Laglöshetens hemlighet

“När Federal Reserve gick igenom så insåg inte folk att ett världsomfattande banksystem sattes upp. En superstat kontrollerad av internationella bankirer och affärsmän som arbetar för att förslava världen. Vi har i detta land en av de mest korrupta institutioner, som världen någonsin har skådat.

Jag tänker på Federal Reserve Banks. De har privata monopol som plundrar Förenta Staternas folk till gagn för dem själva och sina utländska kunder”.

Den amerikanska kongressmannen Louis T Mc Fadden 1933.

Federal Reserve Banks bildades 1913 och de primära ägarna är:

1. Rothschilds of London and Berlin
2. Lazard Brothers of Paris
3. Israel Moses Seif of Italy
4. Kuhn, Loeb and Company of Germany and New York
5. Warburg and Company of Hamburg
6. Lehman Brothers of New York
7. Goldman, Sachs of New York
8. Rockefeller Brothers of New York

Dess styrelse bestod 2010 av:

1. Ben Shalom Bernanke (Ordförande)
2. Donald L. Kohn (Vice ordförande)
3. Randall S. Kroszner (Ledamot)
4. Frederic S. Mishkin (Ledamot)
5. Alan Greenspan (rådgivare till styrelsen och tidigare ordförande)

Historiken bakom Federal Reserve Banks

1906 orsakade en jordbävning i San Francisco stora utbetalningar från försäkringsbolagen.
Detta skakade om hela finansvärlden genom den dominoeffekt som uppstod.

Bankpanik utbröt 1907 efter ett offentligt tillkännagivande av JP Morgan att betydande banker i New York var insolventa på grund av bankernas system med bråkdelsreserver. Om alla tog ut sina pengar skulle bankerna falla. Detta visste bankirerna.

Resultatet blev som man hade förväntat sig. En massa pengar hämtades ut från banksystemet och konkurser samt repressions och finansiell turbulens blev ett faktum.

Kongressen ingrep och skapade den nationella monetära kommissionen för att utarbeta en plan för banksektorns reformering.

Man tillsätter en man vid namn Nelson Aldrich till att leda kommissionens undersökning som består av två delar - en för att studera det europeiska centralbankssystemet och en annan för att studera det amerikanska monetära systemet.

Allmänheten var skeptisk till en centraliserad bank (på grund av Aldrichs nära relation till de rika bankirerna som JP Morgan och hans dotters äktenskap med John D Rockefeller Jr) och gjorde starkt motstånd men bankiren och sionisten Jakob Schiff sa:

“ Om vi inte får en centralbank med en tillräcklig kreditprövning kommer detta land att uppleva den mest allvarliga och långtgående finansiella panik i sin historia”

Det påminner om vad vi fick höra när näringslivet och våra köpta politiker prompt skulle ha med Sverige i EU. Hela landet (ekonomin) skulle gå mot en snar undergång om folk fick för sig att rösta nej. Nu går istället hela EU mot sin undergång inklusive Sverige.

När krisen lagt sig tillsatte Arsene Purjo (styrelseledamot i House Committe on Banking & Currency), en undersökning i syfte att utreda de stora kapitalägarna. Denna utredning kom fram till att representanter för JP Morgan satt i styrelsen för 112 bolag med marknadsandelar som utgjorde 22 miljarder att jämföra med det totala värdet på New York börsen som då uppskattades till 26 miljarder.

Rapporten sa:

“ Kommittén är tillfreds med de bevis som tillhandahållits, även fast data från bankerna saknas, att det existerar en väldefinierad identitet av gemensamma intressen mellan några få ledare inom finansvärlden, vilket resulterat i en stor och växande koncentration av kontrollen över pengar och krediter i händerna på dessa få män”.

De på makt och pengar, omättliga, vägrade trots detta att lägga band på sig. I utbyte mot ett ekonomiskt stöd för Woodrow Wilsons presidentvalskampanj, fanns en överenskommelse att han, om han valdes, skulle skriva ett lagförslag vilket gick ut på att bilda en privat centralbank i USA.

Ett hemligt möte hölls 1910 på Morgans egendom Jekyll Island, Georgia. Aldrich träffade representanter för framstående bankföretag.

Federal Reserve Act utarbetades under tio dagar och röstades igenom i kongressen den 22 december 1913 vid en tidpunkt (01.30 - 04.30) då många av kongressledamöterna sov eller var hemma på julledighet. Det antogs av senaten under morgonen och Wilson undertecknade propositionen till lagen klockan 06.02.

Genom denna lag överfördes kontrollen över pengarna från kongressen till den privata bankeliten.

Trots att det är olagligt för privata intressenter att utfärda amerikanska pengar och att reglera dollarns värde (artikel 1§ 8 i USA,s konstitution) blev det möjligt för privata bankirer att skapa pengar ur tomma intet, låna ut dem till staten/individer mot ränta samt kontrollera statens penningmängd och expandera eller minska den efter behov.

Så här sa Henry Ford:

“Det är nog väl att människor av nationen inte förstår vårt bank och monetära system, för om de gjorde, tror jag att det skulle bli revolution innan morgon bittida”.

President James A. Garfield uttryckte sig så här 1881 två veckor innan han blev mördad:

“Den som kontrollerar volymen av pengar i vårt land är de absoluta mästarna för all industri och handel och när man inser att hela systemet är så väldigt lätt att kontrollera på ett eller annat sätt genom ett fåtal mäktiga män i toppen…. Ni kommer inte att få veta hur perioder av inflation och depression har sitt ursprung”.

Franklin Delano Roosevelt uttryckte 1937 sin oro över att USA höll på att förvandlas till en fasciststat:

“ Olyckliga händelser utomlands har på nytt lärt oss två enkla sanningar om ett demokratiskt folks frihet. Den första sanningen är att friheten i en demokrati inte är säker om folk tolererar ökningen av den privata makten tills den når en punkt när den blir starkare än själva den demokratiska staten. Detta är kärnan i fascismen - ägande av makten av en individ, grupp eller någon annan kontrollerande privat enhet.

Den andra sanningen är att friheten i en demokrati inte är säker om dess affärssystem inte tillhandahåller sysselsättning och producerar och distribuerar varor på ett sätt som gör att en acceptabel levnadsstandard kan bibehållas. Båda lektionerna stämmer in på oss här hemma. I dagens samhälle växer koncentrationen av privat makt utan tidigare historisk motsvarighet”.

Den privata makten har sedan Roosevelts tid koncentrerats enormt samtidigt som man i våra så kallade demokratier har försökt (försöker fortfarande) att skyla över de negativa verkningarna av detta genom att medverka till nya partiers bildande, tillsättande av nya myndigheter och instanser som involverar många människor. Allt för att vi ska tro att många personer på olika poster är lika med en fungerande demokrati.

Det finns ett uttryck som heter att det är inte kvantiteten utan kvalitén som har betydelse. Vad hjälper det om man tillsätter mängder av människor på olika poster till exempel inom myndigheter, regering, riksdag, EU parlament eller vad det nu kan vara om alla dessa tillsatta människor har samma åsikt, tvingas ha samma åsikt som de vilka äger och styr samhällena/världen eftersom de äger pengarna och kontrollerar ekonomin.

Då handlar det bara om att dessa är till för att legitimera de verkliga styrandes åsikter och beslut oavsett vilka beslut och åsikter det är. Vill de som kontrollerar ekonomin starta krig för att öka sin makt och sina rikedomar eller för att reducera befolkningsantalet på jorden så tvingas de “demokratiskt” valda gå på samma linje. Man kan se det som en outtalad överenskommelse som fanns med innan personen i fråga blev vald.

De politiska partierna är även de styrda, ägda och kontrollerade av de som äger pengarna och som därmed har makten över allt och alla.

Om de inte hade varit ägda, kontrollerade och styrda av dem som äger pengarna och makten så hade de aldrig ställt upp på att tolerera en ökning av den “privata” makten vilket de gör. Utförsäljningen av statlig egendom ses numera som något högst naturligt och inte heller är det något konstigt om denna egendom säljs till underpris och till vem eller vad som helst.

Om de inte hade varit ägda, kontrollerade och styrda av dem som äger pengarna och makten (vilka tjänar på att skapa kaos) så hade de aldrig förbehållslöst sagt ja till en massiv invandring när arbetslösheten är hög och bostäder saknas åt både invandrare och infödda. Då hade de arbetat för att fixa fram bostäder och arbeten innan de sagt ja till att motta fler människor. Nu verkar de för att öka främlingsfientligheten och är med om att skapa ett otryggt samhälle där grupper står mot grupper.

Om de inte hade varit ägda, kontrollerade och styrda av dem som äger pengarna och makten så hade de aldrig accepterat att öka den privata makten genom att säga ja till ett medlemskap i EU.

Detta var bara några exempel som visar på att våra “demokratiskt” folkvalda inte är eller kan vara folkvalda utan att de är valda av de som äger, kontrollerar och styr ekonomin.

Majoriteten av befolkningen vill inte sälja ut statlig/sin egen egendom.
Majoriteten av befolkningen vill inte leva i ett otryggt samhälle med konflikter, bostadsbrist, arbetslöshet och främlingsfientlighet.
Majoriteten av befolkningen vill inte att demokratin minskar som den gör när makten koncentreras i EU.

Varför vill majoriteten av våra “demokratiskt folkvalda” politiker det?

CFR- Medlemmen och mentorn åt Bill Clinton, Carol Quigley förklarade i boken “Tragedy and Hope“:

“Befogenheterna av den finansiella kapitalismen hade ett långtgående mål, ingenting mindre än ett världsomspännande system för finansiell kontroll i privata händer för att kunna dominera det politiska systemet i varje land och ekonomi i världen som helhet. Detta system skulle kontrolleras på ett feodalt sätt av centralbankerna i världen som agerar i samförstånd, genom hemliga avtal som nåddes i frekventa privata möten och konferenser, spetsen för systemet skulle vara banken för internationella betalningar (BIS) i Schweiz, en privat bank som ägs och kontrolleras av världens centralbanker, som själva är privata företag”

BIS som kontrolleras av Rothschild och Brzezinski kartellen äger minst 165 nationella banker i världen bland annat Sveriges riksbank. Vi kan utan att överdriva, konstatera att pengar saknar fosterland och att girigheten saknar begränsningar. Hur kan detta vara möjligt och hur kan denna artikel var möjlig när demokrati råder i de flesta länder och allas lika värde står högt i kurs?