Bankbedrägeriet
“När en regering är beroende av bankirer för att få pengar, är det dessa och inte regeringens ledare som kontrollerar situationen, eftersom handen som ger är överordnad handen som tar. Pengar har inget fosterland, finansiärer är utan patriotism och anständighet. Deras enda syfte är vinst.” Napoleon 1815
De första bankirerna var guldsmeder som började förvara guld åt sina kunder. Kunderna fick i gengäld kvitton och dessa kvitton använde de när de ville hämta ut sitt guld. Snart kom någon fram till att det var lättare att börja använda kvitton som betalningsmedel istället för att springa fram och tillbaka till smeden så fort något behövde köpas.
Smederna började så småningom att skriva ut fler kvitton än vad som täcktes av mängden guld som de hade fått att förfoga över. Det kunde de göra för att bara en liten del av kvittoinnehavarna dök upp samtidigt för att få sitt guld.
Dagens bankverksamhet bygger på denna modell. Bankerna kan låna ut en massa pengar som inte är bankernas eller bankirernas (bankägarnas) pengar utan bankkundernas.
Tänk om du eller jag (vilken privatperson som helst) hade förfogat över en massa pengar som inte var våra och sedan började att låna ut dem till folk mot ränta. Skulle inte detta klassas som kriminellt?
Bankägarna (alla banker är i stort sett privatägda) har med andra ord alltid (när, hur och var de vill), tillgång till våra pengar men har vi (bankkunder) tillgång till deras pengar? Kan du eller jag använda någon av de ekonomiska bankpatriarkernas (Rotchilds, Rockefeller eller JP Morgans) sedan århundraden tillbaka, samlade miljarder, för investeringar eller för eget bruk?
Det enda vi som bankkunder slipper är att dra runt med kontanter. I bästa fall och som tack för att bankirerna kan öka sina rikedomar ännu mer på vår bekostnad, får vi en låg ränta på de pengar som vi har på banken och som girigbukarna under tiden de sitter där, kan använda sig av precis hur de vill.
“Vad är väl att råna en bank mot att äga den” Bertold Brecht
Det ena är förbjudet och det andra är konstigt nog tillåtet trots att vi lever i en tid där utbildning inte är förunnat ett fåtal och där det är möjligt att engagera sig i annat än att få mat på bordet vilket var ovanligt för några århundraden sedan när plundringen satte igång.
Tyvärr har inte tillräckligt många förstått att det som Napoleon varnade för är verklighet idag. Regeringar och parlament saknar makt att fatta beslut om den ekonomiska politiken som deras eget och resten av mänsklighetens görande och varande vilar på. De har successivt lämnat ifrån sig makten.
Det finns inget område inom politiken där man kan bortse från ekonomin vilket en del tycks tro. Sjukvårdspolitik, skolpolitik, invandringspolitik, arbetsmarknadspolitik med mera påverkas i negativ eller positiv riktning beroende på hur ekonomin ser ut och på vilka krafter som styr.
Att rösta på ett visst parti eller på en viss presidentkandidat syftar därför endast till att upprätthålla illusionen av att vi lever i fungerande demokratier.
Massmedia hjälper ihärdigt till att tuta i folk vikten av att göra sina röster hörda i valen men undanhåller och förvanskar information (på nationell och internationell nivå) om de politiska beslutens kopplingar till den nya världsordningen vilken patetiskt nog har börjat att göra journalisterna överflödiga.
Det behövs inte många journalister för att leverera en enda fastslagen sanning till mänskligheten. Sanningen som säger att: allt som ägarna av världen (ingen nämnd ingen glömd) företar sig är bra, riktigt och rätt och att: alla ägare av banker och storföretag utan undantag är mycket förnuftiga och endast vill alla människors väl och ve.
De är likt hjältar som aldrig bör ifrågasättas och man ser till att de aldrig kan ifrågasättas då deras banker och storföretag på pappret ägs av andra än de själva. De vill inte synas utåt och vi ska helst tro att Bank of England, Svenska centralbanken och självaste Federal Reserve ägs av folket/staten eller varför inte av någon helt vanlig person som till exempel Nisse i hökarängen.
En fråga som är aktuell idag är varför bankerna, bankägarna och storföretagen är så oerhört intresserade av att få med EU,s länder (miljontals människor) i en bankunion som dels leder till ett ännu större demokratiskt underskott samtidigt som det är ett steg mot det kontantlösa samhället.
Är det för att de vill minska rånen och värna om miljön eller för att få mer kontroll över pengarna och därmed över människor och deras ekonomi (varande och görande)?
När media frågar bankerna så svarar de självklart att de vill minska rånrisken/ kriminaliteten och ta ett miljöansvar eftersom miljön tar stryk när pengar ska transporteras hit och dit. Man nöjer sig med det och låter bli att ställa de för befolkningen intressanta och avgörande frågorna. Samtidigt påstår man sig vara en oberoende granskare av makten samt en allmänhetens tjänare. För detta utdelas presstöd som paradoxalt nog betalas av den allmänhet som förs bakom ljuset.
Pengar (i ett kontantlöst samhälle) står alltid under bankernas och de giriga bankirernas fulla kontroll i och med att de aldrig lämnar banken, (ingen kan längre hämta ut papperspengar). Det innebär att människors frihet minimeras genom att de görs helt beroende av banken för sin överlevnad.
Du kan inte köpa eller sälja något utan att banken (de som äger banken tillsammans med de som äger samhället och världen för att de har kontroll över pengarna) ger sin tillåtelse.
Varje gång du använder kortet betalar du en kortavgift till banken och butikerna får i sin tur betala en avgift till bankerna varje gång någon använder sitt kort för att handla hos dem.
Inte konstigt att de maktfullkomliga och giriga bankbedragarna ser fram emot ett kontantlöst samhälle där de förutom att ta ut avgifter kan använda dina pengar hur de vill.
De som ställer upp på att låta banker och ogudaktiga bankirer bli herrar i deras liv, säger ja till mammon och nej till Gud. Det går inte att välja både Gud och mammon eller att vara beroende av mammon samtidigt som man vill ha en nära kontakt med Gud.
“Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon” (Matt. 6:24).
