Laglöshetens hemlighet

Idag fick jag en tidning hem i brevlådan som jag inte har bett om att få men som ändå skickas ut till alla hushåll. Även till de hushåll som inte vill ha reklam.

Reklam var vad det var. På första sidan kan man läsa om att alla nya Göteborgare är en investering för framtiden, att människor är en tillgång och att det är människor som skapar värde. Bland de nya invånarna finns stor kraft, kunskaper, talanger och arbetslust.

Det måste vi ta vara på. Då kan vi alla bli vinnare anser Eva Hessman som är stadsdirektör och även utsedd till REGNBÅGSAMBASSADÖR vilket hon tycker är ett hedrande uppdrag som ger henne möjlighet att visa hur mycket HBQT frågorna betyder för Göteborgs stad.

                Eva Hessman   

           
På sidan fyra börjar ett reportage om flyktingpojkarna Jawad och Hamid som har hittat tryggheten i ett familjehem och som hoppas på att få stanna i Sverige och skaffa sig en bra framtid.

Jawad Ahmadi, en fjortonårig ”pojke” som ser ut att vara 20 + är född i Afghanistan (liksom den andra ”pojken” Hamid), men flyttade till Iran som liten.

Här borde en väckarklocka börja ringa men den ringer inte för de flesta. Det kanske är så att det svenska folket är "sovhjärnor" som den förre statsministern Fredrik Reinfeldt sarkastiskt uttryckte sig i en bok han vill glömma. Klockan kan ringa hur mycket som helst men ingen vaknar.

För att gå rakt på sak. Pågår det ett krig i Iran (eller i de små pojkarnas hemland Afghanistan)?

Ni får själva svara på det för det vill inte Katarina Fridell och hennes sambo Bengt Göransson svara på.

Ändå har de tagit sig an de små pojkarna som kallas flyktingbarn. Det vill säga barn som har flytt från,,, ja vad har de flytt ifrån om de kallas ”flyktingar” om inte från krig och umbäranden…?         

Definitionen av en flykting lyder så här (se länk) och denna definition gäller även om det handlar om barn eller vuxna män och kvinnor som kallar sig barn.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Flykting

Dessa barn har lämnat sina nära och kära för att ta sig ända till Sverige trots att de varit i både Turkiet och i Grekland samt i Danmark, närmare bestämt i Köpenhamn, innan de nådde sitt mål.    

En av Jawads Iranska farbröder sa att Sverige är bäst och de sista pengarna han hade med sig räckte inte för att betala tågbiljetten till Göteborg (snyft, snyft) men en Iranier skjuter till det som fattas och köper en biljett.

Nu har de Iranska flykting”pojkarna” Jawad och Hamid (som flytt ifrån ett brinnande krig i Iran) fått en fristad hos det godhjärtade paret Fridells utanför Sätila i Göteborg.

Paret är ett av många så kallade familjehem som tar hand om barn och ungdomar som av någon anledning inte kan bo kvar hos sina föräldrar.

Katarina och Bengt har öppnat sina hjärtan och sitt hem för Jawad och Hamid men vägrar svara på frågan vad de får i ersättning för att ta hand om flyktingbarnen från det brinnande kriget i Iran och om de har behövt öppna sina egna plånböcker som de godhetsprofitörer de är eller om det är andra som har fått öppna sina plånböcker.    

- Ni är precis som riktiga föräldrar mot oss, säger Hamid. Väldigt fina människor och fortsätter, jag har varit i kontakt med min familj via en kompis och mina föräldrar och syskon vet att jag är här och har det bra. Jag saknar dem förstås.

De två flykting ”pojkarna flydde från en otrygg vardag i sina hemländer och hoppas på att få stanna i Sverige.

- Om jag får uppehållstillstånd kan jag kanske resa till ett grannland och träffa min familj där säger Jawad men nu gäller det att gå i skolan och plugga hårt.

Hamid vill inte återvända till Iran utan hoppas att kunna förverkliga sin dröm om att bli läkare. Det skulle aldrig gå i Iran hur hårt jag än jobbade men i Sverige kan jag lyckas.  

”Flyktingbarnen” har alltså flytt från ett ”brinnande” och tydligen pågående krig i Iran och talar om att förverkliga drömmar som de inte kan uppfylla i sitt eget hemland.

Vad får då det svenska paret Katarina och Bengt i ersättning varje månad för de små telningarna med högtstående drömmar och vilka är det som får betala?

Inte är det väl i dagsläget Katarina och Bengt som tvingas skuldsätta sig och äta havregrynsgröt dygnet runt för att ha råda att inhysa dessa små barn vars plan är att kunna sammanstråla med hela släkten.

Inte i något annat land utan i Sverige.