar människors relation till andra människor.

De första fyra är: Nr 1) Inga andra gudar; Nr 2) Ingen dyrkan utav avgudabilder; Nr 3) Missbruka inte Herrens Namn; och Nr 4) Tänk på Sabbatsdagen, så att du helgar den. Dessa fyra budorden behandlar Gud och människor. De resterande sedan behandlar människor och människor. Nr 5) "Hedra din fader och din moder." Nr 6) "Du skall icke dräpa.", som Jesus förresten citerade som "Du skall icke begå något mord." (MATTEUSEVANGELIET 19:18, i engelskans KJV översättning), vilket är mer korrekt. Nr 7) "Du skall icke begå äktenskapsbrott." Nr 8) "Du skall icke stjäla." Nr 9) "Du skall icke bära falskt vittnesbörd MOT DIN NÄSTA", och Nr 10) "Du skall icke hava någon begärelse till din nästas hus. Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa."

När vi nu läser dessa Tio Budord, ser vi att när Jesus gav endast två bud, så sammanfattade Han i realiteten alla tio budorden i två fraser: De första fyra budorden, vilka lägger grunden till ett rätt förhållande mellan människan och Gud, summerade Han genom att säga: "Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd." Om någon skulle göra allt detta, skulle den personen med säkerhet inte ha några andra gudar, inte göra sig avbilder, inte missbruka Guds namn, eller vanhelga Guds Sabbat. De sista sex budorden, de som handlar om hur man rätt förhåller sig gentemot andra människor, summerade Jesus så här: "Du skall älska din nästa såsom dig själv."

Med det menade han, att för att verkligen älska din nästa såsom dig själv, så skulle du hedra din fader och din moder, du skulle inte begå mord, du skulle inte begå äktenskapsbrott, du skulle inte stjäla, du skulle inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa och du skulle inte åtrå din nästas fru, eller hans övriga ägodelar. Jesus åsidosatte inte något av de Tio Budorden; sanningen är att Han bekräftade dem helt och hållet. Han förklarade dem helt enkelt i två förkortade fraser, en för varje undergrupp av hela Lagen.

När Han sedan tillade: "På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.", är det tydligt att Han menade, att dessa två undergrupper av de Tio Budorden ger stöd åt hela Lagen och profeterna.

Och självklart gör de det. De andra två delarna utav Mose Lag, stadgarna och straffdomarna, är båda baserade och hänger på de ursprungliga tio. Också alla budskapen från profeterna som kom till Israel, baserades på samma Tio Budord, för de hade alla samma budskap till Israel: Lyd Guds Lagar!

Det är tydligt att många i kristenheten har förletts att tro, att Jesus i detta bibelord på något sätt åsidosatte de ursprungliga Tio Budorden, och istället instiftade någon esoterisk ny lag, omfattad utav frasen: "allt du behöver göra är att älska Jesus, och älska din medmänniska", för detta sammanfattar andemeningen i mycket av den modernistiska förkunnelsen. Sällan hör vi ropet ifrån Israels forntida profeter till Hans folk: "Vänd om från dina onda vägar, vänd om från dina överträdelser, vänd om och lyd Guds Heliga Bud."

Istället hör vi oupphörligen hur vi skall älska Jesus, hur vi skall bli "fyllda med anden" och hur vi skall älska syndare, de onda och alla orättfärdiga. Denna sortens moderna predikan har lurat många till att tro, att om de kan visa Jesus och alla andra människor en slags vag, känslomässig tillgivenhet, så är det nog för att uppfylla Jesu befallning att "älska Gud och att älska sin nästa såsom sig själv." De har inte blivit tillsagda, eller tagit reda på själva, att om de verkligen älskar Jesus, så skulle de lyda Hans befallningar.

Jesus sade i JOHANNESEVANGELIET 14:15: "Älsken I mig, så hållen I mina bud." I 1 JOHANNESBREVET 2:3-4: "Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud. Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare, och i honom är icke sanningen." Johannes skrev i äåäåä1 JOHANNESBREVET 5:3, "Ty däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud."

Det skulle betyda, att den som bekänner sig vara kristen och påstår sig älska Jesus, men vägrar att lyda Guds bud, inte är någon kristen. Därför borde kristna veta, att om de verkligen älskar sin nästa, så skall de lyda de gudomliga bud som Han har inrättat för deras relation med sin nästa. Det betyder, att de skall hedra sin fader och moder på deras ålderdom, och inte förvänta sig att deras nästa skall beskattats för sitt arbete, för att försörja de gamla via så kallad social 'välfärd'.

Det betyder att de inte skall döda sin nästa, varken direkt, eller genom att förgifta honom med bekämpningsmedel, eller genom att bränna honom med strålning, eller genom att strunta i honom. Det betyder att de inte skall stjäla från honom, varken genom att dra sig undan sina skyldigheter på arbetet, om det är en anställd, eller genom att betala låg lön, om det är en arbetsgivare, eller genom orimliga priser, om det är en försäljare, eller genom ränta på skulder, eller genom någon annan av de tusentals olika former av stöld som idag tillämpas, varmed man stjäl från sin nästa.

Självklart skall de inte ljuga om honom, varken genom förtal, rykten, falskt vittnesbörd, knorrande eller vad som helst; och självklart skall de inte åtrå sin nästas hustru, eller någon av hans egendomar. Det sistnämnda är ganska signifikant, för miljoner kristna, som aldrig skulle tänka tanken att stjäla direkt själva, idag tillåter att stöld sker i deras namn. Hur gör de det? Jo, genom att tillåta sina egna valda representanter att godtyckligt ta pengar från sin nästa, som har förtjänat dem, och ge till andra som inte har förtjänat dem.

Dessutom ger de sitt samtycke till alla möjliga sorters betungande och orättvisa lagar som påtvingas nästan genom deras statstjänstemän, allt under skenet utav att de hjälper och beskyddar någon annan. Felaktigt tror de att detta är bevis på kärlek. De inser inte att deras falska begrepp "att älska sin nästa", faktiskt allvarligt skadar deras nästa.

Om de skulle basera relationen till sin nästa på de sex sista budorden, Guds ofelbara begrepp om hur vi skall älska vår nästa, så skulle de inte på något sätt skada honom. Istället skulle de göra gott emot honom. Om de verkligen älskade sin nästa i sanning, snarare än med tomma ord, skulle de inte bara behandla honom enligt dessa gudomliga föreskrifter, utan de skulle också bedja och arbeta för att dessa föreskrifter skulle komma att instiftas i landets lagar så att alla deras grannar skulle dra nytta av dem.

Nu inser jag att allt kanske verkar tråkigt för vissa utav er - det är verkligen inte särskilt romantiskt. Det är inte lika känslomässigt tillfredställande att bara behandla sin nästa rätt, som det är att skicka 10 dollar till en okänt föräldralöst barn i ett avlägset land. Men jag undrar hur många av oss som har blivit vilseledda att tro, att vi kan göra något gott för någon långt borta, och att det skulle ursäkta den stora skada som vi tillåter komma över vår bibliska nästa i vårt eget land genom vår försummelse av Jesu befallningar.

Tänk bara på hur vi skadar vår nästa genom att inte insistera på att Guds lagar vidmakthålls utav våra regerings- representanter. Vi tillåter våldtäktsmän och mördare att gå fria och begå våldtäkt och mörda vår nästa. Vi tillåter mord genom abort av en miljon av våra barn varje år, medan stridsropet på högskolorna är att vi måste rädda valarna.

Vi förlorar ytterligare en miljon barn till droghandlarna och alkoholdistributörerna varje år, medan vi ber från talarstolen om att älska vår nästa. På senare år har vi skickat tiotusentals utav vår nästas unga söner in i döden, och förorsakat att hundratusentals blivit lemlästade i främmande krig utan att ens en gång utropa: "Detta är ett brott emot Guds heliga Lag."

Om kärlek till vår nästa innebär att lyda Guds Lagar, inse då hur vi inte älskar vår nästa på ekonomins område. På grund av falsk lära i fråga om Guds Lagar, tillåter vi de som lånar ut pengar att pålägga ränta, vilket Gud förbjuder, och när sedan de kriminella långivarna plundrar vår nästas hem, gård eller företag, står vi bara och ser på och berättar för alla hur mycket vi älskar Jesus, och ja, vi till och med insisterar på att vi älskar vår nästa. Paulus skrev i 1 TIMOTEUSBREVET 5:8: "Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste (marginalen säger hans eget folk), så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen." (1 TIMOTEUSBREVET 5:8). Inte lika illa som en otrogen, utan värre. Genom vår frivilliga överträdelse mot Guds Heliga Lagar, kan vi inte ge trygghet och beskydd till vår egen familj, vår egen nästa.

Trots att vi bedyrar att vi tror på Jesus Kristus, bevisar våra handlingar att våra ord inte betyder något. Det är värre med oss än med de otrogna, som åtminstone försöker att ta hand om sina egna. Ja, det är ganska lätt att se hur en felaktig och missledande lära om kärlek kan skyla den riktiga sanningen, att lydnad gentemot Guds Heliga Lagar utgör fundamentet i alla rättfärdiga mänskliga relationer inklusive: älska din nästa såsom dig själv. Jag hade tänkt att vi skulle titta på Jesu egna ord i Nya testamentet för att bevisa att vår nästa inte bara är vem som helst, och verkligen inte alla människor, men vi skall täcka det ämnet senare.

Om vi nu har blivit missledda av falsk lära när det gäller vem vår broder är och om hur vi skall älska vår nästa, kanske har vi också något att lära om hur vi skall älska våra fiender. Kanske kan vi till och med få det budet att stämma överens med Johannes ord i 2 JOHANNESBREVET: "Om någon kommer till eder och icke har den läran med sig, så tagen icke emot honom i edra hus, och hälsen honom icke. Ty den som hälsar honom , han gör sig delaktig i hans onda gärningar." (2 JOHANNESBREVET 10,11). Och till och med Kung David som skrev i PSALTAREN 139, "Skulle jag icke hata dem som hata dig, Herre (Yahweh)? ... Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit." (PSALTAREN 139:21,22).

Att älska fiender

Du kan inte hitta något stycke i Skriften som befaller kristna att kalla vem som helst broder eller bröder, utom när det är fråga om blodsband eller medkristna. Den så kallade "mänskliga gemenskapen" förekommer inte i Biblisk lära; det är en lära som kommer ifrån dem som vill förstöra kristendomen genom att urvattna den med andra religioner, genom att korrumpera de kristna med hedniska läror och genom att förstöra ren kristen utbildning, och slutligen förstöra kristet styre genom att införa humanistiska och mänskliga lagar, istället för tro på Jesus Kristus och Guds Lagar.

Tidigare läste jag stycken som bekräftade att vi skall älska vår nästa såsom oss själva, och vi såg att det var ett bud ifrån Gamla såväl som från Nya testamentet. Vi upptäckte också att budet att "älska vår nästa såsom oss själva" var ett summerat bud av de sista sex utav de ursprungliga Tio Budorden, de som har att göra med relationen till vår medmänniska.

Jesus summerade de fyra första Buden, de som befaller Israel att ha endast en Gud, i frasen: "Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd." (MATTEUSEVANGELIET 22:37). Sedan sade Han att det Andra Budet var: "älska din nästa såsom dig själv." Han summerade här de sista sex budorden av de usrprungliga Tio, de som definierar ett rätt förhållande mellan människor.

För att verkligen älska vår nästa får vi inte döda honom; vi får inte begå äktenskapsbrott; vi får inte stjäla från honom; vi får inte bära falskt vittnesbörd mot honom vilket betyder att vi inte får ljuga om honom; vi får inte åtrå hans hustru eller hans ägodelar, och självfallet måste vi hedra vår far och mor, för vårt eget bästa och så att de inte blir till en börda för vår nästa. Om vi skulle lyda alla dessa befallningar, skulle vi inte göra vår nästa något ont. Vi skulle "älska honom såsom oss själva".

För att vidare bevisa denna bibliska princip, skall jag läsa några stycken ur Nya testamentet om att uppfylla Lagen. Vissa anti-Lagförkunnare citerar dessa stycken och försöker bevisa att, om man fullföljer lagen betyder det att den får sitt slut. Innan vi går tillbaka till ordet "nästa", vill jag läsa några verser från Bibelns Lag om dödsstraff: "Den som slår någon, så att han dör, han skall straffas med döden." (2 MOSEBOKEN 21:12).

Här följer Lagen för dem som kidnappar för en lösensumma: "Den som stjäl en människa, vare sig han sedan säljer den stulne, eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med döden." (2 MOSEBOKEN 21:16). Gud förbjuder böter, fängelse eller skadestånd för att befria mördaren från döden: "I skolen icke taga lösen för en dråpares liv, om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden."

Detta är 4 MOSEBOKEN 35:31. Med budet "icke taga lösen" avsågs den vedertagna hedniska seden, att en mördare kunde betala en summa pengar till offrets släktingar och sedan gå fri. Gud tillåter inte att Hans folk tar del av sådana hemska seder, utan befaller att mördare skall avrättas. I 5 Mosebok 19 talar Gud om för oss att vår nationella välfärd kräver att mördare avrättas: "Du skall icke visa honom någon skonsamhet, utan du skall skaffa bort ifrån Israel skulden för den oskyldiges blod, för att det må gå dig väl." (5 MOSEBOKEN 19:13).

Är det möjligt att de många nationella problem vi idag möter, har kommit över oss på grund av att vi vägrar att lyda dessa och andra befallningar från Gud Allsmäktig? I gångna tider avrättades mördare i alla kristna länder. Nu har vi blivit så korrumperade av falska läror, att vår nation inte lyder någon av Guds Lagar. Och därför lider vi också av konsekvenserna av vår olydnad.

OK, tillbaka till Nya testamentet. Först skall jag läsa ROMARBREVET 13:8 och JAKOBSBREVET 2:8, vilka ibland används för att lära ut, att hela Lagen som kristna har att lyda, är helt enkelt att älska alla andra människor. "Varen ingen något skyldiga - utom när det gäller kärlek till varandra; ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen." (ROMARBREVET 13:8). "Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: ' Du skall älska din nästa såsom dig själv', då gören I visserligen väl." (JAKOBSBREVET 2:8).

Betraktade för sig själva verkar dessa verser betyda att allt som kristna måste göra är att ha en sorts känslomässig tillgivenhet till sin nästa, lite kärlek grannar emellan, och sedan har de gjort allt vad Guds Lag kräver. Låt oss emellertid läsa dessa verser tillsammans med tillhörande verser och vi skall se att en annan mening kommer fram. "Varen ingen något skyldiga - utom när det gäller kärlek till varandra; ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen." (ROMARBREVET 13:8). Detta var emellertid inte slutet på tanken: "De buden: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott, Du skall icke dräpa, Du skall icke stjäla, Du skall icke hava begärelse' och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i ordet: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'" (ROMARBREVET 13:9).

När man läser båda verserna är det lätt att förstå vad Paulus sade: "de som älska varandra, uppfyller Lagen genom att lyda", och sedan radar han upp det som de kristna skall lyda = Lagen. Detta är vad frasen "de buden" betyder. Den kunde omskrivas: "För att göra det, detta att älska din nästa, skall du inte begå äktenskapsbrott, inte dräpa, inte stjäla osv. Med andra ord: Du skall lyda lagen".

Detta är vad vi upptäckte tidigare. Att lyda Guds befallningar gentemot din nästa var en handling som bevisade din kristna kärlek. Om du gjorde anspråk på att älska honom och sedan fysiskt förgrep dig på honom genom att stjäla från honom, eller åtrå hans egendom, eller tillåta andra att göra det i olydnad mot Guds Lag, så skulle det inte alls vara kärlek.

Det är därför vi läser: "Om någon, vare sig en broder eller syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen och någon av eder då sade till denne: 'Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt' - vartill gangnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad som hans kropp behövde? Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar." (JAKOBSBREVET 2:15-17).

Samma sak gäller för kärlek. Om man förenar Paulus och Jakobs ord: "Om du säger dig älska din nästa men varken handlar gott mot honom, eller avstår från att göra ont, vad för nytta gör det? Likaså är kärleken till nästan död, om den inte för med sig handlingar."

Låt mig inflika en fråga här. Vad tycker du är en sann manifestaion utav broderlig kärlek? Att skona mördare, våldtäktsmän och de som förgriper sig på barn, till livet så att de kan förstöra vår nästa och vår nästas barn, eller skulle vi visa en mer äkta kristen kärlek till vår nästa om vi avrättade mördare, våldtäktsmän och de som fögriper sig på barn, och räddade vår nästa från dem? Att säga att vi älskar vår nästa och sedan att överföra den kärleken på dem som förstör vår nästa är inte kristen kärlek. Det är dårskap.

Gud fördömer just sådan dårskap när Han säger till ett rebelliskt folk: "I som för några nävar korn och några bitar bröd ohelgen mig hos mitt folk, därmed att I dömen till döden själar som icke skola dö, och dömen till liv själar som icke skola leva, i det att I ljugen för mitt folk, som gärna hör lögn?" (HESEKIEL 13:19).

Gud säger att när Israel låter dem leva, som borde dö, och därmed förorsakar deras död, som borde leva, så vanhelgar de Gud bland Hans folk. Vilken anklagelse för olydnad! Den olydnad som idag under falsk flagg gör sig gällande i att "Vi skall älska alla människor, till och med de kriminella som förstör vår nästa och dennes barn." Vi har älskat vår nästas fiender snarare än vår nästa.

Tillbaka i ROMARBREVET 13, efter att Paulus hade sagt att vi skall lyda budorden som bevis på att vi älskar vår nästa, sammanfattar han sedan tanken: "Kärleken gör intet ont mot nästan; alltså är kärleken lagen uppfyllelse." (ROMARBREVET 13:10). För att åter igen klargöra detta, kan vi omfrasera meningen: "Kärlek gör inte nästan något ont, eftersom kärlek är Lagen." Vilken lag? Den lag som Paulus listade i den föregående versen = budorden.

Nu är det inte så att Pastor Emry undervisar frälsning genom att lyda Lagen. Frälsning kommer inte genom att lyda Lagen; den kom aldrig genom lydnad av Lagen i Gamla testamentet. Abraham och alla Israels patriarker frälstes genom tro, genom att tro på Gud, inte genom deras lydnad. Räddning kommer heller inte i framtiden att ske genom lydnad av Lagen. Frälsning är en Guds fria gåva.

Den är genom nåd och inte genom handling. Det vi talar om här är inte vår frälsning, utan vår rätta relation i detta livet till den som kallas vår nästa och vår broder. Den kommer av en sak, genom lydnad gentemot relationsföreskrifterna kallade Guds Lag. Här är ytterligare bevis för att fullborda är detsamma som att lyda. Jesus sade: "I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda." (MATTEUSEVANGELIET 5:17).

Eftersom Han förnekade att Han skulle upphäva eller förgöra Lagen, måste Han ha menat att Han kommit för att göra Lagen, för att lyda den. Och vi vet att Han lydde den eftersom Jesus var utan synd. Eftersom synd är överträdelse av Lagen, betyder det att Jesus inte överträdde Lagen. Istället gjorde Han Lagen. Han lydde den. Han fullföljde den.

Tillbaka i ROMARBREVET 13, summerar Paulus kapitlet med denna uppmaning. "Ikläden eder fastmer Herren Jesus Kristus, och haven icke sådan omsorg om köttet, att onda begärelser därav uppväckas." (ROMARBREVET 13:14). Man kan skjuta in ordet "utföra" i den sista frasen, som då skulle låta, "Haven icke sådan omsorg om köttet, att onda begärelser därav (utföras)." Det skulle beskriva den sanna innebörden (aktiv handling). Man kan byta ut ordet "utföra" mot "fullfölja", "utför" mot "fullföljer" och "utfört" mot "fullföljt".

Här är några fler exempel: "Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till." (GALATERBREVET 5:16); "Vandren i ande, så skolen I förvisso icke (utföra) vad köttet har begärelse till." "Bären varandras bördor; så uppfyllen I Kristi lag." (GALATERBREVET 6:2); "Bär varandras bördor; så (utför) I Kristi lag." "Allt detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeterna som sade..." (MATTEUSEVANGELIET 1:22), och så vidare.

Översättarna använde ordet "fullbordat" för ordet "gjort". Till exempel: "...att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren..."; på samma sätt, "...att det skulle bli (gjort), som var sagt av Herren..." (MATTEUSEVANGELIET 2:15), eller, "för att det skulle fullbordas (eller göras), som var sagt genom profeten Esaias..." (MATTEUSEVANGELIET 8:17).

Det finns 35 andra stycken i Nya Testamentet där ordet "gjort" kan bytas ut mot "fullbordat". Du borde läsa dem. Jag överarbetar den här punkten för att vara säker på att du förstår, att då du läser att någon uppfyllde Lagen, så betyder det inte att Lagen har fått sitt slut.

Det betyder helt enkelt att han har utfört Lagen, han har varit Lagen lydig. När du förstår det, och när du då läser vad Paulus skrev i ROMARBREVET 13: "alltså är kärleken lagens uppfyllelse" (ROMARBREVET 13:10), vet du att han definitivt, absolut helt och hållet, ovillkorligen och helt säkert sade: "kärlek är att utföra eller lyda Guds Lag." När du väl har förstått det, och någon modernistisk eller liberal teolog eller anti-kristen universitetesprofessor kommer och säger: "Allt kristna behöver göra är att älska, älska, älska," eller säger: "kristna behöver inte lyda Guds Lag, allt de behöver göra är att älska", då vet du att den mannen är en lögnare.

Du vet att sann kristen kärlek är att utföra eller lyda Guds Lag. Slå upp dessa ord "fullfölja" och "fullföljt", och läs alla dessa stycken - ta inte mitt ord för det. Men nog om detta att utföra och lyda Guds Lag som den sanna kärleken till vår nästa såsom till oss själva - nu till vem vår "nästa" är.

Vi har sett att Guds Lag kräver att vi avrättar dem som dödar vår nästa eller dennes barn, annars förnekar vi kärleken till vår nästa. Därför kan mördare knappast vara vår bibliska nästa, eller hur? Vem är vår bibliska nästa? Slå upp LUKASEVANGELIET 10; där berättelsen om den gode samariten återgavs av Jesus Kristus speciellt för att svara på precis den aktuella frågan. Advokaten frågade Jesus i vers 29: "Vilken är då min nästa?" Här är Jesu svar: "Jesus svarade och sade: 'En man begav sig från Jerusalem ned till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd.

Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fick se honom, gick han förbi. Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fick se honom, gick han förbi. Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där han låg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett härbärge och skötte honom. Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav dem åt värden och sade: 'Sköt honom, och vad du mer kostar på honom skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.'" (LUKASEVANGELIT 10:30-35).

Det är slutet på berättelsen. Sedan frågar Jesus: "Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens nästa, som hade fallit i rövarhänder? Han svarade: 'Den som bevisade honom barmhärtighet.' Då sade Jesus till honom: 'Gå du och gör sammalunda.'" (LUKASEVANGELIET 10:36-37).

Jesus godkände hans svar. Men om alla är vår nästa, skulle då inte alla personer i berättelsen vara den skadade mannens nästa? Jo. Men, ser du, inte alla är vår nästa. Jesus inkluderade inte ens tjuvarna i Sin fråga, fastän de troligen var lokala invånare. De togs ingen hänsyn till alls ifråga om nästa. Se på de andra som exkluderades från beskrivningen, en präst och en levit. Deras position i samhället skulle säkert kvalificera dem såsom varande en nästa. Nej! Bara den som gav den sårade hjälp, bara den som lydde Guds lag var hans nästa.

Du har säkerligen hört om föräldrar eller äldre människor använda termen "nästa" (engelskans neighbour=granne) i ordetes sanna betydelse. De säger om en god människa att "han är en god nästa". Kanske klagar de över en ovänlig invånare att han eller hon inte är speciellt vänlig (neighbourly). De menade inte att han bodde långt borta, de menade att han inte betedde sig som en kristen i handling och attityd: de avvisade honom som nästa.

'De använde ordet korrekt enligt Jesus. Att ordet "nästa", såsom Jesus använde det om samariten, endast avsåg hans egenskaper och handlingar, inte hans hemvist, framgår klart av berättelsen. Den säger att samariten var på resande fot, och han var så långt hemifrån att han måste ta den skadade mannen till ett värdshus i närheten för att vårda honom, och sedan var han tvungen att lämna honom på värdshuset.

Tydligen bodde inte samariten i närheten, men ändå var han den ende som kallades "nästa", på samma sätt som ordet "broder" används endast om dem av god karaktär, de som handlar kristet, de som har ett gudsrelaterat förhållande till dem som behöver hjälp. Vi kan inte kalla mördare, tjuvar och olydiga präster och leviter för vår nästa. Och eftersom kristna är befallda att älska sin nästa, så sade varken Jesus eller lärjungarna att kristna skulle älska de onda och ogudaktiga.

Och någon frågar säkert: "Men Pastor Emry, hur blir det med MATTEUSEVANGELIET 5? Att vända andra kinden till; ge din mantel om någon stämmer dig på din livklädnad; och att gå den extra milen med den som befaller dig att gå en mil med honom? Att slå någon på kinden är inte ett dödligt angrepp med avsikten att lemlästa eller döda.

Det var istället ett vanligt sätt att kräva sin heder gentemot någon som hade förolämpat eller skadat honom. Den som blev slagen var den som ursprungligen hade felat. Jesus sade till sina efterföljare: Om du har gjort fel mot en person och han anklagar dig genom att slå dig på kinden, så svara inte med att inbjuda till duell, såsom hedningarna gör, utan vänd dig bort och erkänn ditt felsteg.

Om du blev stämd i rätten och förlorade din mantel, så hade du tydligen begått något brott. Jesus talar om för sina efterföljare: Om du har befunnits vara lagligen skyldig någon annan något, betala honom mer än lagen kräver. Har någon tvingat dig att gå en mil? Det kunde väl ha hänt på den tiden, eftersom det var romersk lag att en romersk soldat kunde tvinga en medborgare att bära hans baggage maximalt en mil. Återigen, vad är befallningen här? Helt enkelt denna: du kristen, gör mer än du där har blivit tillfrågad att göra. Gå den extra milen. Jesus talade om för sina efterföljare: Gör mer gott än den otroende gör.

Ingen utav dessa situationer innebär dödlig fara, stöld eller fysisk förföljelse. Jesus befaller oss inte att acceptera var och varannan attack mot vår person eller familj utan att göra motstånd. Det är inte alls det som MATTEUSEVANGELIET 5 handlar om.

Det tragiska är att så många falska lärare bland oss försöker att använda sådana fraser för att göra de kristna till pacifister och dörrmattor. Genom dem hindras kristna från att stoppa de anti-kristna och mördarna bland oss. De lurar oss att tro att Jesus har talat om för oss att vi inte bara skall älska den onde, utan också att vi inte får motstå honom på hans onda väg. Jesus har inte alls sagt så.

Jesus har inte befallit kristna att älska de onda. Självfallet skulle vi ha vetat bättre, när de kristna i 2 KORINTIERBREVET 6 blev tillsagda: "att inte gå i ok med dem som inte tror, att inte umgås med orättfärdiga, och att gå ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem och kom inte vid vad orent är", än att acceptera den falska filosofin att Jesus Själv befallde oss att älska och förlåta och beskydda de onda.

Nej! Kristus befaller kristna att älska, förlåta och beskydda sina bröder, sin nästa, sina medkristna. Våra förfäder lydde Kristus i detta. Må Gud hjälpa oss att göra detsamma!

Källa: Pastor Sheldon Emry, America's Promise Ministries, PO Box 157, Sandpoint ID 83864, USA

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
FWT Homepage Translator

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Creeper MediaCreeper Politik