Rumäniens "rasistiska"? vädjan till svenskarna
De rumänska tiggarna har numera invaderat varje stad och varje by i hela Sverige. Antalet tiggare ökar konstant i takt med att naiva och godhetsindoktrinerade svenskar slåss om att få fylla deras tiggarmuggar med stora och små pengar.
Svenskarna väljer i sin enfald att kategoriskt blunda för verkligheten (sanningen) samt för det faktum att även människor “med tiggarmuggar” (tiggare) kan vara bedragare (oärliga), och drar utan närmare eftertanke, slutsatsen att det är synd om dem.
Det är inga krigsinvalider utan mestadels unga eller medelålders friska män och kvinnor som tigger. Ändå ses de som värnlösa offer utan någon möjlighet att kunna påverka sin situation eller sina liv. Man vill tro att de sitter där de sitter, som fastgjutna på trottoarerna (om de inte hämningslöst springer runt och tränger sig på folk), enbart för att de inte har och aldrig har haft något annat val.
Många verkar (vilket är groteskt) vara av uppfattningen att de hitresta zigenarna från Rumänien, är predestinerade till att tigga. Oavsett hur de tänker så tillfredställer tiggarna ett behov (om än perverst behov), hos en del av att få känna sig behövda, goda och lite förmer än andra.
Den godhet det är frågan om är dock ingen äkta godhet utan en konstlad “patologisk godhet” som förr eller senare (skulle vilja säga förr), leder till självutplåning (egen och andras). De ges en möjlighet att få känna sig lyckligt lottade som själva slipper sitta så där men bortser helt ifrån att det är precis så de lär få sitta (men då utan att någon ger dem pengar), om de inte vaknar upp och försöker ta itu med sin sjukdom, det patologiska godhetssyndromet.
Man vill tro att samhällena i vilka tiggarna befunnit sig och fortfarande befinner sig i, har förvägrat dem möjligheten till all form av normal försörjning och tvingat dem att bli asociala. Arbetsmarknaden och även utbildningsväsendet (i hela Europa och i resten av världen) har utan anledning vänt ryggen åt dessa driftiga individer (grupp) vars högsta önskan alltid har varit (alltid kommer att vara), att få arbeta (göra rätt för sig) eller studera men främst integreras i de länder där de lever.
De rasistiska och antiziganistiska befolkningarna (inklusive regeringarna) har dessvärre inte unnat zigenarna att få leva anständiga liv och därför, skulle man kunna säga, är de hänvisade till gatorna och torgen för att tigga samt till en evig tillvaro i misär.
Då diskrimineringen börjar redan i vaggan och fortsätter tills de hamnar i graven, så måste man ha överseende med att de har ockuperat samt fortsätter att ockupera det offentliga rummet och att de som en följd av att de tvingas tigga (utan andra möjligheter), blir allt mer påflugna, aggressiva och hämningslösa i sitt beteende.
Anledningen till att vi gång på gång återkommer till den patologiska godheten eller till det patologiska godhetssyndromet är att det bakom denna falska (perverterade) godhet finns krafter som trots att sanningen (i detta fallet sanningen om tiggeriet), uppdagas, ändå hävdar att det onda är något gott. Att det onda leder till att människor kan utvecklas och må bra.
Sanningen är att Rumäniens ambassadör har vädjat till Sverige och svenskarna om att inte ge de rumänska tiggarna pengar eftersom det försvårar för dem att integreras i det rumänska samhället och att bli anställningsbara. Rumänien har en omfattande plan (har fått en massa pengar från EU) för att stötta och integrera zigenarna i det samhälle där de lever och har sina familjeband.
De blir erbjudna familjestöd och utbildning för att kunna komma in på arbetsmarknaden och många av programmen (en femte del av de program som Rumänien har fått tillgång till genom EU, är riktade till den romska befolkningen), för integrering av zigenarna, grundar sig på så kallad positiv särbehandling.
Bland annat får de förtur till universiteten och andra högre utbildningar och precis som alla andra EU länder har Rumänien ett sjukförsäkringssystem och en försäkringskassa med ett försäkringskort som varje medborgare (även zigenarna då de är medborgare), kan införskaffa sig om de är intresserade av sjukvård.
Antalet zigenare uppgår till 600.000 i Rumänien och representeras av tre parlamentsledamöter och 161 borgmästarposter. Frågor som rör zigenare har för övrigt en särskild prioritet i Rumänien.
Trots detta väljer de rumänska zigenarna, som likt alla andra människor har ansvar för sina liv, att resa runt och tigga. De tjänar mer på att tigga i Sverige (vilket är ett av de få länder som inte har förbjudit tiggeriet på grund av den rådande patologiska godheten), än att försörja sig på ett hederligt sätt i sitt hemland. Och dessa människor förväntas vi tycka synd om.
De får allt stöd de behöver av dumma och godtrogna svenskar, inte minst kristna, som genom att ge dem pengar, uppmuntrar deras bedrägliga förfarande, deras synd (lögner). Välgörenhetsorganisationerna och kyrkorna står på kö för att få ge dem mat, kläder, gratis boende och barnpassning (det talas även om att ge dem socialbidrag), ja allt vad de behöver, så att de kan fortsätta tigga och även bidra till att locka hit ännu fler tiggare som vägrar att integreras i sitt eget samhälle.
Om de inte vill integreras i sitt eget hemland hur kan man då tro att de skulle gå med på att integreras i något annat land? Att se dessa tiggare (bedragare) varje gång man går in i en affär för att handla och att behöva höra deras heeej, eller heeej madame, är oerhört provocerande. Tiggeriet borde förbjudas omgående då vare sig tiggarna eller några andra tjänar på det i längden.
Källa:
http://www.dn.se/debatt/att-tillata-tiggeri-forsvarar-for-romerna-att-integreras/