Ta ett svartjobb
Precis så sa en äldre kvinnlig anställd i en församling när en syster beklagade sig över att hon inte får någon hjälp av vare sig arbetsförmedlingen eller försäkringskassan med att komma tillbaka till arbetslivet efter en lång sjukperiod med sjukersättning.
Kvinnan är en väninna till mig och efter att ha varit i kontakt med dessa myndigheter vände hon sig mycket bedrövad till den församling där hon är medlem sedan ett antal år tillbaka i hopp om att få hjälp och råd.
På arbetsförmedlingen fick hon nämligen veta att hennes låga sjukersättning är permanent. Eftersom den är permanent kan de inte hjälpa henne. Det går inte att få sjukersättning och samtidigt arbeta. Åtminstone inte vitt. Det skulle skattemyndigheten sätta P för.
Självklart hade hon kunnat propsa på att de drar in hennes sjukersättning men då skulle hon stå helt utan försörjning och behöva uppsöka socialen istället med allt vad det innebär av kränkning och förnedring. Det var ett arbete och återgång till samhället hon ville ha hjälp med. Inte att behöva gå till socialen eller bli fullkomligt utblottad och kanske även hemlös på sikt.
Så den äldre kvinnan, kristen sedan många år tillbaka, gav min väninna, som får vända på varje krona för att överleva, rådet att söka sig ett svartjobb. Då min väninna anser att det är moraliskt förkastligt att som kristen arbeta svart (i synnerhet om man har någon form av inkomst från samhället) blev hon chockad.
Det är inte så svårt att förstå. Som kristen vill man gärna tro att ens kristna systrar och bröder har ungefär samma värderingar och tänker i liknande banor som en själv. Bibeln säger ju att vi har en och samma ande i oss och det är Guds Ande. Om anden är densamma borde det inte vara så mycket konflikter, missförstånd och konstigheter mellan kristna som det är.
Sedan kom orden vilket gjorde min väninna ännu mer chockerad (hon hade inte förväntat sig att få höra dom orden av en kristen sedan länge) ”Som svensk får du ingen hjälp idag. Du måste hjälpa dig själv om samhället vänder dig ryggen. Det är inte fel att som kristen arbeta svart om man vill komma in i samhället samt överleva (vilket inte går i längden med tanke på de låga ersättningsnivåerna till svenskar i socialförsäkringssystemet)".
Detta sagt av en snäll, vänlig, god, barmhärtig, äldre svensk kristen kvinna i en helt vanlig församling i Sverige 2015. Trodde knappt det var sant. En kristen som uppmuntrar svartarbete och en kristen hos vilken polletten verkar ha trillat ner (nästan ännu märkligare) men som absolut aldrig skulle få för sig att lufta sina verkliga tankar och åsikter i politiskt korrekta kristna miljöer där man upprepar mantrat om att allt står väl till i samhället och på alla plan ackompanjerat av halleluja rop och hyllningar till Israel, sionismen och de falska judarna som prackat på den svenska befolkningen ett mångkulturellt helvete och en tystnadens tyranni.
Var finns rätten och rättfärdigheten när kristna börjar uppmana sina medkristna (systrar och bröder) att bli kriminella för att kunna leva ett drägligt liv istället för att ta bladet från munnen och säga sanningen? Sanningen som handlar om att inte ens de mest godhjärtade och ödmjukaste guds tjänare eller den mest exemplariska kyrkan (församlingen) kan ta hand om och försörja alla världens fattiga och hjälpbehövande utan att det sker på bekostnad av andra människor då resurserna inte är obegränsade.
Var finns rätten och rättfärdigheten i de kristna leden när det anses vara viktigare att lägga resurser på att integrera medborgare från andra länder (som man inte vet något om och som i de flesta fall inte har flyktingstatus enligt FN) genom skräddarsydda utbildningar, skattefinansierade arbeten (hittepå jobb med avtalsenliga löner) och bidrag samt stöd i överflöd samtidigt som man medverkar till att låta de egna blir kvar i utanförskap, alternativt tvingas begå olagliga och omoraliska handlingar, genom att inte ge hals?
Min väninna är inte ensam. Det finns mängder av svenskar som befinner sig i liknande situationer och som samhället inte vill ha att göra med (de får ingen hjälp) då de har fel bakgrund och fel hudfärg. Därmed tillhör de inte någon prioriterad grupp men tvingas vara med om att betala kostnaderna för sin egen undergång.
Jag vågar påstå efter att ha hört och sett mycket, att Sverige är ett rasistiskt land. Som svensk får du finna dig i att hamna längst bak i kön eller som min väninna avslutningsvis sa ”Vi är givare och inga tagare”. Så sant som det var sagt!
Diskrimineringen av svenskar är det få som vågar tala om (det finns ingen diskrimineringsombudsman att vända sig till som svensk) för dels är det inte politiskt korrekt eller så lägger de diskriminerade skulden på sig själva (som våldtäktsoffer har en tendens att göra) eftersom de möts av förakt från omgivningen.
Faktum är att vi är utsatta för en massvåldtäkt i Sverige som våra landförrädarpolitiker och skrymtare och fariséer bland det kristna ledarskapet ger sitt medgivande till och som de i sann politiskt korrekt anda inte gör något för att stoppa.
Vad härligt att få ge, hör jag nu någon skrymtare och farisé bland läsarna tänka. Om vi ger riktigt mycket, ger och ger och ger så får vi företräde till himmelen och sedan blir dom som vi ger till garanterat frälsta förr eller senare. Då ger dom tillbaka.
Det är barmhärtighet och Jesus var barmhärtig. Vi måste försöka vara lika honom. Om det så anländer miljarder individer som alla vill ha en bättre ekonomisk tillvaro i Sverige så är det bara att ge och ge tills det inte finns något kvar att ge och sedan gå i graven.
Ge bort alla dina materiella tillgångar eller låt den ogudaktiga staten ge bort dem till kreti och pleti och hur som helst. Det är synd om alla men mest av allt är det synd om synden! Då får du evigt liv för att du har varit en så god och barmhärtig individ. Det är så härligt att få ge. Till paradis med sång.. Härligt att gå under och få känna glädje i att man har medverkat till att skapa ett multietniskt konfliktfyllt helvete för sina efterlevande.
Kvinnan är en väninna till mig och efter att ha varit i kontakt med dessa myndigheter vände hon sig mycket bedrövad till den församling där hon är medlem sedan ett antal år tillbaka i hopp om att få hjälp och råd.
På arbetsförmedlingen fick hon nämligen veta att hennes låga sjukersättning är permanent. Eftersom den är permanent kan de inte hjälpa henne. Det går inte att få sjukersättning och samtidigt arbeta. Åtminstone inte vitt. Det skulle skattemyndigheten sätta P för.
Självklart hade hon kunnat propsa på att de drar in hennes sjukersättning men då skulle hon stå helt utan försörjning och behöva uppsöka socialen istället med allt vad det innebär av kränkning och förnedring. Det var ett arbete och återgång till samhället hon ville ha hjälp med. Inte att behöva gå till socialen eller bli fullkomligt utblottad och kanske även hemlös på sikt.
Så den äldre kvinnan, kristen sedan många år tillbaka, gav min väninna, som får vända på varje krona för att överleva, rådet att söka sig ett svartjobb. Då min väninna anser att det är moraliskt förkastligt att som kristen arbeta svart (i synnerhet om man har någon form av inkomst från samhället) blev hon chockad.
Det är inte så svårt att förstå. Som kristen vill man gärna tro att ens kristna systrar och bröder har ungefär samma värderingar och tänker i liknande banor som en själv. Bibeln säger ju att vi har en och samma ande i oss och det är Guds Ande. Om anden är densamma borde det inte vara så mycket konflikter, missförstånd och konstigheter mellan kristna som det är.
Sedan kom orden vilket gjorde min väninna ännu mer chockerad (hon hade inte förväntat sig att få höra dom orden av en kristen sedan länge) ”Som svensk får du ingen hjälp idag. Du måste hjälpa dig själv om samhället vänder dig ryggen. Det är inte fel att som kristen arbeta svart om man vill komma in i samhället samt överleva (vilket inte går i längden med tanke på de låga ersättningsnivåerna till svenskar i socialförsäkringssystemet)".
Detta sagt av en snäll, vänlig, god, barmhärtig, äldre svensk kristen kvinna i en helt vanlig församling i Sverige 2015. Trodde knappt det var sant. En kristen som uppmuntrar svartarbete och en kristen hos vilken polletten verkar ha trillat ner (nästan ännu märkligare) men som absolut aldrig skulle få för sig att lufta sina verkliga tankar och åsikter i politiskt korrekta kristna miljöer där man upprepar mantrat om att allt står väl till i samhället och på alla plan ackompanjerat av halleluja rop och hyllningar till Israel, sionismen och de falska judarna som prackat på den svenska befolkningen ett mångkulturellt helvete och en tystnadens tyranni.
Var finns rätten och rättfärdigheten när kristna börjar uppmana sina medkristna (systrar och bröder) att bli kriminella för att kunna leva ett drägligt liv istället för att ta bladet från munnen och säga sanningen? Sanningen som handlar om att inte ens de mest godhjärtade och ödmjukaste guds tjänare eller den mest exemplariska kyrkan (församlingen) kan ta hand om och försörja alla världens fattiga och hjälpbehövande utan att det sker på bekostnad av andra människor då resurserna inte är obegränsade.
Var finns rätten och rättfärdigheten i de kristna leden när det anses vara viktigare att lägga resurser på att integrera medborgare från andra länder (som man inte vet något om och som i de flesta fall inte har flyktingstatus enligt FN) genom skräddarsydda utbildningar, skattefinansierade arbeten (hittepå jobb med avtalsenliga löner) och bidrag samt stöd i överflöd samtidigt som man medverkar till att låta de egna blir kvar i utanförskap, alternativt tvingas begå olagliga och omoraliska handlingar, genom att inte ge hals?
Min väninna är inte ensam. Det finns mängder av svenskar som befinner sig i liknande situationer och som samhället inte vill ha att göra med (de får ingen hjälp) då de har fel bakgrund och fel hudfärg. Därmed tillhör de inte någon prioriterad grupp men tvingas vara med om att betala kostnaderna för sin egen undergång.
Jag vågar påstå efter att ha hört och sett mycket, att Sverige är ett rasistiskt land. Som svensk får du finna dig i att hamna längst bak i kön eller som min väninna avslutningsvis sa ”Vi är givare och inga tagare”. Så sant som det var sagt!
Diskrimineringen av svenskar är det få som vågar tala om (det finns ingen diskrimineringsombudsman att vända sig till som svensk) för dels är det inte politiskt korrekt eller så lägger de diskriminerade skulden på sig själva (som våldtäktsoffer har en tendens att göra) eftersom de möts av förakt från omgivningen.
Faktum är att vi är utsatta för en massvåldtäkt i Sverige som våra landförrädarpolitiker och skrymtare och fariséer bland det kristna ledarskapet ger sitt medgivande till och som de i sann politiskt korrekt anda inte gör något för att stoppa.
Vad härligt att få ge, hör jag nu någon skrymtare och farisé bland läsarna tänka. Om vi ger riktigt mycket, ger och ger och ger så får vi företräde till himmelen och sedan blir dom som vi ger till garanterat frälsta förr eller senare. Då ger dom tillbaka.
Det är barmhärtighet och Jesus var barmhärtig. Vi måste försöka vara lika honom. Om det så anländer miljarder individer som alla vill ha en bättre ekonomisk tillvaro i Sverige så är det bara att ge och ge tills det inte finns något kvar att ge och sedan gå i graven.
Ge bort alla dina materiella tillgångar eller låt den ogudaktiga staten ge bort dem till kreti och pleti och hur som helst. Det är synd om alla men mest av allt är det synd om synden! Då får du evigt liv för att du har varit en så god och barmhärtig individ. Det är så härligt att få ge. Till paradis med sång.. Härligt att gå under och få känna glädje i att man har medverkat till att skapa ett multietniskt konfliktfyllt helvete för sina efterlevande.
