Laglöshetens hemlighet

“Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar” (1.Tim.4:1-2)

Den Ande som nämns här är den Helige Ande och han har ett speciellt budskap till församlingen angående “de kommande tiderna”, de tider som de flesta kristna är överens om att vi lever i idag.

Somliga skall avfalla från tron och tillåta att de blir bedragna av demoners ödesdigra doktriner. Det handlar om kristna (ingen kan avvika från något de inte har haft), och dessa kristna som den Helige Ande identifierar i bibelcitatet, känner till sanningen men avviker från tron på samma sätt som Adam och Eva valde att vara olydiga mot Gud.

Dessa människor har inte endast gått tillbaka till världen (följer anden som är i världen) utan “de håller sig till”, det vill säga, de ger sin fulla uppmärksamhet och sitt sinne till villoandar och onda andars läror men gör det inte med ont uppsåt utan för att de har blivit vilseledda av lögnpredikanter och deras skrymteri.

Adam och Eva blev, som vi vet, vilseledda av den gamle ormen (Satan) vilket fick till följd att deras relation (inte bara deras utan även deras efterkommandes, hela mänsklighetens naturliga relation) till Gud bröts.

“Då sade ormen till kvinnan: Ingalunda skolen i dö; men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att i bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är” (1.Mos. 3:4-5)

Detta är den synd (människan ville bli som Gud) som ligger bakom all annan synd. Avfallen är den som gör sig själv till gud och/eller ser sig själv som gudomlig. Denna synd tillsammans med den synd, vilken följer naturligt på grund av självförgudningen, och som handlar om att förneka Herren Jesus Kristus gudomlighet, går att hitta inom de flesta villoläror och religioner som inte erkänner Guds ords (bibelns) auktoritet.

Föregående artikel handlade om AA/NA (anonyma alkoholister och anonyma narkomaner), en organisation med en villolära som har lett många människor till helvetet. Man påstår att Jesus är en gud bland andra gudar (det går att skapa sig en egen gud), en vis lärare, en profet, en människa med gudomliga egenskaper och allt vad man nu kan hitta på.

Självförgudning öppnar upp för ondskan (den som ser sig själv som gud måste ju ha rätt att kunna definiera vad som är ont och gott) och den som är öppen för ondskan och som har trätt in på Satans territorium, gör sig mottaglig för orena andar som kommer från Satan vilken ständigt är i färd med att tänka ut listiga planer för att stjäla, slakta och döda.

“Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog” (Joh.10:10)

En villoande är en lögnande, en bedrägeriande och sådana finns det många av i världen. Därför är det mycket viktigt för kristna att kunna urskilja dessa andar. För detta har den Helige Ande gett församlingen gåvan (en av nådegåvorna) att kunna skilja mellan andar.

“Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamma. Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme. Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamma, han som verkar allt i alla. Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.

Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan gives helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål. Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva” (1.Kor.12:4-11)

Denna gåva tonas ner inom kyrkorna och samfunden om man inte rent av verkar för att utsläcka den med motiveringen att ingen har rätt att döma någon annan. Följande bibelcitat brukar användas för att få tyst på dem som har insett att kyrkorna och samfunden är religiösa svartbyggen som inte tål att bli granskade och synade i ljuset.

“Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; ty med den dom varmed i dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder. Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke blive varse bjälken i ditt eget öga?

Eller huru kan du säga till din broder: Låt mig taga ut grandet ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga. Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under fötterna och sedan vända sig om och sarga eder” (Matt. 7:1-6).

När inget behov verkar finnas av att försvara den bibliska tron som apostlarna gjorde i Nya Testamentet kan i princip alla doktriner som sägs framhäva Guds kärlek eller som gör anspråk på en ny uppenbarelse av vad man påstår vara den Helige Ande, accepteras.

Förkunnelsen om korset, att försaka sig själv (dock inte genom gärningsläror, självförgudningsprogram eller fariseisk lagiskhet) och att överge synden får ge vika för personlig framgång, självkänsla, ekonomiskt överflöd, positivt tänkande, hälsa, lycka med mera. Det finns i detta “främmande evangelium” ingen gräns för vad Gud kan och har skyldighet att ge människan. Hon kan i stort sett kräva precis vad som helst.

Det är lätt att bli frälst menar de falska herdarna och lögnpredikanterna. Allt en människa behöver göra är att tro (på pastorerna och prästerna) och bli inskriven som medlem i en församling samt ge till denna av sin tid och sina pengar.

Bibeln säger något helt annat:

“Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare, och i honom är icke sanningen. Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek fullkomnad. Därav veta vi att vi äro i honom. Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv så vandra som Han själv vandrade” (1.Joh.2:4-6).

Den genomsnittlige kristne av idag har absolut ingen lust att vandra som vår Herre vandrade (inte undra på att det är lätt att vara kristen då det räcker med att se glad ut) utan vill vandra sina egna vägar och blir stött om någon bibeltroende syster eller broder har synpunkter på hur den lever eller vad den ägnar sig åt.

Han eller hon försvarar sig med att alla har rätt att göra som de vill (ingen har rätt att lägga sig i), att Gud är kärlek och att han älskar alla oavsett om de lever i uppenbar synd och gör tvärtemot Guds vilja tjugofyra timmar om dygnet.

Så här säger Gud (genom aposteln Paulus) till Timoteus och till alla dagens “kristna“.

“Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och istället vända sig till fabler” (2.Tim.2-4)

Det är svårt att tänka sig att den tid Paulus talar om skulle kunna vara en annan tid än den vi befinner oss i idag. Trots att det ser mycket dystert ut för svensk kristenhet (villoläror och onda andars läror florerar som aldrig förr) och avfallet blir allt större för varje dag, lyfts inte den Helige Andes nådegåvor upp inom församlingarna och särskilt inte gåvan att kunna skilja mellan andar.

Församlingen (de enskilda medlemmarna i kyrkorna och samfunden) finns endast till för kyrkan och samfunden när kyrkan och samfunden istället borde finnas till för församlingen (de enskilda medlemmarna). Så har det kunnat bli då kunskapen om Kristi kropp, Guds församling, dopet i Anden och andra grundläggande bibliska sanningar har undanhållits medlemmarna eller medvetet tystats ner.

Att döma utifrån en ande av bitterhet och att kritisera bara för att få kritisera och få ur sig eventuell vrede och andra frustrationer, är inget som bibeln påbjuder. Sådana domar och sådan kritik har inte den Helige Ande som drivkraft och därför talar Jesus om att vi inte skall döma innan vi har gått till rätta med oss själva och står i rätt relation till Gud.

Det innebär inte att vi aldrig skall döma (bedöma) för det måste vi göra om vi skall kunna följa Guds uppmaningar i bibeln bland annat om att pröva andarna och se till så att vi inte låter någon bedra oss.

“Mina älskade, tron icke var en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen” (1.Joh.4:1)

“Då svarade Jesus och sade till dem: Sen till, att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: Jag är Messias och skola förvilla många” Matt.24:4)

“Låten ingen bedraga eder på vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och Laglöshetens människa, fördärvets man, hava trätt fram” (2.Tess.2:3)  

“Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma” (Ef.5:6)

Att bedöma (vem är bedragare, vem är sann, vilken lära är en villolära och vilken lära är bibelns lära) är vår plikt som kristna. Om vi genom att läsa Guds ord, förstår att någon person eller någon grupp försöker plantera en villolära (så ogräs bland den goda säden) i det ursprungliga evangeliet, presentera en annan Jesus eller ett främmande evangelium, så måste vi reagera och ta strid mot detta genom att predika ordet, att träda upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken som Paulus säger till Timoteus i citatet ovan.  

Om vi inte gör detta utan istället säger att Gud älskar alla (vad de än gör eller inte gör) och att det är tillåtet för kristna att göra vad som helst (tron och lärjungaskapet förpliktigar till noll och intet) eftersom Gud är kärlek (har överseende med allt), så trampar vi hans mäktiga ord under våra fötter. Då är det inte Gud utan människor vi försöker att vara till lags och det leder inte till uppbyggelse för Guds folk utan till avfall.