Frimureriet och den kristna läran
Det svenska frimureriet sägs vila på kristen grund men hemlighetsmakeriet går helt emot den kristna läran om en öppen förkunnelse som inte ska döljas för något skapat.
Inför översteprästen kunde Jesus vittna “Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet” (Joh. 18:20).
“Vad jag säger er i mörkret, det ska ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det ska ni ropa ut från taken” (Matt 10:27)
“Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mark:16:15)
Budskapet som predikas i frimurarlokalerna bör alltså synliggöras om nu läran vilar på kristen grund.
Då så inte sker eller kommer att ske och medlemmarna dessutom svär en trohetsed till en orden som de endast ofullständigt känner, är det uppenbart att frimureriet inte vilar på kristen grund. Inom den åttonde graden svär medlemmen att han betraktar alla den heliga ordens riddare och bröder som sina förtrognaste vänner, de som vill uppta honom i sin krets och med vilka han från och med nu sammanknyter ett oupphörligt och evigt förbund.
Frimurarna i de lägre graderna (där finns majoriteten), vilka ofta arbetar humanitärt och med välgörenhet, har ingen aning om vad som sker högre upp i hierarkin och det är klandervärt att kristna däribland präster, pastorer och biskopar som borde föregå med gott exempel, svär trohetseder till ljusskygga sammanslutningar hur humanitära och välgörenhetsinriktade de än påstår sig vara.
“Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så, avslöja dem - vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om” (Ef. 5:11-12).